Motivering

Priset på arbetskraftsdominerat arbete måste sänkas

Beskattningen bör betraktas inte bara ur en fiskal synvinkel utan också med hänsyn till sysselsättningen och rättvisan i samhället. Skattebelastningen på lågavlönat arbete är ett hinder för att ge och få arbete. Långtidsarbetslösheten är det stora spöket i vår ekonomiska utveckling, dvs. att arbetslösheten bland äldre och lägre utbildade människor ligger kvar på en hög nivå.

Det måste skattebeslut till för att ge rum åt en balanserad tillväxt och bättre sysselsättning. Detta lyckas bäst om lindringsmånen i arbetsgivaravgifter används till att lätta skattebördan på lågavlönat arbete. Under de senaste åren har man till exempel i Frankrike, Holland, Belgien och Storbritannien med kraft gått in för att lätta avgiftsbördan på lågavlönat arbete.

Hos oss är arbetsgivarens folkpensionsavgift en av de största indirekta kostnaderna som belastar arbetskraftsintensiva företag. En arbetsgrupp vid social- och hälsovårdsministeriet under ledning av Tarmo Pukkila (SHM:s arbetsgrupps promemorior 1999:11) framhåller att det lämpligaste sättet att lindra arbetsgivararvgifterna för tillfället är att sänka arbetsgivares folkpensionsavgift inom ramen för den nuvarande graderingen.

Om folkpensionsavgiften sänks fullt ut i den lägsta avgiftsklassen på det som föreslås i lagmotionen betyder det att sänkningen koncentreras framför allt på arbetskraftsintensiv serviceproduktion och den lägst avlönade arbetskraften.

Inför en försämrad ekonomisk tillväxt är det nödvändigt att vidta effektiva åtgärder för att förbättra sysselsättningen. Olika forskningsinstitut har i sina konjunkturöversikter på senare tid lyft fram liknande åtgärder som i motionen. Pellervo ekonomiska forskningsinstitut konstaterar att det måste gå att sänka arbetskraftskostnaderna för lågproduktiva uppgifter. Löntagarnas forskningsanstalt har i sin tur framhållit att den bristfälligt utbildade arbetskraftens sysselsättningsmöjligheter bör förbättras genom fiskala stöd och omstruktureringar i socialskyddsavgifterna.

Det optimala vore att avdraget för arbetsgivares bikostnader i sin helhet kunde inriktas på lågavlönat arbete. Därför bör regeringen i första hand skrida till åtgärder för att genomföra en sådan modell. I många länder i Europa har det visat sig möjligt att ta fram sådana modeller.

I reservationen föreslås att arbetsgivares folkpensionsavgift helt skall slopas i den lägsta avgiftsklassen. Sänkningen är alltså två procentenheter jämfört med regeringens förslag på 0,65 procentenhet. I andra och tredje avgiftsklassen föreslås arbetsgivares folkpensionsavgift stå oförändrad i stället för att vara 0,45 procentenhet som regeringen föreslår.

På grund av att folkpensionsanstaltens avgiftsintäkter minskar föreslås ett behövligt belopp av momsavkastningen bli överförd på anstalten för att säkerställa finansieringen.

De direkta kostnadshöjande konsekvenserna av Centerns förslag jämfört med regeringens förslag vore omkring 1,6 miljard mark. Förslaget beräknas ha en betydande sysselsättande effekt och därmed förväntas förslagets kostnadsverkningar, de dynamiska effekterna medräknade ligga under en miljard mark.

Det behövs ett åtagande om att slopa den extra sjukförsäkringsavgiften för pensionärer

Det har många gånger avgetts löften om att slopa den extra sjukförsäkringsavgiften för pensionärer. Det är svårt att hitta en hållbar motivering för en höjning, inte minst för att det är fråga om ett arrangemang som avsågs vara temporärt då det infördes i början av 1990-talet, trots att de ekonomiska utsikterna ser sämre ut. Graden av engagemang för dessa åtaganden att slopa den extra avgiftsbördan har varierat i och med att beslutsfattandet och beredningen i finansministeriet under de gångna åren har varit i otakt. Det är fråga om att infria avgivna löften och att genomföra rättvisa.

Centern har i olika faser talat för ett degressivt avskaffande av den extra avgiften. I dag är situationen den att 0,8 penni av återstoden om 1,2 penni kommer att slopas under 2002. Kvarstår fortfarande en skillnad på 0,4 penni jämfört med löntagarna. Löften om att slopa också den återstående skillnaden har avgivits i olika sammanhang. Riksdagen bör genom sina beslut förutsätta att regeringen agerar enligt riksdagens vilja. Därför föreslår vi ett uttalande om denna sak.