Motivering
Syftet med kommunindelningslagen () är
att kommunindelningen utvecklas så att kommunområdenas
enhetlighet och samhällsstrukturens funktionsduglighet
främjas. Genom den aktuella propositionen föreslår regeringen
bl.a. ändring av bestämmelserna om avtal om ordnande
av förvaltning och service, kalkylerat sammanslagningsunderstöd,
ersättande av minskning av statsandelar och stöd
för investerings- och utvecklingsprojekt. Avsikten med
de nya bestämmelserna är att styra kommunerna
så att de i samband med ändringar av kommunindelningen
också stärker strukturerna för sin serviceproduktion.
Utskottet anser att de föreslagna bestämmelserna
behövs och väl tjänar sitt syfte samt
att de främjar målen i kommunindelningslagen.
Regeringen föreslår att kommunerna till skillnad
från nuläget skulle ha en skyldighet att i samband
med de ändringar i kommunindelningen som innebär
att en ny kommun bildas eller att antalet kommuner minskar upprätta
ett avtal om hur förvaltningen och servicen ska ordnas
och en plan för hur de berörda kommunernas servicestruktur
kan sammanjämkas för att uppnå bättre ekonomi
och ökad effektivitet. Enligt propositionsmotiven har ett
sådant avtal i praktiken ingåtts i samtliga fall
av kommunsammanslagning. Kommunerna har inte varit skyldiga att
till avtalet foga en plan för sammanfogningen av servicestrukturen, även
om avtalen redan i viss utsträckning innehållit
en sådan genomgång. Det är viktigt, menar
utskottet, att kommunerna överväger ändringar
i kommunindelningen rationellt och med beaktande av de
kommunala särdragen. Utgångspunkten bör
vara att kommunerna genom en resurssammanslagning kan åstadkomma
förbättringar och sörja för
att invånarna i den nya kommunen får den service
de behöver och att servicen blir bättre, även
när verksamhetsmiljön komplicerar kraven. Därför
måste 9 § i den föreslagna lagen tolkas
så att syftet med den plan som fogas till förvaltnings-
och serviceavtalet ska vara att de tidigare separata personella
och ekonomiska resurserna i två eller flera kommuner utnyttjas
effektivare för utveckling av den nya kommunen och för
att trygga tillgång till och kvalitativ utveckling av servicen.
Regeringen föreslår att 38 § om kalkylerat sammanslagningsunderstöd
ska preciseras så att invånarantalet i en kommun
som berörs av en ändrad kommunindelning beaktas
endast en gång under den femåriga stödperioden
när understöd bestäms. Enligt propositionen är
avsikten att hindra kommuner från att genomföra
flera ändringar så att invånarantalet
beaktas flera gånger på varandra som grund för
det kalkylerade sammanslagningsunderstödet. Detta är
i och för sig motiverat, men utskottet känner
inte till ett enda fall där man i detta syfte skulle ha
genomfört flera ändringar i kommunindelningen efter
varandra.
Utöver det kalkylerade sammanslagningsunderstödet
har kommunerna enligt 39 § i kommunindelningslagen rätt
till ersättning för förlust av statsandelar
till följd av en ändring i kommunindelningen.
Enligt den gällande lagen kalkyleras förlusten
genom en jämförelse av statsandelarna det år
då ändringen träder i kraft och året
innan. Problemet med detta räknesätt har varit
att man inte får fram hur mycket kommunerna förlorat
i statsandelar till följd av den ändrade kommunindelningen,
om statsandelarna ökat exempelvis på grund av
indexjusteringar och ökade statsandelar. Därför
föreslår regeringen att man i stället
ska jämföra de statsandelar som de berörda
kommunerna får året före ändringen med
de statsandelar som kommunerna skulle ha haft rätt till
om kommunindelningen i stället hade ändrats det året.
En motiverad och välkommen ändring, menar utskottet.
En jämförelse av två olika situationer
inom samma år ger en mer korrekt bild av förlusten
av statsandelar till följd av en ändrad kommunindelning
och av hur grunderna för statsandelarna, exempelvis förändrad befolkningstäthet,
påverkar statsandelsbeloppet. Därmed påverkar
inte en generell ökning av statsandelarna den kompensation
som kommunerna får för förlorade statsandelar.
För de ändringar i kommunindelningen som träder
i kraft efter ingången av 2006 föreslår
regeringen en beräkningsprincip baserad på den ovan
beskrivna genomskärningsmodellen, men ändå så att
förlusten av statsandelar till följd av ändrad
kommunindelning beräknas utifrån 2006 års
statsandelsgrunder. En sådan lösning är
enligt utskottet motiverad med beaktande av statsandelsreformen
2006. Att i stället använda sig av uppgifterna
för året före ändringen i kommunindelningen,
dvs. 2005 års uppgifter, skulle riskera att leda till att
kompensationen snarare bara återspeglar skillnaderna mellan
det gamla och det nya statsandelssystemet. För de ändringar
i kommunindelningen som träder i kraft efter ingången
av 2006 föreslår regeringen dessutom en bestämmelse
som begränsar förlusten i statsandelar under 2006—2010
till sammanlagt högst 400 000 euro efter kompensationen
för förlorade statsandelar. Enligt bestämmelsen
betalar inrikesministeriet det förlorade statsandelsbelopp som överstiger
maximibeloppet på 400 000 euro i form av fasta belopp under
de fyra år som följer på ändringen
av kommunindelningen. Utskottet stöder förslaget,
men föreslår för klarhets skull att andra
meningen i 39 § 3 mom. preciseras genom tillägg
av frasen "sammanlagt 400 000 euro under det år
då ändringen i kommunindelningen träder
i kraft och de därpå följande fyra åren".
Detta påverkar inte innehållet i den föreslagna
bestämmelsen.
Under sakkunnigutfrågningen framfördes förslag
på att första meningen i lagförslagets
39 § 3 mom. skulle preciseras genom tillägg efter
"för det år då ändringen i kommunindelningen
träder i kraft" av "och årligen för de
fyra därpå följande åren". Utskottet
påpekar att det i så fall inte enbart rör
sig om en precisering, utan om en ändring av bestämmelsen
om kompensation för statsandelsförlusten.
Ordet "årligen" skulle innebära att de förlorade
statsandelarna inte beräknas enligt genomskärningsmodellen,
utan separat för varje kompensationsår 2006—2010. Följden
av detta skulle bli att man inom statsandelssystemet måste
beräkna statsandelarna för de berörda
kommunerna två gånger, ihop och separat. För
beräkningen behövs i så fall uppgifter som
inte finns att tillgå efter det att en kommungräns
försvunnit, nämligen befolkningsuppgifter från
de enskilda kommunerna såsom basuppgifter för
beräkning av statsandelarna. Uppgifterna fås bl.a.
från beskattningsuppgifterna. Beräkningsmodellen
skulle dessutom avvika helt från den modell som redan tillämpas
på andra kommuner och som efter 2006 blir tillämplig
på statsandelsbortfall. Därför föreslår
utskottet att första meningen i 39 § 3 mom. godkänns
i enlighet med vad regeringen föreslagit.
I den gällande kommunindelningslagens 40 § finns
temporära bestämmelser om stöd för
investerings- och utvecklingsprojekt. Även nu föreslår
regeringen att stödet ska vara temporärt och gälla ändringar
i kommunindelningen som träder i kraft vid ingången
av 2006—2009 och som minskar antalet kommuner. Investerings-
och utvecklingsprojekten begränsas inte längre
till vissa förvaltningsområden, i stället
krävs det att projektet ska syfta till bättre
ekonomi och ökad effektivitet genom sammanjämkning
av de berörda kommunernas servicestruktur eller förstärkning
av kommunens näringsstruktur. Enligt utskottets uppfattning
blir det nu lättare att främja kommunens utveckling
efter ändrad kommunindelning. Villkoren för beviljande
av stöd stämmer dessutom väl överens
med vad regeringen i övrigt föreslår
för att stärka strukturerna för serviceproduktion.
Utskottet noterar att det föreslagna stödet
för investerings- och utvecklingsprojekt tydligare blir
ett behovsprövat bidrag. Enligt motiven kan stödet
beviljas bl.a. med beaktande av kommunens invånarantal
och areal. Regeringen föreslår att högst
1,7 miljoner euro ska kunna beviljas per ändrad kommunindelning.
Dessutom försvinner möjligheten för kommuner
som går samman att ställa stödet som
villkor för kommunsammanslagningen. I stället
ska stödet sökas i samband med framställningen
om ändrad kommunindelning, och inrikesministeriet kommer att
fatta beslut om stöd ska beviljas efter det att statsrådet
beslutat att kommunindelningen ska ändras. Utskottet anser
att principen bakom bestämmelsen, dvs. att stödbeloppet
ska anpassas till den sammanslagna kommunens storlek, i och för
sig är motiverad, men påpekar samtidigt att den
osäkerhet som är förknippad med behovsprövningen åtminstone
i teorin i viss utsträckning kan försvåra
kommunsammanslagningar. I praktiken har kommuner som planerar samgång intensiva
kontakter med inrikesministeriet. Diskussionerna under processen
leder ofta till ett visst samförstånd, som sedan
ligger bakom framställningen om ändrad kommunindelning. Ett
dylikt samförstånd beaktas lämpligen
när stödbeslutet fattas. Utskottet betonar ändå att ministeriet
fattar stödbeslutet på grundval av lagen och inom
ramen för sin lagfästa prövningsrätt.
Propositionen innefattar också ett förslag
om ändring av bestämmelsen i 4 § 2 mom.
om kommunal folkomröstning i samband med ändring av
kommunindelningen. Enligt den föreslagna bestämmelsen
kan ändringen verkställas även om endast
någon berörd kommun har motsatt sig ändringen,
men då krävs det att kommunindelningsutredarens
förslag i den kommunen stötts av majoriteten i
en kommunal folkomröstning. Bestämmelsen gäller
också situationer där en kommun som villkor för
den ändrade kommunindelningen ställer att en kommunal
folkomröstning ordnas. Enligt den föreslagna bestämmelsen
behöver en kommunal folkomröstning således
inte ordnas i alla de kommuner som omfattas av ändringen
i fråga. Detta utgör en precisering av lagstiftningen.
De ändringar som regeringen nu föreslår
ingår i en större helhet. Riksdagen har redan
behandlat en proposition (RP 143/2004 rd)
vars syfte var att uppmuntra till övergripande samarbete
mellan kommunerna, och utskottet hänvisar i detta sammanhang
till sitt betänkande i det ärendet, FvUB 16/2004 rd.
Enligt utskottets mening är det viktigt att följa
och utvärdera hur propositionspaketet och de tillhörande
incitamenten fungerar. Det krävs både kommunsammanslagningar
och mer intensivt operativt samarbete mellan kommunerna för
att servicestrukturen ska kunna upprätthållas
och förbättras.