Förslag till rådets förordning och beslut

Byrån för grundläggande rättigheter kommer under de följande fem åren att vara ett av unionens tio kärnområden. Dessa definierades i det verksamhetsprogram som kommissionen och rådet antog den 2—3 juni 2005, det s.k. Haagprogrammet. Enligt artikel 1 i förordningsförslaget inrättas med förordningen Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (European Union Agency for Fundamental Rights). Enligt artikel 33 i förslaget skall byrån inleda sin verksamhet den 1 januari 2007.

Målet med byrån skulle enligt artikel 2 vara att erbjuda både gemenskapens medlemsstater och dess olika förvaltningsorgan experthjälp i frågor som gäller de grundläggande rättigheterna och deras tillämpning inom gemenskapen. Byrån skall därmed inte besitta några normativa befogenheter, d.v.s. den skall inte fungera som besvärsinstans eller lagstiftare. Den skall inte heller fatta beslut eller utfärda regler som binder unionens organ och medlemsstater, utan snarast fungera som ett rådgivande expertcentrum.

Regeringens ståndpunkt

Allmän ståndpunkt

Statsrådet förhåller sig positiv till förslaget om att inrätta en byrå för grundläggande rättigheter. En byrå som erbjuder råd och expertkunskap om de grundläggande rättigheterna kan på ett betydande sätt bidra till att de grundläggande rättigheterna allt bättre beaktas i unionens och dess medlemsstaters verksamhet, samt öka medvetenheten om de grundläggande rättigheterna i Europa. Enligt statsrådet bör byrån främst koncentrera sig på uppföljning av situationen vad gäller grundläggande rättigheter i Europeiska unionen och dess medlemsstater. Byrån kunde ha vissa klart begränsade uppgifter i tredjeländer under den förutsättningen, att denna verksamhet inte oskäligt belastar byråns resurser och att byrån förblir ett i första hand europeiskt organ för grundläggande rättigheter.

Byrån för grundläggande rättigheter skall kunna behandla ett brett fält av olika frågor som gäller de grundläggande rättigheterna. I detta sammanhang skall säkerställas att åtgärderna som syftar till att bekämpa rasism och främlingsfientlighet fortsätter. Enligt statsrådet skall avgränsningen av byråns verksamhetsområde göras så att helheten av grundläggande rättighetsfrågor som byrån behandlar senare vid behov kan ändras eller kompletteras.

Statsrådet stöder kommissionens förslag om att byrån koncentrerar sig på att samla in, analysera och sprida information samt att lyfta upp frågor som gäller grundläggande och mänskliga rättigheter i form av rapporter och yttranden. I detta arbete är det ytterst viktigt att samarbeta med andra inom området för grundläggande och mänskliga rättigheter, såväl på nationell och europeisk nivå som på internationell nivå. Statsrådet framhäver i synnerhet Europarådets roll som ett centralt organ inom området för mänskliga rättigheter i Europa samt behovet att skapa ett fungerande samarbete mellan den nya byrån och Europarådet och de organ som är verksamma i samband med det. För att trygga en så effektiv koordination och ett så gott samarbete som möjligt är det viktigt att säkerställa att de strukturer som håller på att inrättas och de existerande strukturerna inte i onödan överlappar varandra. I detta syfte bör arbetsfördelningen mellan de instanser som hör till eller ansluter sig till byrån vara så tydlig som möjligt.

Statsrådet utgår från att förordningen om inrättande av byrån och rådets beslut som har samband med den kan ges med stöd av de rättsliga grunder som kommissionen föreslår. Att förordningen ges exceptionellt med stöd av artikel 308 i EG-fördraget kan motiveras med oskiljaktigheten av byråns mål samt med att byråns verksamhet har samband med alla de mål som fastställs i gemenskapens grundfördrag. Användningen av artikel 308 i EG-fördraget som den rättsliga grunden för förordningen förutsätter dock att byråns verksamhetsområde definieras så, att begränsningarna som uppkommit i EG-domstolens rättspraxis beaktas. Byråns verksamhet får således inte ändra unionens institutionella balans eller utvidga gemenskapens befogenhet utanför den befogenhet som fastställs i grundfördraget.