Motivering

Syftet med propositionen är att i Finland genomföra rådets rambeslut 2008/675/RIF om beaktande av fällande domar avkunnade i Europeiska unionens medlemsstater vid ett nytt brottmålsförfarande i en medlemsstat. Beslutet innebär att fällande domar avkunnade i en medlemsstat måste beaktas i samma omfattning i ett brottmålsförfarande som motsvarande nationella domar och bygger på principen om ömsesidigt erkännande av domar som är en av hörnstenarna i det straffrättsliga samarbetet i EU. Det handlar alltså inte om att samordna lagstiftningen i medlemsstaterna, utan om att en dom som avkunnats i en medlemsstat beaktas i överensstämmelse med den nationella lagstiftningen.

I vår finländska rätt ingår det inget generellt förbud mot att beakta domar som har avkunnats i utlandet. En utländsk dom kan alltså redan nu beaktas i tillämpningen av bestämmelser som har rättsverkningar för tidigare brottslighet. Följaktligen kan tidigare brottslighet påverka utmätningen av brott och valet av brottsrubricering och straffet då bli strängare eller ett fängelsestraff bli ovillkorligt. Men vår lagstiftning har två förbud mot att beakta utländska domar. Det betyder att bestämmelserna om bestämmande av gemensamt straff i 7 kap. i strafflagen (39/1889) och den tidigare lagen om sammanläggning av straff inte kan tillämpas på påföljder som utdömts i något annat land. Enligt propositionen måste förbuden undanröjas beträffande domar som avkunnas i någon EU-stat. Följaktligen föreslår regeringen lagändringar som tillåter att domar som avkunnats i någon medlemsstat eller Island eller Norge ska kunna beaktas enligt vad som sägs i 6 och 7 § i 7 kap. i strafflagen för att sänka eller mildra en ny dom. Utskottet har behandlat förslaget till rambeslut i ett utlåtande (LaUU 18/2006 rd) och hade inte heller då något att invända mot att lagstiftningen ändras. Utskottet tillstyrker alltså lagändringarna. Genom ändringarna kan man minska betydelsen av i vilken stat ett straff har getts och i vilken ordning i relation till brottmålet i Finland. Det medverkar till att alla åtalade behandlas mer lika.

Här vill lagutskottet påpeka att den nationella myndigheten måste vara informerad om domen och den misstänktes brottsliga bakgrund för att en dom från en annan medlemsstat ska kunna beaktas. Enligt vad utskottet har erfarit förekommer det allvarliga problem i utbytet av uppgifter om domar mellan medlemsstaterna eftersom det inte finns någon regelbunden och naturlig mekanism för utbytet. Det är beklagligt att rambeslutet inte samtidigt medför förbättringar i det hänseendet. Utskottet noterar dock med tillfredsställelse att läget kommer att förbättras inom en snar framtid eftersom rådet redan har antagit ett rambeslut 2009/315/RIF om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och uppgifternas innehåll och 2009/316/RIF om inrättande av det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris). Medlemsstaterna bör förverkliga rambeslutets och beslutets förutsatta åtgärder senast april 2012.

Sammanfattningsvis finner utskottet propositionen nödvändig och lämplig. Följaktligen tillstyrker utskottet lagförslagen utan ändringar.