I propositionen föreslås att riksdagen godkänner överenskommelsen med Europeiska rymdorganet (ESA) om skydd för och utbyte av säkerhetsklassificerad information och överenskommelsen mellan Finland och Tyskland om ömsesidigt skydd för säkerhetsklassificerad information samt antar lagar om sättande i kraft av dessa överenskommelser och en lag om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. Syftet med överenskommelserna är att säkerställa rörligheten för och skyddet av sekretessbelagd information framförallt i samband med det europeiska rymdprogrammet. Det är fråga om känsligt informationsmaterial som i den sändande fördragsslutande staten eller internationella organisationen har säkerhetsklassificerats på en hög säkerhetsnivå.

Det är viktigt att skydda informationen genom internationella avtalsarrangemang inte bara med tanke på det aktuella europeiska rymdprogrammet utan också på ett mera allmänt plan. Antalet multi- och bilaterala överenskommelser om informationssäkerhet förefaller öka. Detta beror dels på att olika funktioner i allt större utsträckning är beroende av information, som därigenom får en ökad betydelse, dels på det fördjupade och breddade internationella samarbetet. Den information som utbyts inom ramen för samarbetet måste kunna skyddas mot politiskt, militärt och vetenskapligt-tekniskt-ekonomiskt spioneri samt mot annan obehörig användning.

ESA:s syfte är att förverkliga sådana storskaliga rymdprojekt som ligger utanför en enskild medlemsstats möjligheter. ESA och Europeiska unionen har avtalat om det gemensamma Galileoprogrammet som går ut på att bygga upp ett europeiskt signalsystem för positionsbestämning. Det europeiska systemet ska kunna användas i stället för eller parallellt med det amerikanska signalsystemet (GPS). Syftet med ESA-överenskommelsen är att trygga säkerhetsarrangemangen kring projektet. Överenskommelsen kan emellertid börja tillämpas fullt ut tidigast hösten 2004. I en del av ESA:s medlemsländer har det ansetts nödvändigt att bygga upp informationssäkerhetssystem som är baserade på bilaterala överenskommelser.

Det ändamålsenligaste sättet att sätta i kraft de i regeringens proposition ingående överenskommelsernas bestämmelser i Finland är att stifta en särskild lag om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. Avsikten med lagen är att anpassa de internationella förpliktelserna till Finlands lagstiftning. Genom en särskild lag är det enkelt att sätta i kraft motsvarande överenskommelser också i framtiden. Lagförslagen i propositionen kan inte i sakligt hänseende anses innebära någon ändring när det gäller handlingssekretessen i Finland, även om det i lagen föreslås en specialbestämmelse om sekretessbeläggning av handlingar som omfattas av de överenskommelser som föreslås bli satta i kraft. Det är fråga om information som i den sändande staten eller internationella organisationen betraktas som statshemligheter eller som klassificerad information eller som information vars obehöriga röjande annars strider mot nationella eller andra väsentliga allmänna intressen. Sådan information är i praktiken sekretessbelagd redan enligt vår gällande lagstiftning. Handlingar som avses i överenskommelsen ska säkerhetsklassificeras och hänföras till särskilda säkerhetsklasser på ett sätt som tydligt anger avsändarens intention i fråga om sekretessen. Till det internationella samarbetets centrala principer hör att respektera en annan stats inom ramen för sin självbestämmanderätt uttryckta vilja att sekretessbelägga vissa handlingar. Finlands lagstiftning skyddar redan nu information vars röjande kan skada Finlands internationella relationer. Enligt förslaget ska utrikesministeriet sköta uppgifterna som internationell säkerhetsmyndighet i samband med att de internationella förpliktelserna om informationssäkerhet fullgörs. Försvarsministeriet, huvudstaben och skyddspolisen ska enligt förslaget fungera som sådana utsedda säkerhetsmyndigheter som avses i de internationella förpliktelserna om informationssäkerhet. Detta arrangemang är inte avsett att vara permanent utan regeringen reder särskilt ut hur det är ändamålsenligast att sköta uppgifterna i framtiden. Överenskommelsen mellan Finland och Tyskland träder i kraft femton dagar efter det att Finland har meddelat Tyskland att de nationella åtgärder som behövs för överenskommelsens ikraftträdande har vidtagits. Överenskommelsen med ESA träder för Finlands vidkommande i kraft trettio dagar efter det att Finland har deponerat sina ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument. Lagarna om ikraftsättande av överenskommelserna är avsedda att träda i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förord-ning av republikens president, samtidigt som överenskommelserna träder i kraft för Finlands del. Lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet är avsedd att träda i kraft så snart som möjligt efter att den har godkänts och stadfästs.