Förslaget

Målet för EU:s forskningspolitik är att stärka den vetenskapliga och teknologiska grunden för gemenskapsindustrin, främja en utveckling av industrins internationella konkurrenskraft och underlätta alla forskningsinsatser som anses nödvändiga för att stödja andra områden av gemenskapspolitiken. Den EU-subventionerade forskningens mål och prioriteringar och fördelningen av anslag för forskningen anges i fleråriga ramprogram för forskning som genomförs med hjälp av särskilda program. Just nu pågårdet sjätte ramprogrammet för forskning (2002—2006). Ramprogrammet fungerar huvudsakligen som ett samarbetsprojekt mellan företag, forskningsinstitut och högskolor i medlemsstaterna och kommissionen beviljar dem forskningsfinansiering utifrån konkurrens.

Ramprogrammet för forskning består av två separata program: EG-ramprogrammet och ramprogrammet för Euratom. Det senare täcker in forskning och utbildning inom området kärnenergi. EG:s ramprogram antas i medbeslutandeförfarande medan beslut om ramprogrammet för Euratom fattas av Europeiska unionens råd efter att rådet har hört Europaparlamentet.

Europeiska gemenskapernas kommission presenterade den 6 april 2005 ett förslag till Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration 2007—2013 (EG-ramprogrammet) och ett förslag till ett sjunde ramprogram för Europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet 2007—2011 (ramprogrammet för Euratom). Enligt fördraget om upprättandet av Euratom kan ett ramprogram pågå i högst fem år. Kommissionen anser att förslaget till det sjunde ramprogrammet för forskning stöder målen för Lissabonstrategin där kunskap är grunden för samtliga delområden och där forskningen är den centrala drivkraften för att producera och utnyttja kunskap och kompetens. Det sjunde ramprogrammet för forskning har ett innehåll, en organisation, metoder och administrativa instrument som i hög grad bidrar till att gjuta nytt liv i Lissabonstrategin.

Målet med det sjunde ramprogrammet är att stärka gemenskapsindustrins vetenskapliga och teknologiska grund och att säkerställa att den är konkurrenskraftig samt att främja sysselsättning, social utveckling och en hållbar miljö. Ramprogrammet spelar en central roll för Lissabonmålen och för uppkomsten av ett Europeiskt område för forskningsverksamhet (European Research Area, ERA) vid sidan av den forskning som bedrivs i medlemsstaterna.

EG-ramprogrammet består av fyra särskilda program (Samarbete, Idéer, Människor och Kapacitet) som avser att upprätta europeiska kompetenscentra samt av Gemensamma forskningscentrets (GFC) forskningsaktiviteter. Ramprogrammet för Euratom omfattar två särskilda program. Det ena omfattar forskningen inom området fusionsenergi samt kärnklyvning och strålskydd och det andra Gemensamma forskningscentrets (GFC) åtgärder inom kärnenergiområdet (direkta åtgärder). Syftet med forskningen kring fusionsenergi är att ta fram teknik för en säker, hållbar, miljövänlig och ekonomiskt lönsam energikälla. Man vill särskilt utveckla och bygga upp en kunskapsbas för ITER-projektet (International Thermonuclear Experimental Reactor — en internationell termonukleär försöksreaktor). Syftet med forskningen kring kärnklyvning och strålskydd är att bidra till en trygg användning och ett säkert utnyttjade av kärnklyvning samt annan användning av strålningen inom industri och medicin. Målet för Gemensamma forskningscentret är att stödja EU:s politiska beslutsprocesser inom kärnområdet. GFC:s aktiviteter koncentrerar sig på hantering av radioaktivt avfall, på kärnteknisk säkerhet och på kärnämneskontroll.

Kommissionen föreslår en total budget på 75 818 miljoner euro för det sjunde ramprogrammet för forskning, varav 72 726 miljoner euro (96 %) för EG-ramprogrammet och 3 092 miljoner euro för ramprogrammet för Euratom. Jämfört med budgeten för det sjätte ramprogrammet för forskning (2002—2006) betyder det en fördubbling av forskningsanslagen.

Sjunde ramprogrammet för forskning har inte några verkningar för den nationella lagstiftningen.

Ekonomiska konsekvenser

Kommissionens förslag till totalbudget för sjunde ramprogrammet för forskning (75 818 miljoner euro) innebär en fördubbling av den EU-finansierade forskningen jämfört med det sjätte ramprogrammet. (För totalbudgeten för sjätte ramprogrammet avtalades 17 500 miljoner euro, som till följd av EU:s utvidgning höjdes till 19 235 miljoner euro.) Enligt kommissionen är detta nödvändigt för att målen med Lissabonstrategin ska kunna uppnås. Kommissionen motiverar ökningen också med att en utvidgning av ramprogrammet till nya områden kräver extra finansiering, att ramprogrammet har en hävstångseffekt på nationell och privat finansiering och att EU tack vare dubbelt så stora FoU-investeringar kan svara på nya vetenskapliga och tekniska utmaningar. Kommissionen anser att prognosmodellerna obestridligt visar att en betydande ökning av EU:s forskningsbudget har en positiv effekt för den ekonomiska tillväxten i EU. Finlands kalkylerade finansiella bidrag till ramprogrammet för forskning bestäms i proportion till bruttonationalprodukten (1,46 % år 2004).

Övriga konsekvenser

Konsekvenser för forskning och innovation

De utredningar om de nationella effekterna av forskningssamarbetet inom EU som gjorts i Finland visar att ramprogrammen för forskning huvudsakligen har haft positiva effekter för forskning och innovation. Forskningssamarbetet med de övriga EU-länderna har ökat betydligt sedan 1990-talet. Projekten inom ramprogrammen erbjuder möjligheter för både stora och små företag, universitet och forskningsinstitut. De stöder det ömsesidiga samarbetet mellan företag, samarbetet mellan företag och forskningsorganisationer samt rörlighet och utbildning för forskare, inte minst unga forskare. Företagens motiverar sitt deltagande bl.a. med tillgång till information, medverkan i nätverk, ökad synlighet och en starkare marknadsposition. För universitet och forskningsinstitut är det viktigaste att få tillgång till nya vetenskapliga rön, skapa nya kontakter och att skaffa forskningsfinansiering. EU:s forskningsfinansiering har öppnat betydande nya möjligheter till internationellt samarbete för den finländska sektorsforskningen. Med förenade FoU-resurser kan medlemsstaterna stärka den innovativa effekten som i sin tur resulterar i produktivare och konkurrenskraftigare forskning.

Finländskt deltagande i forskningssamarbete

Finländska företag, forskningsinstitut och högskolor har deltagit mycket aktivt i EU:s ramprogram för forskning. Den andel av finansieringen som Finland fick tillbaka genom det fjärde ramprogrammet (1994—1998) var 2,7 procent och genom det femte ramprogrammet (1998—2002) 2,3 procent medan vårt kalkylerade finansiella bidrag till ramprogrammets budget var 1,4 respektive 1,45 procent. De finländska deltagarnas aktivitet och framgångar under de första åren av det sjätte ramprogrammet för forskning (2002—2006) har överstigit det europeiska genomsnittet. Resultatet av de ansökningsomgångar som genomförts fram till slutet av juni 2005 är att finländare deltar i ca 650 godkända projekt och att de utverkat finansiering för ca 215 miljoner euro.

Regeringens ståndpunkt

Regeringen anser att kommissionens strategi, målsättning och strävan efter kontinuitet är helt riktiga. Ramprogrammet bör stödja målen i Lissabonstrategin och göra den europeiska industrin och forskningen konkurrenskraftigare samt bredda unionens vetenskapliga och tekniska bas. Vidare bör det förstärka den europeiska spetsforskningen och fortsatt utveckla det europeiska området för forskning (ERA). Ramprogrammet tillföra Europa ett genuint mervärde. Forskningen inom ramprogrammet bör således komplettera den nationella forskningen och prioritera sådana projekt som inte kan genomföras nationellt men som genom samordning av medlemsstaternas resurser kan tjäna både europeiska och nationella intressen. EU:s ramprogram för forskning bör prioritera finansiering av spetsforskning.

Budget

Kommissionens förslag innebär en betydande ökning, i praktiken en fördubbling, av ramprogrammets budget och motsvarar i princip regeringens preliminära ståndpunkt att merparten av de ökade konkurrensanslagen under finansieringsperioden 2007—2013 bör avsättas för forskning och teknisk utveckling (ramprogrammet för forskning och utveckling). Men regeringen vill inte att tilläggsresurserna används för att ersätta nationella forskningsinsatser utan att de ökade resurserna binds vid program som tillför ett mervärde och tillväxt. Ramprogrammets innehåll bör analyseras i sammanhang med finansieringen. I samband med förhandlingarna om EU:s nya budgetplan har regeringen omfattat ståndpunkten att minst 75 % av resurserna för konkurrenskraft ska kanaliseras till FoU-åtgärder. Regeringen tar närmare ställning till ramprogrammets totala budget under rubriken "Konkurrenskraft" under förhandlingarna om budgetplanen.

Regeringen anser att kriteriet vid val av projekt som ska finansieras från ramprogrammet ska vara expertis och högkvalitativ planering. Finansieringen från strukturfonderna bör däremot användas till att förstärka FoU-infrastrukturen, humankapitalet och innovationskompetensen.

Tematiska prioriteringar

Ramprogrammets organisatoriska struktur i kommissionens förslag är i det stora hela klar. Det är viktigt att programmen har en lämplig och fungerande indelning i insatsområden, också med tanke på genomförandet.

Enligt regeringens mening är kommissionens förslag till tematiska prioriteringar för programmet Samarbete i allt väsentligt riktiga. Men de kräver vissa preciseringar. De tematiska prioriteringarna i ramprogrammet bör koncentreras på områden som genererar tillväxt och innovationer och på områden som är centrala för gemenskapspolitiken. Om de öronmärkta resurserna för ramprogrammet minskar i väsentlig grad jämfört med förslaget, bör de tematiska prioriteringarna fokuseras på nytt. Det är dessutom viktigt att ramprogrammet på ett flexibelt sätt kan tillgodose oförutsedda forskningsbehov på grund av nya politiska inriktningar eller forskningsrön.

Regeringen understöder kommissionens förslag att ramprogrammet särskilt ska innefatta ett program Idéer som fokuserar på finansiering av primärforskning eftersom också primärforskningen behöver förstärkas för att ge den europeiska ekonomin och forskningen större konkurrens- och attraktionskraft. Det nya systemet får inte betyda att finansieringen utnyttjas för att avhjälpa bristerna i den nationella finansieringen. Därför är det inte lämpligt att finansiera enskilda mindre projekt på EU-nivå utan att pengarna bör avsättas för projekt som är för omfattande, komplexa eller riskfyllda för att finansieras av en enskild medlemsstat. Projekten bör vara öppna för hela det europeiska forskarsamhället. Insatserna ska klart stödja högkvalificerad forskning i Europa.

Huvudlinjerna i det föreslagna programmet Människor är enligt regeringens åsikt acceptabla. Särskilt viktiga är stödet för nätverken för forskarutbildning, för samarbetet mellan universitet, forskningsinstitut och industri samt för samarbetet med tredjeländer.

Programmet Kapacitet innehåller viktiga element, typ forskningsinfrastruktur och forskning som gynnar små och medelstora företag. Regeringen är förbehållsam mot att medel från ramprogrammet används till att utveckla forskningspotentialen i mindre avancerade regioner; medel från strukturfonderna bör i stället användas för det ändamålet.

De föreslagna prioriteringarna i ramprogrammet för Euratom är förenliga med regeringens syn. Forskning i fortsatt användning av nuvarande reaktorsystem har traditionellt varit ett starkt kompetensområde för finländare. Förslaget lyfter helt riktigt fram forskningen kring olika sätt att använda kommande reaktorsystem och säkerhetsaspekterna. Enligt regeringen är ITER-projektet inom fusionsenergiforskningen viktig eftersom Europa för närvarande är den ledande kontinenten på fusionsforskning och det är angeläget att Europa bibehåller sin position. De nationella associationsavtalen spelar en viktig roll för hela fusionsenergiforskningen och stödet för dem bör säkerställas också i det sjunde ramprogrammet för forskning.

Gemensamma teknikinitiativ

För att stärka den europeiska konkurrenskraften måste europeiska unionen aktivt stödja samarbetet mellan den offentliga och den privata sektorn i att ta fram och införa tekniska innovationer utgående från industrins behov. I detta perspektiv är de gemensamma teknikinitiativen (Joint Technology Initiatives, JTI) en ny intressant och ambitiös samarbetsform. Teknikinitiativen kan vara lämpliga för långsiktig utveckling av sektorn om det kräver stora och breda satsningar för att förstärka positionerna globalt. Men de kommer i fråga bara om målen inte kan nås med traditionella instrument. Initiativen bör vara tillgängliga för nya deltagare och dessutom måste det finnas klara kriterier för valet av nya områden och utnyttjande av resultaten. Regeringen ser helst att teknikinitiativ införs med omdöme.

Små och medelstora företag

Regeringen är huvudsakligen till freds med kommissionens förslag när det gäller små och medelstora företags möjlighet att delta i programmet. Det är viktigt att de små och medelstora företagen kan delta i projekten för tematiska prioriteringar inom programmet Samarbete och att man dessutom stöder mindre projekt utifrån företagens egna behov och särskilda åtgärder avseende företagen. Det sjunde ramprogrammets förfaranden och instrument bör utvecklas vidare så att de stöder små och medelstora företags medverkan i ramprogrammet.

Spridning av resultat och tekniköverföring

Regeringen ser det som mycket viktigt att resultaten av den forskning som finansieras med medel från det sjunde ramprogrammet för forskning utnyttjas och ges så bred och effektiv spridning som möjligt. Kriterierna för finansiering bör utöver spetsforskning och hög kvalitet också omfatta största möjliga exploaterbarhet, både ekonomiskt och socialt. De som utnyttjar forskningsrönen bör ända från början knytas upp i planeringen och genomförandet av forskningen, och projekten bör organiseras så att resultaten kan utnyttjas så flexibelt som möjligt. Det låter sig bäst göras om den privata och den offentliga FoU-sektorn samarbetar. Också reglerna för spridning och utnyttjande av resultaten bör stödja målet och vara så klara och ändamålsenliga som möjligt.

Förvaltning av ramprogrammet

Regeringen stöder kommissionens mål att göra genomförandet och förvaltningen av det sjunde ramprogrammet för forskning enklare och effektivare. Men kommissionen bör fortfarande ha huvudansvaret för forskningspolitiken. Det bör finnas goda grunder för den partiella utläggning av förvaltningsuppgifter som kommissionen har föreslagit och både lämplighet och ekonomiska aspekter bör vägas in. Utläggningen får inte leda till att de totala administrativa utgifternas andel av budgeten ökar. Regeringen anser att det behövs en ytterligare utredning från kommissionen om vilka besparingar en utläggning kan förväntas generera inom generaldirektoratet för forskning.

Regeringen ser kommissionens förslag om förvaltningen av programmet Idéer som ett steg i rätt riktning men det krävs närmare information om hur förvaltningen ska organiseras och om olika aktörers ansvar (ERC, kommissionen, programkommittén).

Instrument

Kommissionens förslag till instrument för det sjunde ramprogrammet för forskning pekar i rätt riktning, anser regeringen. De projektformer som ansetts fungera i tidigare ramprogram bör bibehållas och eventuella brister i dem avhjälpas. Det sjunde ramprogrammet för forskning bör erbjuda både stora och små företag, universitet och forskningsinstitut samt eventuella andra parter en möjlighet att delta och det bör synas också i instrumenten för projektgenomförande. Det är viktigt att se till att instrumenten är användarvänliga och att de administrativa förfarandena är smidiga och att de som genomför projekten själva kan välja de instrument som de anser vara bäst lämpade för sina projekt.