Motivering

Utskottets överväganden bygger på fackutskottens utlåtanden. De utgör en väsentlig del av riksdagens hållning i saken. De detaljerade eller sektorsvisa ståndpunkterna i dem upprepas inte här.

Allmänt

Enligt utskottets mening handlar det om en fråga med exceptionellt stor betydelse för Europeiska unionens framtid. Det understryker att Lissabonmålen fortsatt är relevanta, i det förändrade världsekonomiska läget rentav mer relevanta än 2000. Det handlar om att värna den europeiska samhälls- och välfärdsmodellen och att säkerställa unionens sammanhållning och politiska handlingskapacitet. Finland bör aktivt delta i översynen av strategin.

Oförmåga att genomföra Lissabonstrategin kan leda till en misstroendespiral mellan medlemsstaterna och till en svagare ekonomisk och politisk integration. Det skulle också betyda att löftena kring utvidgningen inte infrias och att potentialen inte utnyttjas. Det kan allvarligt riskera unionens politiska förnyelseprocess och en utveckling av EU:s yttre åtgärder om medlemsstaterna går sina egna vägar för att det gemensamma projektet strular. Utan utsikter för tillväxt och sysselsättning urholkas också den sociala sammanhållningen i ett åldrande Europa. Samtidigt offrar Europa sin ledande roll i miljö- och klimatpolitiken på den ökade globala konkurrensens altare.

Den ursprungliga strategin omfattade tio politiska pelare och omkring 200 prioriteringar. Förvaltningen har varit splittrad och tungrodd. Europeiska rådet har genom sina resolutioner under de senaste åren snarare låtit strategin svälla ut fritt än koncentrerat den. En halvtidsöversyn är nu ytterst angelägen. Det är viktigare att man lyckas genomföra strategin än att man oupphörligt kommer med nya öppningar.

Genomförandet av Lissabonstrategin har varit förknippat med en lång rad realekonomiska och legislativa problem. Obalansen i den offentliga ekonomin, den långsamma sysselsättningsutvecklingen och den avsevärt mycket långsammare produktivitetsutvecklingen än i konkurrentländerna har blivit avgörande makroekonomiska bromsklossar med tanke på Lissabonmålen. Den låga investeringsgraden och det låga utnyttjandet av informations- och kommunikationsteknik är också problematiska. Regleringen på den inre marknaden har varit överdriven och heterogen. Målen för att anta och genomföra inremarknadslagstiftningen har inte nåtts.

Det största problemet har kanske ändå varit det bristfälliga politiska engagemanget. Finland bör kraftfullt inskärpa att Europeiska unionens medlemsstater har gemensamma problem på grund av sitt starka ömsesidiga beroende. Medlemsstaterna måste frammana solidaritet också för gemensamma ansträngningar, inte bara förståelse för varje enskilt lands särproblem. Det är viktigt med ett engagemang för kollegial utvärdering och jämförbara nationella handlingsprogram.

De nödvändiga reformerna av Lissabonstrategin och uppföljningen av dem bör ta fasta på ett brett politiskt engagemang och deltagande. De nationella parlamenten, arbetsmarknadsorganisationerna och övriga intressegrupperna måste engageras i genomförandet.

Hur strategin ska riktas

Utskottet delar kommissionens och regeringens syn att det fortsatta arbetet för tillfället rent konkret bör inriktas på tillväxt och sysselsättning. Det får inte betyda att strategins övriga dimensioner åsidosätts, för det går att nå hållbara resultat genom koncentrering på tillväxt och sysselsättning bara om vi samtidigt beslutsamt engagerar oss för hållbar utveckling visavi den sociala dimensionen och miljön. De konkreta åtgärderna i Lissabonstrategin måste bygga på hållbar utveckling och miljöhänsyn samt på en förstärkning av den europeiska sociala modellen.

Kommissionen föreslår tio nyckelsektorer i Lissabonhandlingsprogrammet i sitt meddelande. I likhet med regeringen och fackutskotten i de behöriga utlåtandena frågar sig stora utskottet om inte handlingsprogrammet är för omfattande, överlappande och ojämförbart för fokusering med tanke på Lissabonstrategin. Europeiska rådet bör inte anta Lissabonhandlingsprogrammet som sådant utan kräva att det preciseras och konkretiseras. Det är viktigt att man i praktiken kan göra åtaganden om programmet och att det kan följas upp.

Utskottet omfattar regeringens syn också på att konkurrenskraften bör förstärkas med hänsyn till de långsiktiga utmaningarna, dvs. en hållbar offentlig ekonomi och finansieringen av välfärdssystemen. Instrumentet Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken bör kopplas samman med genomförandet av Lissabonstrategin.

Detaljkommentarer

Utskottet understryker behovet av att vidareutveckla den inre marknaden. Detta ligger i högsta grad i vårt nationella intresse på grund av vår öppna och exportintensiva samhällsekonomi och det står också i samklang med EU:s övergripande intresse. Finland bör vara en aktivt pådrivande föregångare.Det finns vissa brister när det gäller t.ex. tjänster, energimarknaden och den finansiella marknaden. Riksdagen har gett sitt stöd åt ett heltäckande tjänstedirektiv. Men det gäller att ta hänsyn till vissa problempunkter i förslaget som har att göra med tillämpningsområdet och principen om ursprungsland. På denna punkt gäller de ståndpunkter riksdagen omfattat i oktober 2004 fortfarande fullt ut (StoUU 2/2004 rd).

Den heterogena finansmarknaden och outvecklade genuina inre marknaden är ett hinder för tillväxt och sysselsättning. Det brister i genomförandet av den gemenskapslagstiftning som antagits inom ramen för handlingsplanen för den finansiella marknaden. Bristerna måste avhjälpas. De återstående lagstiftningsinitiativen i handlingsplanen bör skyndsamt godkännas.

Utskottet delar regeringens syn också på REACH-förordningen och emotser ett balanserat slutresultat med det snaraste.

De ekonomiska yttre förbindelserna måste ses som en del av strategin, som den ekonomiska tillväxtens motor. Man måste satsa på WTO:s Doharunda för att nå ett balanserat slutresultat som liberaliserar handeln men samtidigt väger in skillnaderna i olika länders utveckling. I de ekonomiska yttre förbindelserna måste man i anknytning till Lissabonstrategin intensifiera det ekonomiska samarbetet med Ryssland. Betydelsen av att utveckla strategin för den nordliga dimensionen är uppenbar. Finland måste aktivt gå i spetsen för en fortsatt utveckling av den nordliga dimensionen. I fråga om handeln med tredje länder och det ekonomiska partnerskapet med Ryssland går våra intressen i samma riktning som hela EU:s, Rysslands och det nordliga områdets gemensamma intresse i ett bredare perspektiv.

I övrigt ska vi koncentrera oss på att förbättra den viktigaste lagstiftningen med tanke på konkurrenskraften. Anhopningen av rättsakter täpper till beslutsfattandet och fördröjer måluppnåelsen. Det visar sig i att det brister allt mer i genomförandet av gemenskaps- och inremarknadslagstiftningen. Vi måste också förbättra lagstiftningen och dämma upp tillströmningen av rättsakter för att kunna skapa en gynnsam miljö för företagsamhet.

Det är angeläget att satsa på forskning och utveckling och på informations- och kommunikationsteknik. Men den nationella och privata finansieringen får inte ersättas av finansiering från EU. Eftersläpningen i medlemsstaternas offentliga satsningar måste rättas till. EU-finansieringen måste koncentreras till sektorer där en gemensam satsning ger den nationella och privata satsningen ett mervärde. Det bör särskilt ses till att FoU-satsningarna får genomslag och att forskningsresultaten nyttiggörs.

Ett centralt element i Lissabonstrategin är att utveckla yrkesutbildningen och den yrkesinriktade kompetensen. Den frågan lyftes starkt fram av arbetsgruppen Wim Kok. Utbildningen måste ses som en helhet som stöder livslångt lärande, också lärande i arbetet. Vi måste satsa på att öppna de europeiska, också de finska, universiteten och högskolorna utåt.

Ett annat viktigt element i Lissabonstrategin är miljötekniken och ekologiskt effektiva uppfinningar. De stöder tillväxt och sysselsättning och strategin för hållbar utveckling. De bidrar också till en frikoppling av sambandet mellan ekonomisk tillväxt och ökade miljöolägenheter (decoupling). Vi måste koncentrera oss på miljöteknik och ekologiskt effektiva uppfinningar och för att främja dem kan vi dessutom ta fram ekonomiska styrinstrument. EU bör bibehålla sin ledande ställning på området miljöteknik och ekologiskt effektiva innovationer. För att förbättra konkurrenskraften, trygga den offentliga ekonomin och främja innovationer i arbetslivet måste vi fästa större avseende vid arbetslivskvaliteten och framför allt vid produktivitetshöjande åtgärder. Arbetshälsa har att göra med bättre arbetsklimat, möjlighet för de anställda att påverka sitt arbete, ledarskap och jämställdhet i arbetslivet. Att främja folkhälsan är en väsentlig faktor om vi vill höja sysselsättningsgraden och avgångsåldern. Bättre anpassning av arbets- och familjelivet till varandra och garantier för en fungerande och adekvat social trygghet hänger samman med utvecklingen av en fungerande och flexibel arbetsmarknad.

Stora utskottet omfattar ekonomiutskottets utlåtande och konstaterar att våra nationella konkurrenskraftsmål bör vara om möjligt ännu mer ambitiösa än Lissabonstrategin. Finland är ett litet hemmamarknadsområde och är därmed i högsta grad beroende inte bara av EU:s inre marknad utan också av den globala marknaden. Också förändringarna i den internationella omvärlden måste vägas in och påverkas. Finland bör också räkna med att Lissabonstrategin kan misslyckas och då blir de ekonomiska yttre förbindelserna med tredje länder ännu viktigare.

Hur strategin ska förvaltas

Utskottet omfattar uppfattningen att förvaltningen av strategin måste strömlinjeformas och slimmas. Kommissionen föreslår ett integrerat tillvägagångssätt med en årlig rapport på unionsnivå och en nationell handlingsplan på nationell nivå. Denna väg är den rätta. Vi måste komma ifrån flerdubbla och överlappande processer av den typ som EU på senare tid har kört fast i och gå in för utvärdering av verksamhetens resultat och effektivitet. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken måste kopplas ihop med Lissabonstrategin.

Flera av de centrala elementen i Lissabonstrategin är sådana att de ingår i medlemsstaternas behörighet. Antingen saknar unionen behörighet eller också är behörigheten allra högst av kompletterande slag. Därför har den öppna samordningsmetoden tillgripits för att genomföra strategin. Oavsett Finlands kritiska hållning har metoden blivit ett fast inslag i Lissabonstrategins verktygsuppsättning. En fortsatt utveckling av den öppna samordningsmetoden är därmed ett viktigt led i utvecklingen av förvaltningen av Lissabonstrategin. Det bör klart och tydligt ingå i Lissabonmålen att införa metoden och att följa upp genomförandet. Statsrådet lämnade mot slutet av 2004 en utredning till riksdagen om den öppna samordningsmetoden (E 134/2004 rd). Stora utskottet uttalar sig om den när behandlingen i fackutskott är klar.

Regeringen har vissa förbehåll mot att en herr eller fru Lissabon utnämns. Stora utskottet omfattar finansutskottets utlåtande och en förbehållsam inställning. Medlemsstaterna bör själva få bestämma hur den nödvändiga nationella samordningen tillgodoses. Utskottet konstaterar att samordningsfrågan hos oss i princip ingår i handels- och industriministeriets behörighet.