MILJÖUTSKOTTETS BETÄNKANDE 4/2012 rd

MiUB 4/2012 rd - RP 83/2012 rd

Granskad version 2.0

Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av miljöskyddslagen

INLEDNING

Remiss

Riksdagen remitterade den 11 september 2012 regeringens proposition med förslag till lag om ändring av miljöskyddslagen (RP 83/2012 rd) till miljöutskottet för beredning.

Sakkunniga

Utskottet har hört

konsultativ tjänsteman Anneli Karjalainen och regeringssekreterare Sini Pietilä, miljöministeriet

konsultativ tjänsteman Pentti Puhakka, arbets- och näringsministeriet

miljööverinspektör Teemu Lehikoinen, Regionförvaltningsverket i Södra Finland

miljöchef Fredrik Blomfelt, Skogsindustri rf

expert Jukka Makkonen, Finsk Energiindustri rf

expert Pertti Sundqvist, Finlands naturskyddsförbund rf

PROPOSITIONEN

I propositionen förslår regeringen att miljöskyddslagen ändras på det sätt som krävs enligt artikel 32 i Europaparlamentets och rådets direktiv om industriutsläpp. Ändringarna gäller en nationell övergångsplan för minskning av utsläpp från förbränningsanläggningar och gasturbiner med en bränsleeffekt på minst 50 megawatt.

Statsrådet ska fortfarande få besluta om en gemensam skyldighet för verksamhetsutövarna att minska utsläppen till luft och om hur denna skyldighet i detalj ska gälla var och en av anläggningarna.

Lagen avses träda i kraft i oktober 2012.

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

Motivering

Sammantaget sett anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.

Det generella målet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp är att samordna åtgärderna för att förebygga och begränsa industriutsläpp i Europa. Artikel 32 föreskriver om en nationell övergångsplan för att minska utsläppen från förbränningsanläggningar eller gasturbiner med en bränsleeffekt på minst 50 megawatt. I Finland berörs ungefär 300 energiproduktionsenheter av direktivet.

Kraven i direktivet om industriutsläpp gäller stora förbränningsanläggningar och de träder i kraft den 1 januari 2016. Det krävs betydande investeringar av så gott som alla förbränningsanläggningar för att rena utsläppen av svaveldioxid, kvävedioxid eller stoft. Utskottet påpekar att de befintliga förbränningsanläggningarna måste genomföra kraven i direktivet inom en mycket snäv tidsram i och med att de måste avvika från sin normala investeringscykel. Direktivet innehåller dock tre flexibla element som innebär att investeringarna i utsläppsminskande teknik kan slås ut över flera år. Den nationella övergångsplanen är ett av elementen och den medger att förbränningsanläggningarna slår ut sina investeringar mellan 2016 och 2019. Tack vare övergångsplanen kan verksamhetsutövarna fördela åtgärderna över en längre tid, men senast den 1 juli 2020 måste alla anläggningar uppfylla kraven i direktivet.

Finland behöver utnyttja de flexibla mekanismerna utsläppsgränsvärdena för stora förbränningsanläggningar för att inte alla investeringar ska infalla under en alltför kort period. Det är bra att regeringen har berett propositionen i samråd med många parter och att man då har fört en omfattande diskussion om den nationella övergångsplanen och dragit nytta av de flexibla elementen.

Utsläppen ökar inte av att flexibiliteten utnyttjas utan förbränningsanläggningarna kommer att hålla sig till sina miljötillstånd så länge flexibilitetsreglerna gäller, påpekar utskottet. Att genomföra flexibilitetsmöjligheterna via en nationell övergångsplan är ett bra sätt att fördela investeringarna över en längre tidsperiod. I fortsättningen kommer det redan vid lagberedningen att behövas bättre och samlade bedömningar om hur kostnadseffektiva utsläppsbegränsningarna är och jämförelser för att kunna avgöra var och hur utsläppsbegränsningar bäst kan göras. Det gäller särskilt att vara uppmärksam på marginalkostnaderna.

När den nationella övergångsplanen införs, måste tillstånden för de aktuella anläggningarna förnyas, och därmed bestämmelserna om miljötillstånd ses över. Enligt propositionen ska verksamhetsutövarna lämna in en ansökan om miljötillstånd till regionförvaltningsverken senast den 30 juni 2014. Det är nödvändigt att regionförvaltningsverken har adekvata resurser för att handlägga ansökningarna snabbt, anser utskottet. Dessutom bör verksamhetsutövarna få heltäckande anvisningar om hur man ansöker om miljötillstånd. Det förbättrar kvaliteten på ansökningarna, och det i sin tur minskar både myndigheternas och verksamhetsutövarnas arbetsbörda samtidigt som ansökningarna kan handläggas snabbare.

Också regionförvaltningsverken måste få anvisningar för att tillståndsmyndigheterna ska handlägga ansökningarna och tolka lagbestämmelserna på samma sätt i hela landet. Vidare påpekar utskottet att rutinerna i den regionala tillståndsförvaltningen bör redas ut och ses över för att de koncessionsrutiner som är viktigast för tillståndet i miljön i fortsättningen ska vara effektiva och handläggas samordnat med bibehållen hög nivå på miljöskyddet.

Utskottet ser det dessutom som angeläget att rapporteringen och informationen om utsläpp förbättras. A och O är att informationsöverföringen mellan myndigheter och företag fungerar. Också allmänheten bör få bättre tillgång till information. Därför bör mer heltäckande information läggas ut på webben. Uppgifterna om utsläpp är redan nu offentliga, men i fortsättningen gäller det att satsa mer på tillgängligheten. Extra viktigt är det att informationen om utsläpp från industrianläggningar blir mer öppen och interaktiv.

Utskottets förslag till beslut

Riksdagen

godkänner lagförslaget utan ändringar.

Helsingfors den 25 september 2012

I den avgörande behandlingen deltog

  • ordf. Martti Korhonen /vänst
  • vordf. Rakel Hiltunen /sd
  • medl. Jouni Backman /sd
  • Eeva-Johanna Eloranta /sd
  • Christina Gestrin /sv
  • Timo Heinonen /saml
  • Antti Kaikkonen /cent
  • Pauli Kiuru /saml
  • Jukka Kärnä /sd
  • Jari Lindström /saf
  • Eeva-Maria Maijala /cent
  • Martti Mölsä /saf
  • Sari Palm /kd
  • Oras Tynkkynen /gröna
  • Juha Väätäinen /saf

Sekreterare var

utskottsråd Jaakko Autio