Detaljmotivering

1. Lag om ändring av utlänningslagen

36 §. Allmänna villkor för beviljande av uppehållstillstånd.

I 36 § finns bestämmelser om de allmänna villkoren för beviljande av uppehållstillstånd. Enligt den kan uppehållstillstånd vägras, om en utlänning anses äventyra allmän ordning eller säkerhet.

Utskottet tog i samband med behandlingen av regeringens proposition RP 205/2006 rd, som gäller genomförandet av direktivet om fri rörlighet, upp begreppet allmän ordning och säkerhet. I sitt betänkande om propositionen (FvUB 34/2006 rd) föreslog utskottet att 156 §, som ingår i 10 kap., ska godkännas i enlighet med propositionen. Där används begreppet "allmän ordning och allmän säkerhet" i stället för "allmän ordning och säkerhet". I det sammanhanget noterade utskottet att dessa två begrepp inte är avsedda att ha någon innehållslig betydelseskillnad. Avsikten med tillägget av ordet "allmän" före ordet "säkerhet" är att tydligare ange att det i de fall som avses i 156 § räcker att antingen den allmänna ordningen eller den allmänna säkerheten äventyras. Också direktivet håller isär allmän ordning och allmän säkerhet.

Enligt direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning kan ett EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta vägras bara med hänvisning till att allmän ordning eller allmän säkerhet äventyras.

Enligt uppgift avses även i 36 § äventyrande av allmän ordning eller allmän säkerhet.

Allmän ordning och säkerhet nämns i olika former också i åtminstone 11, 32, 42, 44, 114 och 115 § i utlänningslagen. I synnerhet efter det att direktiven har genomförts anger utlänningslagen flera nivåer av äventyrande. Utskottet anser att användningen av begreppet i utlänningslagen måste ses över i dess helhet. Detta bör göras separat och lagen vid behov förtydligas utifrån den genomgången. Därför anser utskottet det vara onödigt att justera en enstaka bestämmelse i detta skede.

I fråga om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare föreslås det att äventyrande av de internationella relationerna inte ska ingå bland grunderna för att vägra uppehållstillstånd. I direktivet nämns de situationer uttryckligen där tillstånd kan vägras och äventyrande av internationella relationer nämns inte bland dem. Inte heller när det gäller direktivet om familjeåterförening är äventyrande av internationella relationer en orsak till att vägra uppehållstillstånd. En bestämmelse om detta har införts genom lag .

I övrigt föreslås äventyrande av internationella relationer kvarstå som allmän grund för vägran att bevilja uppehållstillstånd i enlighet med den gällande lagen. I praktiken kan bestämmelsen komma att tillämpas endast ytterst sällan, närmast i samband med att FN:s säkerhetsråd eller EU utfärdar reseförbud. Det kan ändå anses motiverat att låta bestämmelsen stå kvar.

49 a §. Beviljande av uppehållstillstånd för en tredjelandsmedborgare som fått EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta i en annan medlemsstat i Europeiska unionen samt för dennes familjemedlemmar.

Enligt lagförslagets 49 a § 1 mom. 1 punkten beviljas en tredjelandsmedborgare som i en annan medlemsstat i unionen fått EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta tidsbegränsat uppehållstillstånd på ansökan som gjorts i Finland eller utomlands för att bedriva ekonomisk verksamhet i egenskap av avlönad arbetstagare eller självständig yrkesutövare.

Lagrummets ordalydelse följer i den finska versionen artikel 14 i direktivet. Enligt inkommen utredning anses användningen av direktivets ordalydelse i praktiken inte ha någon betydelse för tillämpningen av lagen. Som arbetstagare enligt lagrummet ska också anses de som är anställda i tjänsteförhållande och personer med arvodesbaserad anställning. Utskottet anser det ändå vara lämpligt att precisera bestämmelsen. Enligt definitionen i 3 § 8 punkten i den gällande utlänningslagen avses med "förvärvsarbete" i den lagen arbete i anställnings- och tjänsteförhållande och annan anställning där arbete utförs mot vederlag. Därmed är det motiverat att i 49 a § 1 mom. 1 punkten ersätta uttrycket "i egenskap av avlönad arbetstagare" med "i förvärvsarbete".

Enligt 3 § 9 punkten i utlänningslagen avses med "näringsidkare" personer som idkar näring eller utövar yrke under eget namn (yrkesutövare) eller som med tanke på företagsansvaret kan jämföras med sådana personer. Enligt utredning har det begrepp som används i direktivet ("egenföretagare"/"itsenäinen ammatinharjoittaja") i beredningen av föreliggande proposition tolkats avse en yrkesutövare enligt utlänningslagen, men inte som jämställbar med en sådan när det gäller företagsansvar. Denna princip har följts konsekvent i propositionen. Därmed är det i 49 a § 1 mom. 1 punkten uttryckligen fråga om en yrkesutövare enligt utlänningslagen. Dessa beviljas uppehållstillstånd för näringsidkare i enlighet med 49 a § 3 mom.

När utskottet behandlade RP 205/2006 rd om ändring av utlänningslagen noterade det behovet att tydligare definiera begreppet näringsidkare, och utskottet hänvisar till vad den sade i det sammanhanget (FvUB 34/2006 rd). Användningen av begreppet bör se över i fråga om hela utlänningslagen och även bedömas i förhållande till lagstiftningen i övrigt. Detta låter sig göras exempelvis när regeringens invandrarpolitiska program genomförs.

Enligt 49 a § 2 mom. beviljas uppehållstillståndet som tillfälligt eller kontinuerligt med beaktande av vistelsens natur. Utskottet hänvisar till propositionens detaljmotiv: om det står klart att vistelsen är avsedd att vara tillfällig, t.ex. en tillfällig arbetsuppgift eller studier, ska tillfälligt uppehållstillstånd beviljas. I annat fall beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd.

56 a §. Beviljande av EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta.

Utlänningslagens 56 § innehåller bestämmelser om beviljande av permanent uppehållstillstånd. Ett EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare motsvarar i stor utsträckning permanent uppehållstillstånd. Detta på direktivet baserade uppehållstillstånd har emellertid också vissa särdrag, och därför är det motiverat att införa denna nya typ av uppehållstillstånd i lagen, närmare bestämt i 56 a §.

Enligt den föreslagna 56 a § beviljas EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta en tredjelandsmedborgare som efter att ha fått kontinuerligt uppehållstillstånd har varit lagligen och oavbrutet bosatt i landet i fem år omedelbart före inlämnandet av ansökan om uppehållstillstånd, om villkoren för beviljande av kontinuerligt uppehållstillstånd uppfylls och det inte finns några i denna lag nämnda hinder för att bevilja EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta. Här krävs på samma sätt som i 56 § att vistelsen ska vara laglig. Att en viss vistelsetid kopplas till ett beviljat uppehållstillstånd måste ses som en tydlig regleringslösning. Det kan exempelvis i situationer där uppehållstillståndet har beviljats efter inresan vara svårt att exakt ange tidpunkten för inresan. Om en tredjelandsmedborgare har kontinuerligt uppehållstillstånd redan vis inresan räknas tidsfristen från inresedagen. Den lagliga vistelsen avbryts inte om utlänningen ansöker om fortsatt tillstånd medan det tidigare tillstånder fortfarande gäller, även om man inte skulle hinna bevilja det nya tillståndet innan det tidigare tillståndet upphör att gälla.

58 §. Återkallande av uppehållstillstånd.

Både enligt det gällande och det föreslagna 58 § 1 mom. återkallas uppehållstillståndet när en utlänning varaktigt har flyttat bort från Finland eller när en utlänning i permanent syfte har vistats utanför landet i två år utan avbrott. I 2 mom. föreslås i enlighet med direktivet att uppehållstillståndet ska återkallas när en utlänning har vistats utanför Europeiska unionens territorium i tolv månader utan avbrott eller när en utlänning har vistats utanför Finland i sex år utan avbrott. Förslaget innebär alltså att ett EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta kan återkallas på grund av kortare frånvaro (12 månader) än tidsbegränsade eller permanenta uppehållstillstånd (2 år). Den nämnda frånvaron på 12 månader gäller vistelse utanför EU, medan 2-årsfristen gäller vistelse utanför Finland. För dem som har EG-uppehållstillstånd gäller vistelse utanför Finland i sex år, om han eller hon visats inom EU.

Utskottet anser det motiverat att tidsfristerna när det gäller att återkalla uppehållstillstånd är så enhetliga som möjligt. Den nämnda 12-månadersfristen har ansetts vara synnerligen sträng. Med beaktande av att direktivet också tillåter längre perioder än tolv månader anser utskottet det vara befogat att förlänga den föreslagna kortare fristen i 58 § 2 mom. till två år. På så sätt ligger den tiden i linje med den tiden för vistelse utanför Finland i 1 mom.som gäller som förutsättning för återkallande av tidsbegränsade och permanenta uppehållstillstånd.

I 5 mom. föreslås en bestämmelse om förutsättningarna för återkallande av tidsbegränsade uppehållstillstånd. I den gällande lagen anges de i 58 § 4 mom. Regeringen föreslår strykning av tilläggsvillkoret om att det dessutom förutsätts att utlänningen först en kort tid har vistats lagligen i Finland för att uppehållstillståndet skall kunna återkallas. Enligt motiven till det nämnda 4 mom (RP 28/2003 rd) kan den korta tiden vara mellan några veckor till ett antal månader. Ändringsförslaget beror på att tillståndsmyndigheten påpekat att bestämmelsen inte fungerar i praktiken. För det mesta får myndigheten inte ens höra om det att situationen förändrats under den nämnda korta tiden.

Enligt de gällande bestämmelserna är det i praktiken möjligt att återkalla uppehållstillstånd bara i situationer där grunden förändrats av en orsak som kan hänföras till den sökande. Det skulle vara motiverat att ett uppehållstillstånd kan återkallas också i andra lägen där villkoren inte längre uppfylls. En sådant läge kan vara till exempel att någon som fått uppehållstillstånd på grundval av arbete inte längre är anställd — uppehållstillståndet har beviljats men situationen är förändrad när den sökande kommer till Finland eller så har den sökande inte tagit emot något jobb.

Det har i kritiken pekats på att tredjelandsmedborgare med uppehållstillstånd och motsvarande unionsmedborgare eller deras familjemedlemmar inte är jämlika i detta avseende, eftersom det i 10 kap. som gäller unionsmedborgare och deras familjemedlemmar inte finns någon motsvarande grund för återkallande av uppehållstillstånd eller uppehållskort till följd av korttidsvistelse.

På grundval av den föreslagna nya 60 c § kan ett EG-uppehållstillstånd beviljas på nytt på ansökan om villkoren för beviljande är uppfyllda. Samma person kan också ansöka om uppehållstillstånd på andra grunder. Utskottet betonar att förvaltningen i sådana situationer måste ha ett smidigt informationsutbyte. Särskilt viktiga är situationer där en person utan egen förskyllan förlorat ett jobb för vilket han eller han haft behövligt tillstånd.

Det bör också noteras att återkallat uppehållstillstånd inte automatiskt betyder att personen i fråga avlägsnas ur landet, utan att det i så fall krävs ett utvisningsbeslut. För utvisning ur landet krävs en bedömning av hela situationen. Enligt 146 § () i utlänningslagen ska helhetsbedömningen göras så att hänsyn tas till de omständigheter som beslutet grundar sig på samt sådana omständigheter och förhållanden i sin helhet som annars inverkar på saken. Vid bedömningen ska särskilt avseende fästas vid barnets bästa och skyddet för familjelivet. Andra omständigheter som ska beaktas vid bedömningen är åtminstone hur länge och i vilket syfte utlänningen har vistats i landet samt karaktären hos det uppehållstillstånd som beviljats utlänningen, utlänningens band till Finland samt hans eller hennes familjemässiga, kulturella och sociala anknytning till hemlandet.

På grundval av propositionen och övrig utredning finner utskottet det föreslagna 58 § 5 mom. vara motiverat och tillstyrker det utan ändring.

68 §. Den lokala polisen som uppehållstillståndsmyndighet.

Regeringen föreslår tillägg av en ny 4 punkt i 1 mom. Den innebär att polisinrättningen i häradet beviljar EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta. Förslaget ligger i linje med praxis för beviljande av permanent uppehållstillstånd och den gällande behörighetsfördelningen mellan tillståndsmyndigheter.

I förslagets 68 § 1 mom. måste beaktas de ändringar som följer av de ändringar som föreslås i proposition RP 205/2006 rd och vårt betänkande av den 26 januari 2007 med anledning av det (FvUB 34/2006 rd). Därför föreslår utskottet att det inledande stycket och 1 punkten i föreliggande 68 § 1 mom. ges följande lydelse: "Polisinrättningen i det härad där utlänningens bostadsort finns beviljar 1) uppehållstillstånd för en sådan familjemedlem till en finsk medborgare som befinner sig i Finland samt för dennes minderåriga ogifta barn samt för en familjemedlem till en i Finland bosatt unionsmedborgare som har registrerat sin vistelse samt för dennes minderåriga ogifta barn som befinner sig i Finland,". Detta måste också beaktas i ingressen till lagförslaget.

2. Lag om ändring av 1 § i lagen om studiestöd

I lagförslag 2 i propositionen föreslås att 1 § 3 mom. i lagen om studiestöd (65/1994) ändras så att också innehavare av EG-uppehållstillstånd kan beviljas studiestöd. Förslaget är motiverat och utskottet tillstyrker lagförslag 2 utan ändringar.