1 §
Lagens syfte
Syftet med denna lag är att med hjälp av servicesedlar
inom social- och hälsovården öka valmöjligheterna
för klienter och patienter, förbättra
tillgången till tjänster samt främja
samarbetet mellan den kommunala social- och hälsovården, det
kommunala näringslivet och de privata serviceproducenterna.
2 §
Tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på användningen
av servicesedlar för social- och hälsovårdstjänster
som ordnas av kommunerna. Vad som i denna lag bestäms om
kommuner gäller även samkommuner.
3 §
Definitioner
I denna lag avses med
1) klient klienter enligt 3 § 1 punkten
i lagen om klientens ställning och rättigheter
inom socialvården (812/2000) och patienter enligt
2 § 1 punkten i lagen om patientens ställning
och rättigheter (785/1992),
2) servicesedel en av den kommun som ansvarar
för ordnandet av en social- och hälsovårdstjänst
till mottagaren av tjänsten given utfästelse om
att ersätta kostnaderna för en tjänst som
tillhandahålls av en serviceproducent upp till det värde
som kommunen fastställt på förhand,
3) inkomstrelaterad servicesedel en servicesedel
vars värde bestäms på grundval av klientens
fortlöpande och regelbundna inkomster enligt vad kommunen
bestämmer eller beror på att klientens inkomster
beaktas enligt 3 a kap. i socialvårdslagen (710/1982)
eller 10 a—10 c § i lagen om klientavgifter inom
social- och hälsovården (734/1992),
4) självriskandel den andel av det
pris för en tjänst av en privat serviceproducent
som inte täcks av värdet av den servicesedel kommunen beviljat
och som ska betalas av klienten.
4 §
Tjänster och serviceproducenter
Kommunen fastställer de social- och hälsovårdstjänster
för vilka den använder servicesedlar
i enlighet med 4 § 1 mom. 5 punkten i lagen om planering
av och statsandel för social- och hälsovården
(733/1992).
Kommunen ska godkänna de privata serviceproducenter
vars tjänster får betalas med en servicesedel
som kommunen beviljat.
Kommunen ska föra en förteckning över
de serviceproducenter som den godkänt. Uppgifter om serviceproducenterna,
de tjänster de tillhandahåller och priset på tjänsterna
ska finnas offentligt tillgängliga på internet
och på annat lämpligt sätt. Närmare
bestämmelser om de uppgifter som ska offentliggöras
kan utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.
Kommunen ska återkalla godkännandet av en serviceproducent
och avföra serviceproducenten från förteckningen,
om villkoren för godkännandet inte längre
uppfylls eller om serviceproducenten ber att kommunen återkallar
godkännandet.
5 §
Villkor för godkännande av serviceproducenter
Kommunen kan godkänna endast serviceproducenter
1) som är införda i förskottsuppbördsregistret,
2) som uppfyller de villkor som ställs på verksamheten
i fråga i lagen om tillsyn över privat socialservice
(603/1996) och lagen om privat hälso- och sjukvård
(152/1990),
3) vars tjänster åtminstone motsvarar
den nivå som krävs av motsvarande kommunala verksamhet,
4) som har försäkring enligt patientskadelagen
(585/1986) eller annan ansvarsförsäkring, vars
försäkringsbelopp med beaktande av serviceverksamhetens
art och omfattning kan bedömas vara tillräckligt
för att de personskador som verksamheten eventuellt ger
upphov till ska kunna ersättas och vilken till sina övriga
villkor motsvarar sedvanlig ansvarsförsäkringspraxis, och
5) som uppfyller de övriga krav som kommunen
ställer med avseende på klienters eller klientgruppers
behov, tjänsternas kvantitet eller kvalitet eller på förhållandena
i kommunen eller andra liknande krav.
De krav som kommunen ställer och som avses i 1 mom.
5 punkten ska vara icke-diskriminerande och grunda sig på faktorer
som kan bedömas objektivt.
6 §
Klientens ställning
När en kommun använder servicesedlar för
att ordna sådan service som klienten behöver ska klientens
inställning till att få servicesedlar om möjligt
beaktas. Klienten har rätt att vägra ta emot servicesedlar
och då ska kommunen hänvisa klienten till kommunala
tjänster som ordnas på annat sätt.
En klient som har fått en servicesedel ska ingå avtal
med serviceproducenten om tillhandahållandet av tjänsten.
Ett sådant avtalsförhållande omfattas
av bestämmelserna och rättsprinciperna inom konsumenträtt
och avtalsrätt i enlighet med innehållet i avtalet.
Bestämmelser om hur en tvist mellan klienten och serviceproducenten som
gäller avtalet kan föras till konsumenttvistenämnden
finns i lagen om konsumenttvistenämnden (8/2007).
Kommunen ska informera klienten om hans eller hennes ställning
när tjänster betalas med servicesedel, servicesedelns
värde, serviceproducenternas priser, grunderna för
hur självriskandelen fastställs och
hur stor den uppskattas vara samt om den klientavgift som bestäms
för motsvarande tjänster enligt lagen om klientavgifter
inom social- och hälsovården.
Klienten ska ge de uppgifter som behövs för att
bevilja en servicesedel. Klienten ska upplysas om vilka
andra uppgiftskällor som kan användas för
att inhämta upplysningar om honom eller henne och vilka
upplysningar om honom eller henne som kan inhämtas oberoende
av hans eller hennes samtycke. Klienten ska beredas tillfälle
att ta del av uppgifter som inhämtats från andra
källor och lämna en behövlig utredning
i saken.
Utöver det som anges i denna paragraf ska bestämmelserna
i lagen om klientens ställning och rättigheter
inom socialvården och i lagen om patientens ställning
och rättigheter tillämpas på klientens
ställning.
7 §
Hur servicesedelns värde bestäms
Kommunen ska bestämma servicesedelns värde
så att det är skäligt med tanke på klienten. Frågan
om värdet är skäligt ska bedömas
med hänsyn till de kostnader som föranleds kommunen
för tillhandahållande av motsvarande tjänst som
kommunens egen produktion eller för anskaffning av tjänsten
som en köpt tjänst samt den uppskattade självriskandel
som ska betalas av klienten.
Värdet på servicesedlar som ges för
anskaffning av sådana social- och hälsovårdstjänster som
enligt 4 och 5 § i lagen om klientavgifter inom social-
och hälsovården är avgiftsfria för klienten
ska bestämmas så att klienten inte behöver
betala någon självriskandel. Med avvikelse från
detta ska värdet på en servicesedel som ges för
anskaffning av hjälpmedel för medicinsk rehabilitering
vara sådant att ett sedvanligt hjälpmedel som
motsvarar klientens individuella behov kan skaffas med sedeln. Den
klient som så önskar får dock skaffa
ett hjälpmedel som är dyrare än värdet
på servicesedeln, men han eller hon ska då själv
betala skillnaden mellan priset på hjälpmedlet
och servicesedelns värde.
Om servicesedelns värde är inkomstrelaterat, ska
klienten få ett beslut om servicesedelns värde.
I fråga om myndigheternas rätt att få uppgifter
och utredningar som behövs för att bestämma
värdet på en inkomstrelaterad servicesedel tillämpas
vad som i 14 a § i lagen om klientavgifter inom social-
och hälsovården föreskrivs om myndigheternas
rätt att få uppgifter för att klientavgifter
ska kunna fastställas.
Då servicesedelns värde bestäms beaktas
inte de tjänster som klienten på eget initiativ
köper av serviceproducenten.
8 §
Höjande av servicesedelns värde
Värdet på en servicesedel ska höjas
till ett högre värde än vad
som följer av 7 § 1 mom., om klientens
eller familjens försörjning eller klientens lagstadgade
underhållsskyldighet annars äventyras eller om
detta behövs med hänsyn till andra försörjningsaspekter.
Värdet på en servicesedel ska höjas
genom beslut.
9 §
Begränsning av kommunens ansvar
Om det pris för en tjänst som klienten och
serviceproducenten kommit överens om är lägre än värdet
på servicesedeln, är kommunen skyldig att till
serviceproducenten betala högst det pris som klienten och
serviceproducenten kommit överens om.
10 §
Servicesedelns värde då tjänster
tillhandahålls i hemmet
Bestämmelser om värdet på servicesedlar
för anskaffning av tjänster som tillhandahålls
i hemmet finns i 29 a—29 g § i
socialvårdslagen och i 20 § i folkhälsolagen
(66/1972).
11 §
Registerföring
Kommunen är en sådan registeransvarig som avses
i personuppgiftslagen (523/1999) i fråga om de
patient- och klienthandlingar som uppkommer i samband med en tjänst
som ordnas med hjälp av servicesedel. När serviceproducenten
hanterar handlingarna ska bestämmelserna om behandling
av kommunens handlingar iakttas.
12 §
Förhållande till sjukförsäkringsersättningen
En klient har inte rätt att få ersättning
enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004)
för sin självriskandel. För resekostnader
kan dock ersättning fås enligt vad som anges i
sjukförsäkringslagen.
13 §
Ändringssökande
I ett beslut om värdet på en inkomstrelaterad servicesedel
eller om höjning av värdet på en servicesedel
får ändring inte sökas genom besvär.
Klienten får inom 14 dagar från det att han
eller hon fick del av beslutet framställa ett skriftligt
rättelseyrkande hos det kollegiala organ som ansvarar för
ordnandet av tjänsten i fråga i kommunen. Bestämmelser
om hur anvisningar om framställande av rättelseyrkande
ska ges finns i 46 § i förvaltningslagen
(434/2003).
Beslut om värdet på en inkomstrelaterad servicesedel
eller höjning av värdet på en servicesedel
och beslut som organet har fattat med anledning av ett rättelseyrkande
får delges klienten i brev per post. Om inte något
annat visas, anses delfåendet då ha ägt
rum den sjunde dagen efter det att beslutet postades under den adress som
klienten uppgett. Bestämmelser om förfarandet
i övrigt finns i förvaltningslagen.
Ändring i ett beslut som det kollegiala organet har
fattat med anledning av ett rättelseyrkande får
sökas hos förvaltningsdomstolen genom besvär
i enlighet med förvaltningsprocesslagen (586/1996).
Besvären får också lämnas in
till organet, som ska sända dem till förvaltningsdomstolen
tillsammans med sitt eget utlåtande.
I förvaltningsdomstolens beslut får ändring inte
sökas genom besvär.
14 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2009.