Omsorgsminister Paula Risikko (översättning): Ett samhälles etiska grund — dess moraliska styrka — framgår av hur det tar hand om sina svagaste. Därför är det mycket viktigt att diskutera läget inom äldreomsorgen just nu, när den ekonomiska recessionen hotar såväl kommunernas som statens ekonomi. Samtidigt ökar de äldres antal markant.

Här ligger det finländska samhällets största utmaning. När vi inom de närmaste åren åtgärdar de problem som dagens ekonomiska recession har lett till, måste vi kunna koncentrera klart mycket mer resurser än nu på äldreomsorgen. En omedelbar uppgift för oss alla — både som riksdagsledamöter och i synnerhet som kommunfullmäktigeledamöter — är att se till att trygga kvaliteten på äldreomsorgen. Oppositionen har framställt en interpellation om en mycket viktig fråga.

Av interpellationen framgår oppositionens uppfattning, att vår äldreomsorg i regel är i uselt skick. Detta stämmer inte. Oppositionens påstående är särskilt kränkande för de ca 65 000 finländska kvinnor och män som arbetar inom äldreomsorgen. Här på plats är också personal från äldrevården i Ylistaro, vilka verkligen utför ett storartat arbete. De utför sitt värdefulla arbete mycket väl. De är välutbildade och har en positiv inställning till att arbeta bland äldre människor.

Läget inom äldreomsorgen i vårt land är naturligtvis inte perfekt. Det finns mycket som måste bli bättre, och skillnaderna mellan olika delar av landet och olika serviceenheter är alltför stora. Det handlar inte alltid bara om pengar. Utredningar visar att kvaliteten på tjänsterna inte alltid är bäst i de verksamhetsenheter för hälso- och sjukvård som använder mest pengar. På många håll når man avsevärt mycket bättre resultat med mindre pengar. Det handlar om hur tjänsterna har organiserats och hur arbetet utförs. Alla problem som de äldre har kan inte lösas av myndigheterna. För att t.ex. ensamheten bland de äldre ska fås att minska måste vi alla inta en positivare hållning till andra människor.

Förra veckans onsdag publicerade Institutet för hälsa och välfärd (Thl) en omfattande och grundlig studie av institutionsvården för äldre i Finland. Den visar entydigt att nivån på institutionsvården för äldre har blivit bättre. I studien sägs det att institutionsvården gradvis har ändrat sina rutiner och arbetssätt i en riktning som gynnar den återstående funktionsförmågan hos äldre. Rehabiliteringsfrämjande vårdinsatser har ökat, medan sömnmedicin och psykofarmaka används i mindre utsträckning än tidigare. Jag uppmanar oppositionen att bekanta sig med studien. Information om den finns på Thl:s webbplats.

Alltså: I motsats till vad oppositionen påstår har kvaliteten på vår äldreomsorg inte försämrats, tvärtom. Samtidigt måste vi dock komma ihåg att många uppgifter kvarstår inom utvecklandet av äldreomsorgen: tjänsterna ska motsvara de äldres individuella behov bättre än för närvarande, de regionala skillnaderna i kvaliteten på tjänsterna måste åtgärdas, och det är skäl att i god tid vidta åtgärder med tanke på att de äldre kommer att bli allt fler.

Det fordras många olika åtgärder för att fullgöra dessa uppgifter. Äldreomsorgen kan inte tryggas genom någon enskild åtgärd eller genom ett lagstiftningsprojekt, inte ens med reda pengar. För att man ska kunna trygga kvaliteten fordras det tillräckliga resurser, dvs. pengar och en kompetent personal, ett professionellt ledarskap, en revidering av servicestrukturen i en riktning som bättre beaktar de äldres behov, och en landsomfattande tillsyn som garanterar nivån på äldreomsorgen i hela Finland.

Regeringen har stärkt kommunernas ekonomi genom egna åtgärder. Under den här valperioden kommer statsandelarna till social- och hälsovården att öka med 1,4 miljarder euro. I och med regeringens beslut att slopa folkpensionsavgiften för arbetsgivare — alltså också för kommunala arbetsgivare — sjunker kommunernas arbetsgivaravgifter med 250 miljoner euro per år. Detta innebär finansiering för att anställa 6 000 personer inom tjänstesektorn. Att kommunernas andel av samfundsskatten höjs med 10 procentenheter leder till en ökning av kommunernas inkomster med uppskattningsvis 375 miljoner euro 2010. När man slår ihop alla beslut som regeringen har fattat om kommunernas finanser vid ram- och budgetberedningen, blir resultatet att kommunernas finansiella ställning kommer att stärkas med drygt 700 miljoner euro i år och nästa år. Statens stöd till kommunerna har varit betydande, trots att ungefär en fjärdedel av statsbudgeten samtidigt täcks med lån.

Det är uppenbart att den nuvarande ekonomiska recessionen leder till att också kommunernas skatteintäkter minskar i betydande grad. Under de närmaste åren kommer kommunerna att ha mindre pengar för finansieringen av tjänster. De har dock en chans att förbättra sitt ekonomiska läge, om de fullt ut tar vara på t.ex. den möjlighet att ta ut fastighetsskatt som lagen medger. Som mest kan detta ge kommunerna en tilläggsinkomst på upp till 900 miljoner euro. Också i fråga om denna skatteform är varje euro synnerligen behövlig när det gäller att trygga t.ex. finansieringen av äldreomsorgen.

De som arbetar inom äldreomsorgen i Finland är välutbildade och motiverade, men det är uppenbart att också personalen måste kunna utökas i och med att de äldre blir allt fler. Så har även skett. Den nuvarande regeringen och dess företrädare på 2000-talet har stött en ökning av antalet anställda genom att höja kommunernas statsandelar. Det rör sig inte om s.k. öronmärkta statsandelar. Personalökningarna har stannat på en lägre nivå än förväntat med tanke på de höjningar av kommunernas statsandelar som var avsedda för att utöka antalet anställda inom äldreomsorgen.

För att kommunerna ska kunna anställa fler yrkesutbildade personer inom äldreomsorgen har man ökat antalet utbildningsplatser i branschen. Geronomutbildningen har t.ex. utökats i våra yrkeshögskolor. Likaså har man startat påbyggnadsexamina inom äldreomsorg. De som studerar till närvårdare har blivit klart fler jämfört med början av millenniet. På motsvarande sätt har antalet närvårdare som varje år avlägger specialyrkesexamen i äldreomsorg ökat. Mycket har gjorts, men mycket återstår att göra. Grundutbildningen inom branschen måste få fler kurser i äldreomsorg. Dessutom måste personalens kunskaper uppdateras med hjälp av fortbildning.

De äldre har individuella behov, som förändras med åldern. Därför är det särskilt viktigt att tjänsterna i så stor omfattning som möjligt anpassas efter de äldres egna behov. Redan under den föregående valperioden förbättrades bedömningen av servicebehovet hos de äldre i betydande grad. Dessutom sänktes i enlighet med regeringsprogrammet åldersgränsen för bedömning av äldre personers behov av tjänster från 80 till 75 år från och med ingången av detta år.

Utöver detta utvidgade regeringen nästan som sin första åtgärd vid ingången av denna valperiod användningsområdet för servicesedlarna så, att de också kan användas inom hemsjukvården. Under den föregående valperioden utvidgades ju servicesedeln till att omfatta hemservice inom socialvården.

Under denna valperiod har man startat åtgärdsprogrammet Fungerande hälsocentral, som också inbegriper åtgärder för att utveckla tjänsterna inom äldreomsorgen. Avsikten är att finna alternativ till sådan långvarig vård på hälsocentralernas vårdavdelningar som inte är medicinskt motiverad. Detta förutsätter att man i större omfattning än för närvarande stöder vård som tillhandahålls i hemmet. På så sätt kan hälsocentralernas vårdavdelningar fokusera på akut vård och rehabilitering. För att trygga en bra fortsatt vård av patienter har hälso- och sjukvården intensifierat sitt samarbete med socialväsendet.

Inom ramen för utvecklingsprogrammet för social- och hälsovården (Kaste-programmet) utvecklar man nya modeller för äldreomsorgen. En av dessa nya verksamhetsmodeller är den s.k. rehabiliteringsfrämjande verksamhetsmodellen, där klientens funktionsförmåga stöds på ett målinriktat sätt. Sådan vård finns givetvis redan nu i Finland, men den når inte ännu alla äldre personer som får vård dygnet runt. Med utvecklingsmedel stöds uttryckligen ett mer omfattande ibruktagande av bra verksamhetsmodeller av detta slag.

Äldre människor får ofta flera olika slags mediciner samtidigt. Då är det viktigt att medicineringen övervakas så att man säkerställer en trygg läkemedelsbehandling. Inom social- och hälsovårdsministeriet färdigställs inom kort organiseringen av en elektronisk databas över samverkan mellan mediciner som används av de äldre. Med hjälp av databasen kan man minska felbehandling som beror på felaktig medicinering. Dessutom främjas användningen av maskinell dosdispensering på långvårdsanstalter och inom den öppna vården. Tillsynsmyndigheterna har särskilt fokuserat på att övervaka doseringen av mediciner på vårdplatser för de äldre. För att säkerställa en trygg läkemedelsbehandling i mer komplicerade situationer där en äldre person får ett stort antal olika mediciner kan man göra en totalbedömning av läkemedelsbehandlingen. I sista hand är det den läkare som behandlar patienten som ansvarar för förskrivningen av medicinerna, men farmakologisk specialsakkunskap används som hjälp. Denna verksamhet utvidgas allt mer i apoteken. Det nya Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet (Fimea) som ska inrättas kommer att bidra till att utveckla den läkemedelsbehandling som gäller de äldre.

Sedan, om närståendevården. En betydande del av de äldre i vårt land sköts av närstående. Närståendevårdarna utför med stor hängivenhet ett värdefullt arbete, som för närvarande stöds i varierande omfattning i kommunerna. Förutom lagen om stöd för närståendevård utarbetade social- och hälsovårdsministeriet under den föregående valperioden en handbok för kommunerna om ordnande av närståendevård. Penningautomatföreningen har i betydande omfattning stött utvecklandet av närståendevården. Trots detta varierar stödet fortfarande från kommun till kommun. Därför bereds i Sata-kommittén ett förslag om att överföra stödet för närståendevården från kommunerna till Folkpensionsanstalten.

För att närståendevården ska fungera måste man utveckla tjänster som stöder den. Av de utredningar som har gjorts om stödet för närståendevården och variationerna i stödet har det framgått att utbudet av tjänster inom den vård som ges med vikariehjälp under närståendevårdarens lagstadgade ledighet behöver göras mångsidigare. Man har beslutat att utvecklandet av detta serviceutbud ska stödjas med medel ur social- och hälsovårdens utvecklingsanslag.

För att trygga tjänsterna för de äldre behöver också servicestrukturen ses över. Det pågående Paras-projektet är ett led i denna översyn. Utvecklingen till denna del kommer att bedömas här i riksdagen vid slutet av året i samband med behandlingen av regeringens Paras-redogörelse.

I början av nästa år kommer regeringen att för riksdagen lägga fram en proposition med förslag till en ny hälsovårdslag och annan lagstiftning med nära samband med den. I detta sammanhang har man för avsikt att säkerställa ett nära samarbete mellan socialvårdstjänsterna och hälsovårdstjänsterna. Denna samverkan är särskilt viktig när det gäller tjänster för de äldre, eftersom de förutsätter kunnande såväl på det sociala området som inom hälsovården.

Såsom framgår av de utredningar som riksdagens justitieombudsman har fått från länsstyrelserna finns det betydande skillnader mellan olika kommuner och anstalter när det gäller nivån på tjänsterna för de äldre. Tillsynen kan och bör effektiviseras för att säkerställa en säker äldrevård.

Socialstyrelsen avskaffades år 1992. Samtidigt övergick man till ett system med kalkylerade statsandelar som betonar kommunernas självbestämmanderätt. Sedan dess har de facto ingen enskild instans haft det övergripande ansvaret för vare sig tillsynen över den riksomfattande socialservicen eller styrningen av de regionala tillsynsmyndigheterna.

I början av 2000-talet hade man nog uppmärksammat detta missförhållande, och flera utredare och arbetsgrupper föreslog att man skulle skapa riksomfattande tillsyn över socialservicen. Genom den nuvarande regeringens försorg har missförhållandet avhjälpts, och en riksomfattande tillstånds- och tillsynsmyndighet har skapats också för socialservicen. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira inledde sin verksamhet vid ingången av detta år.

För att tillsynsarbetet ska ge goda resultat och i synnerhet för att man ska kunna skapa gemensam praxis för hela landet är det ytterst viktigt att se till att samarbetet mellan Valvira och de statliga regionförvaltningsmyndigheter som inleder sin verksamhet nästa år blir effektivt. Detta förutsätter att Valvira garanteras tillräckliga juridiska befogenheter att förenhetliga tillsynen över socialservicens kvalitet i landet. Det kan inte vara rätt att nivån på servicen varierar beroende på i vilken kommun en äldre människa råkar bo.

En kvalitetsrekommendation om vård och tjänster för äldre gavs år 2001 på uppdrag av social- och hälsovårdsministeriet. Rekommendationens effekter utvärderades under den föregående valperioden, och utifrån denna bedömning gav ministeriet ut en ny kvalitetsrekommendation i februari 2008. Den nya kvalitetsrekommendationen fokuserar särskilt på att främja de äldres välfärd och hälsa och på servicestrukturen, på personal och ledning samt på boende- och vårdmiljöer. Det som är nytt jämfört med den tidigare rekommendationen är att man nu har preciserat grunderna för personaldimensioneringen och fastställt en miniminivå för den vård som ges dygnet runt. Nytt i kvalitetsrekommendationen är också att det ska göras en omfattande bedömning av de äldres individuella servicebehov.

På många håll i Finland följer man rätt väl de kvalitetsrekommendationer som gavs i fjol, men i en del kommuner finns det uppenbara brister. Man kan på goda grunder bedöma att det inte går att skapa högkvalitativa tjänster inom äldreomsorgen enbart med kvalitetsrekommendationer, utan det krävs en lag om äldreomsorg. Social- och hälsovårdsministeriet tillsatte i maj i år en arbetsgrupp med uppgift att revidera socialvårdslagstiftningen. Arbetsgruppen ska bedöma vilka grundläggande riktlinjer som behövs i lagstiftningen med tanke på utvecklandet av tjänsterna till de äldre och lägga fram förslag om innehållet i och utformningen av lagen.

Syftet med den nya lagen är att lyfta en del av de frågor som tas upp i kvalitetsrekommendationen till lagnivå, att samla bestämmelserna om tjänster till de äldre som finns i olika lagar i en enda lag samt att skapa förutsättningar för tillsynsmyndigheterna att övervaka kvaliteten på tjänsterna inom äldreomsorgen. Lagstiftningen ska stärka klientens ställning och självbestämmanderätt. Äldreomsorgslagen kan inte formuleras så att den omfattar entydiga anvisningar för varje situation. Om detta var det eftersträvade syftet skulle vi vara tvungna att stifta en egen äldreomsorgslag för varje äldre människa i landet. Eftersom de äldre alla har individuella behov kan dessa inte skrivas in i lagen på ett uttömmande sätt. Därför behövs det också i fortsättningen kvalitetsrekommendationer som stöd för lagen.

I detta sammanhang bör det konstateras att stiftandet av en äldreomsorgslag inte i sig löser alla problem. Det krävs många åtgärder, bl.a. följande: den allmänna attityden gentemot de äldre måste bli mer positivt, man bör satsa på förebyggande åtgärder och på åtgärder som främjar funktionsförmågan, man måste säkerställa att det finns resurser för servicen, ledarskapet måste bli bättre, tillsynen måste effektiviseras, samarbetet mellan den offentliga sektorn, organisationerna och den privata sektorn måste ökas, utbildningen inom social- och hälsovården bör omfatta mera utbildning i äldreomsorg och servicestrukturen bör ses över. Med dessa förbehåll inleder regeringen beredningen av en äldreomsorgslag. Avsikten är att ett utkast till en lag ska vara färdigt senast våren 2011.

Slutligen: De äldre i Finland har byggt upp detta land till ett bra land för oss alla att leva i. Det är vår uppgift att genom att skapa god service säkerställa att de får en värdig ålderdom.