Motivering

Lagutskottet betonar den principella utgångspunkt enligt vilken förslaget till rambeslut endast gäller ett reciprokt godkännande av domen. Syftet med förslaget är alltså inte, och bör inte heller vara, att förenhetliga de effekter som existensen av tidigare brottsdomar har enligt den nationella lagstiftningen. Utskottet anser det viktigt att detta konstateras explicit i motiveringens fjärde stycke i inledningen till förslaget.

Utskottet har i ett tidigare utlåtande (LaUU 17/2005 rd) påpekat det problematiska i att utvidga bestämmelserna gällande ett gemensamt straff i 7 kapitlet i strafflagen till att även gälla domar i övriga medlemsländer. Med hänvisning till inkommen utredning är utskottet trots allt inte emot ett godkännande av rambeslutet i en form som förutsätter att Finlands lagstiftning ändras så att även en utländsk dom kan, på det sätt som avses i 7 kap. 6 § i strafflagen, i rimlig mån tas i beaktande som en faktor som minskar eller mildrar straffet. För en dylik reglering talar strävan till en jämlik behandling av gärningsmännen oberoende av om den tidigare domen getts i Finland eller i en främmande stat. Problemen som kommer sig av att man tar hänsyn till en utländsk dom minskas av det faktum, att beaktandet av en tidigare dom enligt nämnda paragraf underkastas behovsprövning. I rambeslutet godkänns behovsprövningen eftersom beaktandet av en tidigare dom enligt artikel 3 punkt 1 sker i överensstämmelse med nationell lagstiftning.

Om beaktandet av en utländsk dom i rambeslutet regleras på ovanstående sätt, kan det vid fastställandet av en ny dom uppstå situationer där den tidigare, utländska domen avviker betydligt från den straffnivå som i allmänhet tilllämpas i Finland. Strafflagens 7 kap. 6 § möjliggör ett förfarande där man för ett nytt brott döms till ett kortare fängelsestraff än den lagenliga minimitiden förutsätter eller att den tidigare domen anses som en tillräcklig påföljd även för det brott som senare kommit till behandling. Genom att vid behov utnyttja de här alternativen kan man undvika orimligheter som beror på skillnader i straffnivåerna.