Motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning anser utskottet att förslaget är nödvändigt och motiverat. Utskottet tillstyrker godkännandet av konventionen och lagförslaget utan ändringar.

Målet med landskapskonventionen är att främja skydd, förvaltning och planering av landskap samt att organisera europeiskt samarbete i landskapsfrågor. Konventionen anger generella skyldigheter som avser myndigheterna. Konventionen utgår bl.a. från att landskap är av betydelse för människors välbefinnande och från att invånarna ska kunna delta i landskapsplaneringen. Konventionen gäller både särskilt vackra landskap och vanliga landskap, och den betonar landskapets betydelse som en gynnsam resurs för ekonomisk verksamhet. Landskap omvandlas ständi#62; kvaliteten måste upprätthållas och landskap utnyttjas hållbart.

Utskottet instämmer i propositionens utgångspunkt om att det inte behövs några lagstiftningsändringar, eftersom vår nationella lagstiftning samt förvaltningsprogrammen och förvaltningspraxis utgör tillräckliga instrument för skydd, förvaltning och planering av landskap enligt konventionen. Planläggning och styrning av byggandet enligt markanvändnings- och bygglagen (132/1999) är det viktigaste styrinstrumentet inom landskapspolitiken. Förutsättningarna för bevarande och förvaltning av landskap och kulturmiljöer skapas genom kommunernas planering av markanvändningen. Landskapet och kulturmiljön har i allt väsentligt integrerats i markanvändnings- och bygglagens syfte. Målet med planering av markanvändningen är att utifrån en interaktiv planering och bedömning av konsekvenserna främja bl.a. den byggda miljöns skönhet, värnandet om kulturvärden och bevarandet av naturvärden. Planer ska utarbetas så att de värnar landskapsvärdena, och de kan innehålla särskilda planerings- och skyddsbestämmelser på grunder som hänför sig till landskapet. Det är också möjligt att inrätta nationalstadsparker för att bevara landskapsvärden.

Naturvårdslagen (1096/1996) tillåter inrättande av motsvarande områden på landsbygden, s.k. landskapsvårdsområden, genom beslut av miljöministeriet, om området är av riksintresse, eller genom beslut av den regionala miljöcentralen, om området annars är viktigt. Hittills har ett sådant område inrättats, nämligen i Suomussalmi i området med östkarelska byar, och flera andra områden planeras.

Också lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program (200/2005) utgör ett utmärkt stöd för måluppfyllelse enligt konventionen, och vidare bidrar lagen till att landskapsvärden beaktas i myndigheternas planer och program.

Såväl regional- och näringspolitiken som en balanserad utveckling av landets olika delar är av avgörande betydelse när det gäller att nå konventionsmålen i praktiken. Basnäringarna och därmed även miljöstödet inom jordbrukets miljöprogram fyller en viktig funktion när det gäller att bevara landskapsbilden. De riksomfattande målen för områdesanvändningen betonar att man inom områdesanvändningen arbetar för att nätverken av skyddsområden och värdefulla landskapsområden ska nyttjas för rekreation i det fria på ett ekologiskt hållbart sätt, som stödområden för turismen samt för utveckling av turismen i närliggande områden utan att målen för skyddet äventyras. En naturlig användning och kontinuerlig förvaltning är extra viktigt för att landskap och kulturmiljöer ska kunna bevaras. Bra lösningar, rådgivning och miljöfostran är viktiga indirekta metoder. På annat håll i Europa har nationella landskapsvårdsområden inrättats på natursköna och kulturhistoriskt betydelsefulla by- och jordbruksområden, där staten stöder landskapsförvaltning och landskapsbevarande näringsverksamhet och därmed skyddar landskapet som en sorts offentlig nyttighet.

Utskottet understryker att även om vår lagstiftning är förenlig med konventionsmålen blir det faktiska genomförandet av konventionen krävande. De centrala aktörerna inom statsförvaltningen måste samarbeta och verksamheten samordnas. Enligt uppgift beaktas landskapsaspekten inom olika förvaltningsområden. Exempelvis tänker jord- och skogsbruksministeriet utarbeta ett strategiskt landsbygdsprogram med riktlinjer för verksamhetsområdets landskapspolitik och därmed också för genomförande av konventionen. Utskottet anser att tidsbundna strategier med mål som kan följas upp främjar det nationella genomförandet av konventionen så att detta inte blir en process utan kopplingar till den övriga verksamheten. Uppföljning är viktigt om man vill ha instrument för att identifiera landskapsförändringar, utvecklingstendenser och bidragande orsaker. Därför krävs det dels myndighetssamarbete, dels en bättre samordning samt mer målinriktade och resursstarka insatser. Utskottet anser att tillräckliga möjligheter måste skapas för detta arbete.