Detaljmotivering

24 a § 1 mom.

Den föreslagna paragrafens 1 mom. svarar mot 8 § i förordningen om användning av fordon på väg (1257/1992), där det föreskrivs om användning av kommunikationsapparater. Radio- eller televisionsmottagare samt annan ljudåtergivnings- eller kommunikationsapparat får inte under körning användas på ett sådant sätt att detta kan inverka menligt på användningen av fordonets manöverorgan eller på annat sätt störa förarens koncentration på trafiken.

I föreslagna 1 mom. förbjuds användning av alla mottagare och kommunikationsapparater som stör föraren under körningen. Förslaget avser inte att ingripa till exempel i radiolyssnande i ett fordon, men när föraren hanterar kanalväljaren skall han eller hon se till att det inte påverkar koncentrationen på körandet och trafiken. Bestämmelsen förbjuder också föraren att knappa in textmeddelanden och långa nummerserier i en mobiltelefon i en hållare. Det kräver så pass mycket att knappa in ett textmeddelande att det alltid kan anses kunna störa förarens koncentration på trafiken. Det kan också inverka störande på körandet om föraren ringer andra än snabbvalssamtal och måste knappa in en lång nummerserie.

Men en fordonsförare kan också tillfälligt under körningen göra många andra saker som stör körandet än använda ovan nämnda apparater. Normalt är det inte fråga om lika långvariga eller ofta upprepade saker som att använda kommunikationsapparater. Därför har det inte ansetts nödvändigt att beskriva, namnge och förbjuda mycket olika aktiviteter i vägtrafiklagen, utan det anses räcka med allmänna skyldigheter för trafikanterna.

Enligt vad utskottet har erfarit anses enligt 23 § körkortsförordningen läraren vara förare vid körundervisning med fordon av klass B, C eller C1. Vid körundervisning med fordon av klass D, D1 eller E anses eleven vara förare. Också när läraren anses vara förare tillämpas i rättspraxis bestämmelserna om föraren på en elev som använder fordonets manöverorgan. I linje med detta lämpar sig paragrafen i dessa fall både på läraren och eleven.

24 a § 2 mom.

Enligt propositionen får föraren av ett motordrivet fordon inte under körning använda mobiltelefon så att han eller hon håller den i handen. Med mobiltelefon avses en teleterminal för mobiltelefoni som är kopplad till ett allmänt kommunikationsnät genom radiovågor med fri utbredning. Till exempel brand- och räddningsväsendets eller polisens interna nät står utanför denna definition.

Enligt undersökningar ökar användningen av mobiltelefoner under körningen risken för farliga situationer och olyckor samt trafikförseelser. Enligt utredning till utskottet ökar användningen av mobiltelefon under körningen olycksrisken flerfaldigt jämfört med koncentrerat körande. Om användningen av mobiltelefon utan utrustning som lämnar händerna fria för körande förbjuds, splittras uppmärksamheten på grund av telefonhanteringen i mindre grad, vilket bidrar till att öka säkerheten.

Enligt propositionen undanröjer en apparat som lämnar händerna fria många problem med användningen av mobiltelefon, trots att samtalen och diskussionerna i telefon givetvis inte inverkar mindre störande på körandet. Men farosituationerna kan minskas om förarna förpliktas att förse sin mobiltelefon med s.k. handsfreefunktion, som innebär att telefonen inte behöver hållas i handen när den används.

Ikraftträdelsebestämmelsen

Avsikten med propositionen är att lagen skall träda i kraft så snart som möjligt sedan den blivit antagen och stadfäst. Utskottet ser det som mycket viktigt att lagen träder i kraft så fort som möjligt, men det vill samtidigt ge bilisterna en möjlighet att vidta lämpliga åtgärder för att utrusta sig med handsfreefunktioner. Utskottet har velat undvika att det på kommunikationsmarknaden uppstår ett sådant läge att förarna får problem både med att skaffa sig handsfreeutrustning och installera den i sina fordon, vilket kan leda till en exceptionell prisstegring på apparater och installeringar. Därför föreslår utskottet att lagen träder i kraft den 1 januari 2003.

Utskottet anser en övergångsperiod på två år nödvändig både för de förare som bedriver persontrafik med stöd av taxilicens och som inte har tillgång till en taxiradiobeställningscentral och för förarna inom anropsstyrd kollektivtrafik. För taxiförare på landsbygden är det enda sättet att beställa skjuts ofta per mobiltelefon och då ringer kunderna direkt till taxiföretagarens mobiltelefon. I ett pågående kollektivtrafikprojekt i norra Karelen förmedlas kundens samtal däremot automatiskt till ett datorstyrt förmedlingssystem, en s.k. stationsvakt. I detta system fungerar mobiltelefonen också som fordonsterminal som styr förmedlingssystemet under körningarna. Anropskollektivtrafiken fungerar också i många fall genom telefonstyrning.

Med hänsyn till att beställningssystemet fungerar med hjälp av mobiltelefon är det rimligt att användarna ges tillräckligt med tid att gå över till det nya systemet. Därför bör dessa förare få använda mobiltelefon i sitt arbete under en övergångsperiod.

Med anledning av det ovan sagda föreslår trafikutskottet att ikraftträdelsebestämmelsen kompletteras med ett nytt 2 mom.