Allmän motivering

Förbättringar i utkomstskyddet för arbetslösa

Propositionen innehåller en rad förslag som ska förbättra villkoren för arbetslösa arbetssökande och samtidigt utöka incitamenten att ta emot jobb. Utskottet ser särskilt positivt på förslaget att makens inkomster inte längre ska beaktas vid behovsprövningen av arbetsmarknadsstödet. Utskottet har i många ställningstaganden krävt att behovsprövningen utifrån makens inkomster slopas (ShUB 43/2002 rd, ShUB 34/2005 rd och ShUU 11/2010 rd). Reformen undanröjer ett stort hinder för att ta emot jobb, förbättrar de ekonomiska villkoren för de arbetslösas familjer och ökar jämställdheten. Dessutom förenklas genomförandet av utkomstskyddet för arbetslösa eftersom en del utredningar gallras ut.

Genomförandet tydliggörs också av att periodiseringen av semesterersättningar slopas. Förmånerna kan betalas ut tidigare och snabbare, reglerna för arbetslöshetsersättningar förenklas och det blir lättare för de arbetslösa arbetssökande att få reda på vilka förmåner de har rätt till. Med hänvisning till arbetslivs- och jämställdhetsutskottets utlåtande noterar social- och hälsovårdsutskottet att det framöver behöver undersökas om man kan bortse från semesterersättningar när jämkade dagpenningar fastställs.

De förhöjningsdelar för den aktiva tiden som betalas inom ramen för arbetslöshetsersättningar föreslås bli prioriterad inkomst vid beräkning av utkomststödet. Då minskar inte utkomststödet på grund av dem. Utskottet välkomnar förslaget, för det uppmuntrar arbetslösa arbetssökande att delta i aktiva åtgärder då nettoinkomsterna de facto ökar. Visserligen kompliceras uträkningen av utkomststödet inom den kommunala socialvården och det kommer att behövas fler utredningar inför besluten.

Att justeringen av bostadsbidraget skjuts fram med sex månader i stället för med tre månader när en långtidsarbetslös får jobb är också ett incitament att ta emot jobb, då bostadsbidraget inte genast sjunker till följd av jobbet. Det är också en ekonomisk förbättring för bidragstagaren.

Försöket med sysselsättningsbonus

Enligt regeringsprogrammet kommer det nästa år att startas ett försök där de medverkande kommunerna tar över ansvaret för att sysselsätta arbetssökande som varit arbetslösa i mer än ett år. Målet är att minska den strukturella arbetslösheten genom att öka arbetslivsdeltagandet bland långtidsarbetslösa. Alla arbetslösa som deltar i försöket får sina sysselsättningsmöjligheter kartlagda och deras chanser att få jobb förbättras med hjälp av de tjänster som tillhandahålls av arbetskraftsförvaltningen, den kommunala social- och hälsovården och FPA. De medverkande kommunerna betalar sysselsättningsbonus till långtidsarbetslösa som får jobb. Bonusen är lika stor som en månads arbetsmarknadsstöd till fullt belopp. Dessutom tillkommer barnförhöjningar till arbetsmarknadsstödet.

Utskottet ser mycket positivt på att försöket genomförs och att man inom ramen för det söker nya sätt att samordna social trygghet och förvärvsarbete.

Villkoren för sysselsättningsbonus

Sysselsättningsbonus ska betalas till långtidsarbetslösa som fått arbetsmarknadsstöd i minst 500 dagar och som tar emot ett arbete som räknas in i arbetsvillkoret för löntagare och varar i minst tre månader. Förslaget att betala bonus har också lagts fram av kommittén för en totalreform av den sociala tryggheten (SATA). Enligt kommittén ger bonusen de arbetslösa som mest sannolikt får kortvariga eller lågavlönade jobb bättre möjligheter till mer varaktiga anställningar med bättre lön. Stödet bör dirigeras till de arbetslösa arbetssökande som har de bästa möjligheterna att få jobb tack vare det. Men det får inte användas för att förlänga arbetslösheten eller betalas ut i sådana fall där den arbetslösa skulle ha fått arbete utan det. För att förhindra myglande bör rätten till sysselsättningsbonus enligt kommittén avgränsas på så sätt att förmånen går att få på nytt först efter sex månader.

Regeringen går in för en modell som är mer liberal än kommitténs förslag. Kravet på anställningens längd är förkortat till tre månader. Utskottet anser att lösningen är motiverad. Om stödet betalades för mycket korta anställningar skulle det inte bidra till målet att jobbet ska vara mer varaktigt utan i stället bli ett incitament att i onödan ingå arbetsavtal för viss tid, t.ex. en månad, och på det sättet få stöd för flera månader.

Enligt propositionen kommer statens utgifter att öka med uppskattningsvis 3,7 miljoner euro till följd av försöket. Utskottet påpekar att det inte framgår vad den här beräkningen grundar sig på. Enligt utredning har de ekonomiska effekterna beräknats med utgångspunkt i att det inte kommer att ske någon förändring i antalet arbetslösa som får jobb tack vare bonusen. De ekonomiska kostnaderna för staten är uträknade utifrån hur de långtidsarbetslösa på senare år även i övrigt har fått jobb på den öppna arbetsmarknaden.

Den som är sysselsatt i lönesubventionerat arbete får inte sysselsättningsbonus. Det finns de facto ganska liten efterfrågan på långtidsarbetslösa på den öppna arbetsmarknaden. Även om försöket till en början bara gäller dem som får jobb på den öppna arbetsmarknaden, bör sysselsättningsbonus också kunna betalas till dem som får lönesubventionerat arbete om försöket förlängs, menar utskottet. Utskottet föreslår ett uttalande i frågan (Utskottets förslag till uttalande).

Sökande och utbetalning av sysselsättningsbonus

Sysselsättningsbonus ska sökas hos arbets- och näringscentralen. Denna lämnar ett arbetskraftspolitiskt utlåtande till FPA, som betalar bonusen utifrån det. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet förutsätter i sitt utlåtande att social- och hälsovårdsutskottet utreder om försöket med sysselsättningsbonus kunde genomföras enligt en enklare modell, där utbetalningen av arbetsmarknadsstöd fortsätter normalt utan avbrott i en månad efter det att den som omfattas av försöket börjat jobba.

Social- och hälsovårdsutskottet noterar utifrån en utredning att det inte skulle behöva göras några ändringar i FPA:s datasystem om arbetsmarknadsstödet med avvikelse från propositionen fortsatte att betalas till samma belopp som tidigare i en månad efter att den arbetssökande fått jobb. Men om arbets- och näringsbyrån inte lämnar utlåtande enligt propositionen måste FPA undersöka om den sökande har rätt till sysselsättningsbonus, och då blir handläggningen långsammare och handläggningstiderna längre. Om FPA också i det fallet ska betala ut sysselsättningsbonusen till fullt belopp enligt propositionen, kräver det stora ändringar i FPA:s datasystem. Då bör starten på försöket skjutas fram med sex månader.

Utifrån en utredning anser utskottet att den genomförandemodell som regeringen föreslår kommer att fungera bäst både för dem som ska genomföra den och för kunderna som ska få sysselsättningsbonus. Men det får inte bli onödigt byråkratiskt att söka bonus hos arbets- och näringsbyrån. När de som får arbetsmarknadsstöd meddelar att de har fått jobb bör de kunna söka bonus genom samma meddelande. Det bör också räcka med enbart muntligt meddelande. Med tanke på syftet med försöket är det väsentligt att sysselsättningsbonusen kan betalas ut snarast möjligt, för då råder det ingen osäkerhet om försörjningen efter att den sökande tagit emot jobb. Utskottet menar att det noga bör följas upp hur genomförandet går framåt.

Utskottets ändringsförslag

Efter att regeringen lämnade propositionen har arbets- och näringsministeriet godkänt Esbo och Helsingfors städer till deltagare i försöket med sysselsättningsbonus. Därför föreslår utskottet att 9 kap. 2 § i lagförslag 1 ändras.

Motionen

Utskottet godkänner 7 kap. 6 § i lagförslag 1 i den form regeringen föreslår. Lagmotion LM 48/2011 rd har därmed delvis genomförts och behovet av lagstiftning upphört till den delen. Av utskottets ståndpunkt följer att lagmotionen måste avvisas.