Motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning anser utskottet att propositionen är behövlig och ändamålsenlig. Utskottet tillstyrker lagförslaget med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Propositionen baserar sig på statsrådets bostadspolitiska åtgärdsprogram där ett centralt mål är att förbättra förutsättningarna för ekonomisk tillväxt genom att utöka tillväxtcentrumens bostadsutbud och främja boende till rimligt pris. Samtidigt vill man främja försök där byggandet inom vissa planområden i kommuner som är villiga att delta i försöken kan ske med stöd av förenklade bygg- och planbestämmelser.

Utskottet stöder främjandet av bostadsproduktion till ett rimligt pris och understryker att detta kräver olika tillvägagångssätt. Det som regeringen nu föreslår, dvs. att behörigheten att bevilja undantag överförs på kommunerna i vissa situationer och att undantagen beträffande centrala sopsugsystem, automatisk släckningsanläggning och beviljande av bygglov innan tomtindelning utarbetats, är bara en liten del av den helhet som ligger till grund för priset för bostadsproduktionen. Det är förvisso viktigt att vara medveten om planeringens kostnadseffekter. Utskottet vill lyfta fram betydelsen av samarbetet mellan städer och stadsregioner för att öka kostnadsmedvetenheten i planeringsfrågor och för att få fram en så enhetlig tolkning av normer som möjligt. Utskottet påpekar att försökslagen inte får försvaga strävan att förverkliga det bostadspolitiska åtgärdsprogrammet med andra och effektivare medel.

Med hänsyn till det som sägs ovan finner utskottet att propositionen är ett steg i rätt riktning men att tillämpningsområdet är anmärkningsvärt snävt och har därför sannolikt ingen större effekt på de faktiska behoven av lättare planebestämmelser. Det är därför viktigt att dryfta hur man ska få kommunerna att på ett ännu smidigare sätt utnyttja de befogenheter de ges i 171 § i markanvändnings- och bygglagen.

Den största ändringen jämfört med de önskemål kommunerna har framfört är att huvudstadsregionen efter remissomgången lämnades utanför försöket med att överföra rätten att bevilja undantag. Grunden för detta är att enligt markanvändnings- och bygglagens 171 § 5 mom., som trädde i kraft den 1 januari 2009, tillkommer rätten att bevilja undantag kommunen på området för en generalplan för huvudstadsregionen med rättsverkningar. Om huvudstadsregionens kommuner skulle omfattas av försökslagen skulle det bli oskäligt svårt att tillämpa 171,5 § i markanvändnings- och bygglagen.

Utskottet föreslår att Helsingfors, Esbo och Vanda ska omfattas av lagen med motiveringen att det skäl som nämns ovan inte i praktiken blir verklighet eftersom det ändå inte är möjligt att under den tid försöket pågår få till stånd en generalplan för huvudstadsregionen med rättsverkningar. Rent tekniskt är det ändå nödvändigt att i ikraftträdandebestämmelsen skriva in en precisering enligt vilken undantaget gäller längst till dess att en generalplan för huvudstadsregionen med rättsverkningar har trätt i kraft. Utskottet konstaterar att behörighetsöverföringen i fråga om byggande på strandområde inte hör till försöket. Utskottet anser att man genom att utvidga försökslagens tillämpningsområde kan få helt nya erfareneheter av försöket och utifrån dem utvärdera eventuella permanenta lagändringar. Dessutom har utskottet gjort en teknisk ändring i 2 och 4 §.

Utskottet konstaterar vidare att en enkät som gjordes i samband med det s.k. talkoarbetet om byggnormerna visade att bestämmelserna om skyddsrum var en av de viktigaste faktorer som ökade byggkostnaderna. Utskottet konstaterar att regeringens proposition till riksdagen med förslag till räddningslag och ändring av 23 § i sjöräddningslagen (RP 257/2010 rd) innehåller bestämmelser om skyldigheten att bygga skyddsrum och behandlas som bäst av riksdagen. Utskottet anser att aspekterna på bostadsproduktion till skäligt pris måste beaktas när man tar ställning till de bestämmelserna.