Motivering
Regeringen föreslår en lag om ett försök
med förenklade bygg- och planbestämmelser. Propositionen
baserar sig på statsrådets bostadspolitiska åtgärdsprogram
där ett centralt mål är att förbättra
förutsättningarna för ekonomisk tillväxt genom
att utöka tillväxtcentrumens bostadsutbud och
främja boende till rimligt pris. Detta vill man förverkliga
genom ett försök med förenklade bestämmelser
inom planområden i de kommuner som är intresserade
av försöket.
Lagförslagets 3 § gör det möjligt
att i fall som avses i 171 § 2 mom. 2—4 punkten
och 3 mom. i markanvändnings- och bygglagen () genom
ett kommunalt beslut bevilja undantag från bestämmelser,
föreskrifter, förbud och andra begränsningar
som gäller byggande eller andra åtgärder.
Det är fråga om ett försök och
enligt propositionen gäller det endast Åbo.
Under utskottsbehandlingen utvidgades tilllämpningsområdet
till Helsingfors, Esbo och Vanda.
Undantagslovsbestämmelsen är emellertid komplicerad.
När markanvändnings- och bygglagen stiftades övervägdes
171 § 2 mom. punkterna 2—4, om vilka kommunerna
inte får besluta om undantag, noggrant. Vid den tidpunkten
ville man inte utvidga kommunernas rätt att bevilja undantag
när det är fråga om
2) avvikelser, om de inte är ringa, från den
totala byggrätt som i detaljplanen anvisats för
en tomt eller byggplats eller anvisande av byggrätt, om
den inte är ringa, för ett område för
vilket byggrätt inte har anvisats i detaljplanen3) avvikelse
från en planbestämmelse som gäller skydd
av en byggnad, eller om4) avvikelse från ett byggförbud
enligt 53 § 3 mom. som beror på att en
detaljplan godkänts.
Enligt 171 § 3 mom. i den gällande lagen kan undantag
beviljas av regionala miljöcentraler, vilket efter regionförvaltningsreformen är
närings-, trafik- och miljöcentralernas ansvarsområden
för miljö och naturresurser.
Ett särskilt problem är förslaget
att kommunerna ska kunna besluta om avvikelse från planbestämmelser
när det gäller skydd av en byggnad. Bakgrunden
till en skyddsbestämmelse kan vara en mångårig
process som utmynnat i en K-märkning och där medborgarinflytandet
har varit betydande. Invånare, medborgarorganisationer
som arbetar med byggnadsskydd och sakkunniga kan ha deltagit i att
utforma det slutliga planbeslutet. Nu får kommunerna genom
undantagslovsförfarande upphäva sådana
planbestämmelser.
Det civila samhället stöter ofta på kommunal byråkrati
när det gäller dimensioneringen av byggnadsrätten
och skyddet av den byggda miljön. Ofta är det
medborgarna som drar det kortaste strået och föreliggande
lagförslag om försöket och utvidgningen
av det befäster situationen.
Förslaget att utvidga 3 § i lagen till att
gälla hela huvudstadsregionen, Grankulla undantaget, gör
hela försöket ytterligare komplicerat. I samband
med beredningen av denna proposition (RP 184/2010 rd) ville
man dessutom binda utvidgningen av undantagslovsbefogenheterna till hur
huvudstadsregionens gemensamma generalplan fortskrider.
I motsats till vad som påstås i propositionen och
miljöutskottets betänkande innebär försöket med
förenklade planbestämmelser inte att bostadsproduktionen
blir billigare. För att så ska ske behövs
det effektivare åtgärder, vilket också miljöutskottets
betänkande påpekar i ett annat sammanhang.
Med hänsyn till det som sägs ovan föreslår
jag att bestämmelsen i 3 § om rätten
att bevilja undantag stryks.