Motivering
Ekonomiutskottet bestämde i fråga om den föreslagna
vattenlagen att bara behandla reglerna om tillgodogörande
av vattenkraft i 8 kap. och de tillhörande allmänna
bestämmelserna.
Vattenkraftens betydelse för energihushållningen
År 2009 var vattenkraftens andel av den totala elproduktionen
18,3 procent (12,6 TWh). Året innan hade den vattenkraftsgenererade
elen nått en rekordnivå på 23 procent
(17 TWh) av den totala elproduktionen. Ekonomiutskottet konstaterar
samma sak som i sitt betänkande om den långsiktiga
klimat- och energistrategin (EkUB 9/2009 rd — SRR
6/2008 rd), dvs. att vattenkraft är
den viktigaste produktionsformen för förnybar
el i Finland. Med tanke på ett fungerande och funktionssäkert
energisystem har vattenkraften också en särställning
på grund av sin reglerkraftsegenskap. Dessutom är
vattenkraften en energikälla som kan byggas ut utan statligt
stöd.
Enligt propositionsmotiven och det nämnda betänkandet
uppgår vår vattenkraftskapacitet till totalt 5
100 megawatt, och av denna mängd har cirka 3 000 megawatt
byggts ut. Det finns en potential att bygga ut ekonomiskt bärkraftig
vattenkraft med uppskattningsvis 900 megawatt. Av denna potential
finns ca 600 megawatt i skyddade vattendrag och därmed
går det inte att bygga kraftverk där. Det finns
potential att öka vattenkraften i de utbyggda vattendragen
med knappa 400 megawatt och enligt olika uppskattningar med 270—300
megawatt i de oskyddade vattendragen.
Den vattenkraftsproducerade elen är inhemsk energi
som inte genererar fast avfall eller utsläpp till luft,
vatten och mark. Med avseende på trygg energiförsörjning är
vattenkraften ytterst viktig som reglerkraft. Det sägs
i propositionsmotiven att vattenkraften är en förnybar
energikälla vars utbyggnadsmöjligheter måste
garanteras även i framtiden. Utskottet instämmer
i regeringens ståndpunkt.
Enligt klimat- och energiredogörelsen är det meningen
att vindkraftens totaleffekt ska höjas till 2 000 megawatt
(6 TWh) senast 2020. Enligt en uppskattning som ekonomiutskottet
har fått behövs det 300—350 megawatt
reglerkraft för en sådan mängd vindkraft.
Också utbyggnaden av vindkraft bidrar till att understryka
hur viktig vattenkraften kommer att vara i framtiden.
Ekonomiutskottet upprepar vad det sade i betänkande EkUB
9/2009 rd, dvs. att behovet av att utveckla lagstiftningen
om byggande av vattenkraft kommer att bedömas nästa
gång regeringsförhandlingar förs.
Tillståndsprövning och absolut tillståndshinder
Vattenkraft definieras i 1 kap. 3 § 1 mom.
11 punkten i den föreslagna vattenlagen på samma sätt
som i gällande lag, dvs. som den effekt som beräknas
för en viss del av ett vattendrag enligt medelvattenföringen
och motsvarande fallhöjd. Enligt 3 kap. 3 § 1
mom. 6 punkten i samma lagförslag krävs det alltid
tillstånd för byggande av vattenkraftverk. Bestämmelser
om de allmänna tillståndsvillkor finns i 3 kap.
4 § 1 mom. Tillståndsprövningen är
en rättsprövning, och den ska inbegripa en intressejämförelse
i fråga om allmän och enskild nytta eller förlust
enligt 3 kap. 4 § 1 mom. 2 punkten samt 3 kap.
6 och 7 § i den föreslagna vattenlagen.
Prövningen ska alltid inledas med en intressejämförelse.
Om den visar att tillståndsvillkoren i övrigt är
uppfyllda ska man undersöka huruvida ett absolut tillståndshinder
enligt det föreslagna 3 kap. 4 § 2 mom.
föreligger. Även om det vore möjligt
enligt intressejämförelsen får tillstånd inte
beviljas, om vattenhushållningsprojektet äventyrar
det allmänna hälsotillståndet eller den allmänna
säkerheten, orsakar avsevärda skadliga förändringar
i omgivningens naturförhållanden eller i vattennaturen
och dess funktion eller i hög grad försämrar
bosättnings- eller näringsförhållandena
på orten. Motsvarande bestämmelse finns i den
gällande lagen, men med den skillnaden att allmän
säkerhet har lagts till.
Utöver de nämnda allmänna tillståndskriterierna
gäller enligt 8 kap. 2 § som villkor
för tillstånd att bygga kraftverk att den sökande
i egenskap av ägare eller innehavare av nyttjanderätten
har rätt till den vattenkraft som ska tillgodogöras
i projektet eller att den sökande i samband med att tillstånd
beviljas får rätt att tillgodogöra sig
vattenkraften i fråga. När nytta och förlust bedöms
beaktas vattenkraftens produktionsvärde, nyttan av vattenreglering
och annan nytta som kan specificeras.
Enligt vissa av de utlåtanden ekonomiutskottet fått
in är det onödigt att ha bestämmelser
om absoluta tillståndshinder i lagen. Därmed skulle de
behöva utgå. En fackmässigt genomförd
intressejämförelse anses leda till samma slutresultat.
Enligt vad ekonomiutskottet erfar har en bred och ingående
diskussion förts om absoluta tillståndshinder
enligt vattenlagen och om sådana behövs. Argumenten
för och emot absoluta tillståndshinder läggs
fram i propositionen (s. 66—67). Där säger
regeringen bland annat att det kan "anses nödvändigt
att bestämmelsen om absoluta hinder för beviljande
av tillstånd ingår också i den nya vattenlagen
på grund av bestämmelsens allmänpreventiva
effekt, dess styrande effekt på det allmänna sättet
att genomföra storprojekt på och strukturen hos
tillståndsprövning enligt vattenlagen".
Enligt propositionsmotiven och inkommet utlåtande är
tröskeln hög för att bestämmelsen
ska tillämpas, vilket bevisas av att det i rättspraxis bara
hänt en enda gång att en tillståndsansökan som
gäller vattenhushållningsprojekt har avslagits
med hänvisning till ett absolut tillståndshinder.
Bestämmelsen kommer även i fortsättningen
att vara en bestämmelse som förebygger långtgående
allmänt skadliga konsekvenser.
Ekonomiutskottet vill också påpeka att naturvårdslagen
skyddar delvis samma rättsobjekt som tillståndsprövningen
enligt vattenlagen. Däremot gäller bestämmelserna
i naturvårdslagen inte alla miljö- och naturskyddsmål
enligt vattenlagen och inte heller andra allmänna och enskilda
intressen.
Utlåtande från statsrådet
Enligt det föreslagna 11 kap. 6 § 1
mom. ska tillståndsmyndigheten, dvs. regionförvaltningsverket,
inhämta utlåtande av statsrådet när
det är fråga om sådana samhälleligt
viktiga projekt av nationell betydelse som kan ha avsevärda
eller omfattande skadliga verkningar.
I motiveringen sägs det att det är statsrådets allmänna
sammanträde som ska behandla och avgöra frågan
om utlåtande. Statsrådet bedömer då självständigt
om det ska yttra sig och om vilka delar av projektet i så fall.
Tillståndsmyndigheten ska beakta statsrådets utlåtande
i sin prövning, men är inte bunden av det.
I vissa av de utlåtanden som ekonomiutskottet fått
föreslås det att statsrådet ska ha en
mer framträdande roll när man beslutar om utbyggnad
av vattenkraft eller att statsrådet ska ha beslutanderätt
i fråga om projekt av nationell betydelse.
Tillståndsprövningen och beslutsfattandet
enligt vattenlagen är en rättsprövning
som ansetts vara viktig för parternas rättsskydd.
Enligt uppgift var detta en viktig orsak till att man på sin
tid bestämde att tillståndsärendena enligt
den gällande vattenlagen ska avgöras av vattendomstolarna,
som är instanser av domstolskaraktär. Av detta
följer att statsrådets utlåtande inte
kan ha någon direkt rättsverkan med avseende på själva beslutsprövningen,
men att det inte får förbigås i synnerhet
när samhällskonsekvenserna bedöms. Tillståndsmyndigheten
ska beakta utlåtandet när det bedömer
om tillståndsvillkoren uppfylls. I sista hand kommer det
att prövas i rättspraxis vilken betydelse statsrådets
utlåtande tillmäts.
Utskottet påpekar dessutom att delad behörighet
mellan statsrådet och tillståndsmyndigheten skulle
medföra problem bl.a. med avseende på tillståndsbestämmelserna
i fråga om sättet att genomföra projekt.
Tillståndsprocessen kan påverka bedömningen
av de rättsliga villkoren för tillståndet
på ett avgörande sätt. Den processen
består av flera etapper där bl.a. olika parter
lämnar utlåtanden och hörs, man begär
den sökande komma med ytterligare upplysningar och den
sökande kan göra ändringar under processens gång.
Utskottet anser att de regler som regeringen föreslår är
klara och tillstyrker i detta avseende lagen utan ändringar.
Vidare vill utskottet påpeka att även statsrådet
självt har godkänt reglerna om tillståndsbehörighet
i enlighet med propositionen.