Motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning finner utskottet propositionen nödvändig och motiverad. Utskottet förordar lagförslaget med följande anmärkningar och ändringsförslag.

I propositionen föreslås det att det treåriga försöket med samordning av utkomststöd och inkomster skall fortsätta fram till utgången av 2006. Avsikten med försöket har varit att ta reda på vilka effekter det har på stödbeloppet och sysselsättningen att en del av förvärvsinkomsterna lämnas obeaktade när stödbeloppet fastställs. Tanken bakom försöket har varit att uppmuntra dem som får utkomststöd eller helt saknar andra inkomster än utkomststöd att söka sig ut i arbetslivet även om förvärvsinkomsten skulle vara rätt låg t.ex. för att det rör sig om ett deltidsarbete eller ett kort jobb. Stödtagarna antogs vara mera motiverade att skaffa tilläggsinkomster och tröskeln för att ta emot arbete förväntades därmed bli mycket låg. Man trodde att särskilt de vilkas huvudsakliga inkomstkälla är utkomststöd eller de som helt saknar inkomster skulle vara särskilt benägna att ta emot jobb. Man antog likaså att utkomststödet skulle öka i fråga om sådana lågavlönade personer eller familjer med små inkomster som till följd av det föreslagna förvärvsinkomstarrangemanget skulle bli berättigade till utkomststöd.

Konsekvenserna av försöket

Konsekvenserna av försöket med samordning av utkomststöd och förvärvsinkomster har följts upp genom en undersökning som gavs offentlighet i juni 2004. Undersökningen visade att det inte inträffade några nämnvärda ändringar i utkomststödskundernas förvärvsinkomster och att försöket inte ökade sysselsättningen bland dessa personer. Då lagen stiftades utgick man från att samordningen skulle leda till märkbart fler utkomststödskunder. Det visade sig att bara något fler började få förvärvsinkomster men däremot skedde inga stora förändringar i det totala antalet stödtagare. Utifrån undersökningsresultatet kan man ifrågasätta om det är möjligt att endast genom att justera incitamenten i väsentlig utsträckning öka sysselsättningen bland utkomststödskunderna.

Problemen med att samordna socialskyddet och förvärvsarbete framgick mycket konkret under försöket. Samordningen av överlappande förmåner leder till stora kast i hushållens inkomster när en kund tar emot ett kortjobb. I den första fasen ökar kortjobbet hushållets inkomster anmärkningsvärt. När eventuella sociala förmåner till kortjobbaren justeras till följd av hans eller hennes förvärvsinkomster leder det till återkrav i efterskott och ofta i en situation där personen i fråga inte längre har några förvärvsinkomster. Till yttermera visso handlar det om hushåll som lever på gränsen till minimiutkomststöd. De har därför inga besparingar att ta till för att klara återkraven. Redan när försökslagen stiftades uppmärksammades det faktum att samordningen av förvärvsinkomster och utkomststöd kan leda till indragningar av andra förmåner, vilket innebär merarbete för förvaltningen men också stor osäkerhet för kunden. Utvärderingen av försökslagen visade tydligare än förr vilka de verkliga problemen är vid samordningen av förvärvsinkomster och sociala förmåner.

I vissa kommuner har försökslagen lett till en strängare prövning av inkomsterna. Bestämmelserna har ibland tillämpats schematiskt och vid fastställandet av den privilegierade inkomsten har man inte alltid utnyttjat möjligheten att lämna mer än 20 % av inkomsterna obeaktade. Bestämmelsen har med andra ord i vissa fall försämrat situationen för utkomststödskunder som också har förvärvsinkomster. Detta gäller särskilt i kommuner där man med stöd av tidigare bestämmelser hade en liberalare inställning till hur arbetsinkomsterna skall fastställas.

Utvärderingen av försökslagen ger vid handen att den kan ses som en teknisk ändring som leder till större rättvisa och skälighet i utkomststödssystemet men med relativt liten betydelse för motivation och sysselsättning eller de offentliga kostnaderna. De anspråkslösa effekterna av försökslagen kan delvis bero på att det inte informerades aktivt om reformen. Eftersom de privilegierade inkomsterna i någon mån underlättat den ekonomiska situationen för utkomststödskunder med förvärvsinkomster anser utskottet att försöket bör fortsätta. Men utskottet föreslår att hela 150 euro ska kunna lämnas obeaktade vid fastställandet av förvärvsinkomsten. Då blir det möjligt att under det fortsatta försöket ta reda på om ett större privilegierat belopp har bättre sysselsättningseffekter.

Utveckling av utkomststödet

Enligt utskottet är det motiverat att fortsätta uppmuntra utkomststödskunderna att skaffa sig förvärvsinkomster och ta emot jobb. I allmänhet främjar också kortvariga och projektartade jobb möjligheterna för arbetslösa att få sysselsättning på heltid och minskar därmed risken för utslagning. En utkomstskyddstagare med små förvärvsinkomster befinner sig emellertid i en besvärlig situation när han eller hon genom arbete försöker skapa sig en bättre ekonomisk ställning. Förvärvsinkomsterna minskar i och för sig behovet av utkomststöd men leder i förlängningen till ett ökat stödbehov eftersom inkomsterna minskar både arbetsmarknadsstödet och bostadsbidraget. Eftersläpningen i samordningen förbättrar inte heller situationen. Utskottet poängterar att samordningen av sociala förmåner måste utvecklas i en riktning som uppmuntrar stödtagaren att ta emot jobb. Det skulle vara rationellt att rikta samordningsåtgärderna så att de i första hand gäller utkomstskydd för arbetslösa samt bostadsbidrag.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen lämnat en proposition om höjning av bostadsbidragsgränsen vid ökade inkomster för hushållen. Lagen, som träder i kraft i början av 2005, tillåter att inkomsterna ökar med 300 euro per månad utan att man tvingas justera bostadsbidraget under stödperioden. Även samordningen av arbetsmarknadsstöd, jämkad dagpenning och förvärvsinkomster måste utvecklas i en riktning som i ekonomiskt hänseende stöder arbetet. Det är skäl att i samband med den reform av arbetsmarknadsstödet som för närvarande bereds vid arbetsministeriet också se över samordningsbestämmelserna.

Undersökningen av försökslagens konsekvenser visade att samordningen av förvärvsinkomster tillämpades mer schematiskt i vissa kommuner. Det har till och med hänt att beloppet av privilegierade inkomster har försämrat arbetande utkomststödskunders situation. Redan när lagen stiftades ansåg riksdagen att en schematisk minskning av förvärvsinkomsterna med 20 % inte står i samklang med möjligheten enligt 11 § 1 mom. 1 punkten att helt och hållet lämna ringa förvärvsinkomster obeaktade. Riksdagen underströk detta genom att i lagen föreskriva att det är möjligt att lämna minst 20 % av förvärvsinkomsterna obeaktade. Utskottet påpekar nu att den permanenta bestämmelsen i lagen om att förvärvsinkomster som skall anses ringa inte skall beaktas är primär och att passusen med "minst 20 % av förvärvsinkomsterna" inte har någon begränsande effekt på kommunernas rätt att avvika från den schematiska bestämmelsen. Här behöver de som verkställer lagen tydligare anvisningar.

Utskottet har redan i sina tidigare ställningstaganden påpekat att utkomststödtagarnas ställning borde förbättras genom en omprövning av regeln om 7 procents egenandelsregeln för boendekostnader som en faktor som minskar utkomststödet. Det har i praktiken visat sig att det att egenandelen beaktas i utkomststödets grunddel inte har varit något effektivt sätt att påverka boendekostnaderna. Däremot har egenandelen försatt dem som lever på minimiutkomststöd i en ännu svårare situation.

Utskottet anser det också viktigt att komma på nya sätt att underlätta för barnfamiljer som får utkomststöd. En möjlighet kunde vara att ytterligare betona barnets andel vid fastställande av grunddelen eller att helt eller delvis lämna barnbidraget obeaktat i utkomststödskalkylen. Enligt utskottet är det viktigt att den totalöversyn av barnfamiljernas ekonomiska situation som enligt regeringsprogrammet skall göras även beaktar möjligheterna att förbättra de barnfamiljers ställning som får utkomststöd. Men utskottet vill understryka att redan gällande lagstiftning ger kommunerna rätt att i högre grad än för närvarande hjälpa familjer att klara sig själva. Kommunerna kan utnyttja både möjligheten till av prövning beroende och preventivt utkomststöd.

Uppföljningen av försökslagen visade att systemet med privilegierad förvärvsinkomst inte nämnvärt påverkade socialarbetet. I vissa fall har den privilegierade inkomsten kunnat åberopas för att uppmuntra kunden att söka jobb. Å andra sidan har den summariska inkomstprövningen vid behandlingen av rätten till förmåner resulterat i att mindre tid lagts ned på socialarbete. Enligt utskottet fungerar utkomststödet också som ett verktyg i socialarbetet och försökslagen som en öppning mot ett aktivare socialarbete.

Slutligen vill utskottet peka på att det bästa sättet att undvika ett ökat behov av utkomststöd är att se till att nivån på de primära förmånerna är tillräckligt hög. Utkomststödet är en sistahandsförmån som är avsedd att vara tillfällig och att täppa till de hål som följer av ett bristfälligt och illa fungerande primärsystem. Reformer som syftar till att förbättra nivån på de primära förmånerna bör därför också i fortsättningen prioriteras, varvid risken för långvarigt utkomststödsberoende kan elimineras.