Motivering
Finansieringen av social- och hälsovården
Det är positivt att regeringen i budgetpropositionen
föreslår större statsandelar till kommunerna för
att de skall kunna förbättra välfärdstjänsterna,
anser utskottet. Det är viktigt att den finansiella basen
för den kommunala servicesektorn ytterligare förstärks.
Det behövs större statsandelar framför
allt för att främja barns och ungas välfärd
och välbefinnande, garantera en fungerande social- och
hälsovård och för att ge socialt arbete
och barnskydd större resurser. Utskottet påpekar
dock att den föreslagna ökningen av statsandelarna är
bara hälften av den indexjustering som den höjda
kostnadsnivån skulle kräva. Den ökade
kostnadsnivån bör kompenseras fullt ut, anser
social- och hälsovårdsutskottet.
Statsandelarna till social- och hälsovården kräver
fortfarande en översyn. När de kostnadsbaserade
statsandelarna ersattes med kalkylerade statsandelar och regelstyrning
med informationsstyrning sjönk nivån på statsandelarna.
Detta medförde större regionala skillnader i servicen
både kvalitativt och kvantitativt sett. De regionala skillnaderna
i välfärd är numera betydande.
Det räcker inte med tillskottsresurser för
att hälsovården skall fungera bättre.
Dessutom måste hela servicesystemet ses över för
att större hänsyn skall kunna tas till den samlade
vården och behandlingen av patienterna och för
att så kallade obrutna servicekedjor skall kunna upprätthållas.
Förebyggande insatser spelar en mycket stor roll för
utveckling av servicesystemet. Också det finansiella systemet
bör vara stabilt och överskådligt. Inom
socialvården beror utvecklingsbehoven framför
allt på den ökade efterfrågan på äldreservice.
Inom social- och hälsovården är dessutom
dimensioneringen av personalen en stor fråga. För
att utreda de strukturella problemen inom hälso- och sjukvården har
regeringen startat ett nationellt hälsovårdsprojekt.
En liknande utredning har initierats inom det sociala området.
Enligt utskottet är det viktigt att båda projekten
genomförs fullt ut.
Både de stora och de små kommunerna förefaller
att ha större och mindre problem med att trygga tillgången
till social- och hälsovård. I tillväxtcentra är
lönekostnaderna ofta större än i resten
av landet och bygg- och fastighetskostnaderna högre än
i glesbygden. I tillväxtcentra medför det ökande
invånarantalet och vissa särproblem en stigande
efterfrågan på service. I mindre kommuner är åter
de långa avstånden, den åldrande befolkningen
och den ogynnsamma försörjningskvoten de största
problemen. När problemen varierar varierar också lösningarna.
Alla de ovan nämnda frågorna måste vägas in
när staten avsätter anslag för det nationella hälsovårdsprojektet.
Det nationella hälsovårdsprojektet
De närmaste åren kommer det att behövas
stora ekonomiska satsningar från både stat och
kommuner, om rekommendationerna i det nationella hälsovårdsprojektet
skall kunna omsättas i praktiken. Reglerna för
maximiväntetiden för vård och behandling
kräver större resurser både inom primärvården
och specialistvården. Dessutom måste kommunerna
satsa extra resurser på kompletteringsutbildning för
personalen.
Med stöd av ett avtal mellan regeringspartiernas riksdagsgrupper
från 2001 ökar statsandelarna till den kommunala
social- och hälsovården med 104 miljoner euro
2003.
Det krävs adekvata resurser från statens sida för
att förslagen i det nationella hälsovårdsprojektet
skall kunna genomföras. I projektet föreslås
att statsandelarna skall höjas gradvis med hänsyn
till det omedelbara behovet av tillskottsresurser och ökningen
i serviceefterfrågan. Det omedelbara behovet av tillskottsresurser
inom hälso- och sjukvården uppskattas till 350
miljoner euro. Dessutom räknar projektet med att det 2003
och 2007 årligen behövs uppskattningsvis 50 miljoner
euro till på grund av den förändrade åldersstrukturen
och 50 miljoner euro till för extra kostnader i samband
med introduktion av ny teknik.
I budgetpropositionen för 2003 ingår ett tillläggsanslag
på 57 miljoner euro till statsandelar. Anslaget är
avsett för genomförande av förslagen
i det nationella hälsovårdsprojektet. Genom ett
specialanslag finansieras bland andra vissa projekt, utveckling
av elektroniska patientjournaler och projekten Käypä Hoito
(God medicinsk praxis) och projektet Rohto (rationell läkemedelsbehandling)
för sammanlagt 10,9 miljoner euro.
Utskottet påpekar att primärvården
och förebyggande insatser har högsta prioritet
när det gäller att stävja efterfrågan
på service och styra den i riktning mot mindre tung vård
och behandling inom öppenvården. Framför
allt den psykiska vården bör få en starkare
ställning inom primärvården samtidigt
som multiprofessionella vårdformer tas fram inom primärvården.
I detta sammanhang vill utskottet särskilt lyfta fram det faktum
att den psykiatriska vården för barn och unga
måste tryggas. I budgetpropositionen föreslås
det tidigare anslaget bli överfört till de allmänna
statsandelarna. Dessutom anser utskottet det nödvändigt
att det följs upp hur anslaget för psykiatrisk
vård för barn och unga utfaller och att vården är
permanent. Vidare är det viktigt att hålla ett öga
på att barn och unga får vård inom den
utsatta tiden.
Utskottet anser att målen i det nationella hälsovårdsprojektet
kräver större finansiella resurser från
statens sidan redan 2003. Statsandelen till social- och hälsovården
bör höjas mer än regeringen föreslår
för att de preventiva insatserna, primärvården,
framför allt den psykiatriska öppenvården,
skall kunna stärkas.
Med hänvisning till det ovanstående föreslår utskottet
att finansutskottet ökar anslaget under moment
33.32.30 för statsandelar till social- och hälsovården.
Utveckling av det sociala området
Forsknings- och utvecklingsverksamheten inom det sociala området
har avancerat avsevärt genom att vi har fått lagstadgade
kompetenscentra inom det sociala området. För
närvarande finns det nio kompetenscentrum med färre än
100 anställda. Merparten av de anställda jobbar
inom olika projekt och basfinansieringen är tryggad bara
för en eller två anställda vid varje
centrum.
Enligt utskottets uppfattning har anslagen hittills bara varit
avsedda för att starta verksamheten vid kompetenscentren.
Enligt vad utskottet har erfarit har den första verksamheten
varit effektiv. Kompetenscentren har i hög grad konfronterats
med kommunernas behov av utveckling på det regionala planet
och i samråd med mindre kommuner tagit sig an uppdrag som
kräver specialkompetens. När kommunerna blir allt mer
trängda ekonomiskt ökar osäkerheten kring de
fortsatta kommunala anslagen för utvecklingsprojekten.
Utvecklingsverksamheten kan inte fortsätta enbart med utomstående
projektfinansiering, till exempel från EU:s strukturfonder,
utan det behövs också direkt stöd för
att projekten skall kunna genomföras. I synnerhet behövs
det pengar för att ta fram metoder för att tillhandahålla
service på det regionala planet utan att jämlikheten
beträffande socialvård äventyras i framtiden.
Ett av problemen med att förbättra serviceutbudet
inom det sociala området har varit att satsningarna på forskning
varit obetydliga och att den existerande forskningen varit splittrad.
Det finns nästan ingen statsfinansierad forskning inom
det sociala området. Samarbetet mellan kompetenscentrumen,
universiteten och yrkeshögskolorna är till nytta
också för den sociala verksamheten i kommunerna
och läroinrättningarna inom det sociala området.
Tack vare samarbetet med och kring kompetenscentrumen kan kunskap
som gagnar den kommunala och den regionala verksamheten tas fram
mer systematiskt och informationen sammanställas och omsättas
i praktiken.
Om anslagen till kompetenscentra inte stiger i budgeten är
risken att den forsknings- och utvecklingsverksamhet som fått
en så effektiv start inte kan fortsätta. Direktörerna
för kompetenscentrumen har påpekat att basfinansieringen måste öka
för 2003 om centrumen skall kunna ha hand om det arbete
som de åläggs genom lag och förordning
och för att verksamheten åtminstone skall ligga
kvar på samma nivå som i år. Finansieringen
av verksamheten vid kompetenscentra inom det sociala området
bör vidareutvecklas med siktet inställt på en
specialstatsandel, anser utskottet.
Med hänvisning till det ovanstående föreslår utskottet
att finansutskottet ökar anslaget under moment
33.32.39 till kompetenscentra inom det sociala området.
Insatser för att bekämpa fattigdom och utslagning
Enligt utskottet är det positivt att regeringen i budgetpropositionen
har ett särskilt anslag för service till utslagningshotade
barn och unga tidiga och för tidiga insatser i och med
att kommunerna får större anslag för
att stärka sin basservice. Ett bra sätt att främja
barns och ungas välfärd är att satsa
mer på tidig upptäckt av problem bland barn och
unga och på krisförebyggande verksamhet.
I våras lämnade statsrådet en redogörelse
om barns och ungas välfärd (SRR 4/2002
rd) till riksdagen, som behandlade den tidigare i höst.
I redogörelsen framhåller regeringen att det 2003 avsätts
15 miljoner euro till att stärka servicen till barn och
unga som löper risk att bli utslagna. Men i budgetpropositionen är
anslaget bara en tredjedel av det som utlovas i redogörelsen.
Utskottet understryker att anslaget måste användas till
att förbättra den basala servicen till barn, till exempel
till förbättringar vid rådgivningscentralerna
och inom skolhälsovården, eftersom en välfungerande
verksamhet inom dessa sektorer är direkt relaterade till
möjligheterna att förbättra barnens välfärd.
Rådgivningscentralerna och skolorna bör få multiprofessionella
arbetsgrupper som arbetar med prevention och tidig upptäckt
när det gäller problem i barnfamiljer. Ytterligare
vill utskottet framhålla att anslaget är ytterst
nödvändigt för att servicen skall kunna förbättras,
eftersom antalet barn och unga som behöver särskilt
stöd och pedagogiska insatser ökar kraftigt. Det
behövs större anslag bland andra för
centralerna för uppfostringsfrågor och familjefrågor.
Med hänsyn till det ovanstående föreslår
utskottet
att finansutskottet ökar anslaget under moment
33.33.32 till service för barn och unga som löper
risk att bli utslagna.
Enligt regeringsprogrammet har insatser för att förebygga
och minska allvarliga fattigdomsproblem, utslagning och utsatthet
högsta prioritet i regeringens arbete. Enligt programmet
skall också kvaliteten på och tillgången
till social- och hälsovårdstjänster tryggas
i hela landet.
I olika sammanhang har utskottet påpekat att de primära
förmånerna inom den sociala tryggheten är
för små och att många därför
tar till det som egentligen är sociala trygghetsförmåner
i sista hand. Även om allt färre har fått
utkomststöd de senaste åren har stödperioden
per stödtagare blivit längre. Merparten av klienterna
får fortfarande arbetslöshetsersättning
och inkomstunderskottet efter denna primära förmån
kompletteras med utkomststöd. Åldersstrukturen bland
klienterna har ändrat. Numera finns det allt fler unga
stödtagare. Utskottet vill ytterligare understryka att
sysselsättningsfrämjande insatser har högsta
prioritet när det gäller att förebygga
fattigdom och utslagning. Nivån på de primära
förmånerna måste höjas så mycket
att sistahandsförmånerna inte behöver
tillgripas annat än i undantagsfall när en stödtagare
har rätt att få en primär förmån.
Dessutom är det angeläget att förbättra
situationen för de som får utkomststöd.