1. Lagen om utveckling av regionerna och genomförande av Europeiska unionens regional- och strukturpolitik

10 §. Förmedlande organ för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program.

Uppgifterna för landskapsförbundets förmedlande organ kan enligt 3 mom. koncentreras så att ett landskapsförbund sköter uppgifterna som föreskrivits för det förmedlande organet inom verksamhetsområdet för ett annat landskapsförbund, om det på detta sätt är möjligt att trygga tillgången till den specialsakkunskap som behövs för uppgifterna, en sund ekonomisk förvaltning eller ett krav på åtskiljande av uppgifterna eller det är ändamålsenligt att koncentrera uppgifterna av någon annan motsvarande orsak. 

Enligt utredning ska vissa uppgifter utifrån ömsesidiga avtal mellan landskapsförbunden koncentreras till Nylands förbund, Lapplands förbund och Norra Österbottens förbund. Avsikten är att bestämmelser om detta utfärdas genom förordning av statsrådet. Inga svenskspråkiga kommuner är medlemmar i Lapplands förbund och Norra Österbottens förbund, så därför ska de här förbunden betraktas som enspråkiga landskapsförbund. 

Utskottet anser dock att det inte går att föreskriva om en skyldighet som gäller de språkliga rättigheterna för enspråkiga landskapsförbund genom statsrådsförordning, utan bestämmelser om detta måste utfärdas på lagnivå. Därför föreslår utskottet att det i 3 mom. föreskrivs att på ett enspråkigt landskapsförbund tillämpas vad som i språklagen (423/2002) föreskrivs om tvåspråkiga kommunala myndigheter, om det sköter uppgifter inom verksamhetsområdet för ett tvåspråkigt landskapsförbund eller ett landskapsförbund med ett annat språk. 

Utskottet gör också en skrivteknisk korrigering i 3 mom. 

37 §. Förvaltningskontroller i Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna.

I 2 mom. föreskrivs om möjligheten att koncentrera landskapsförbundens uppgifter enligt denna paragraf. På samma grunder som i fråga om 10 § 3 mom. är det också i detta sammanhang nödvändigt att på lagnivå föreskriva om ett enspråkigt landskapsförbunds skyldighet som gäller de språkliga rättigheterna. Utskottet föreslår därför ett nytt 2 mom. 

Dessutom har utskottet gjort en skrivteknisk korrigering i 2 mom. 

39 §. Förvaltning av nationell medfinansiering i Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna.

I 2 mom. föreskrivs det om möjligheten att koncentrera förvaltningsuppgifter som gäller den nationella medfinansieringen bland annat till landskapsförbundet. På samma grunder som i fråga om 10 § 3 mom. är det också i detta sammanhang nödvändigt att på lagnivå föreskriva om ett enspråkigt landskapsförbunds skyldighet som gäller de språkliga rättigheterna. Utskottet föreslår därför ett nytt 2 mom. 

Dessutom har utskottet gjort en skrivteknisk korrigering i 2 mom. 

42 §. Utvärdering och uppföljning av program.

Närmare bestämmelser om de förfaranden som ska iakttas och de uppgifter som ska samlas in vid utvärdering och uppföljning i enlighet med 1—4 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet, står det i 6 mom. I 1 mom. har det tagits in en behövlig informativ hänvisning till lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program (200/2005). Utskottet anser att det föreslagna bemyndigandet att utfärda förordning inte kan omfatta den här lagen, med beaktande av innehållet i lagen och de bemyndiganden att utfärda förordning som ingår i den samt de förordningar som utfärdats med stöd av dem. Utskottet föreslår därför att hänvisningen i 6 mom. avgränsas så att den bara gäller 2—4 mom. 

44 §. Ändringssökande.

Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om sökande av ändring i flera olika myndigheters beslut. En del av bestämmelserna är materiella, andra är informativa hänvisningar. Utskottet anser att det med tanke på tydligheten och rättssäkerheten i regleringen är nödvändigt att den inbördes ordningen mellan bestämmelserna ändras så att bestämmelserna om samma myndighet bättre står i samband med varandra. Därför föreslår utskottet att bestämmelsen i 2 mom. om sökande av ändring i beslut som fattats av landskapets samarbetsgrupp flyttas till ett nytt 4 mom. På grund av de nya moment som utskottet föreslår blir propositionens 4 och 5 mom. paragrafens 5 och 6 mom. 

Genom den föreslagna tekniska ändringen placeras de bestämmelser i 2 och 3 mom. som gäller landskapsförbundens beslut efter varandra i paragrafen. På motsvarande sätt kommer bestämmelsen om landskapets samarbetsgrupp före 5 mom., där det bland annat föreskrivs om besvärsförbud för beslut enligt 21 § 3 mom. som gäller utlåtanden av landskapets samarbetsgrupp. 

Utskottet föreslår samtidigt lagtekniska ändringar i bestämmelsernas ordalydelse. Dessutom är det för tydlighetens skull motiverat att i 5 mom. precisera vilka beslut det är fråga om i de bestämmelser som det hänvisas till. 

2. Lagen om finansiering av projekt inom regionutveckling och Europeiska unionens regional- och strukturpolitik

9 §. Landskapsförbundens behörighet.

I 3 mom. föreslås bestämmelser om det behöriga landskapsförbundets möjligheter att bevilja regionalt utvecklingsstöd samt nationell medfinansiering inom Interregprogrammet och Interregprogrammet vid de yttre gränserna också för projekt som förbundet självt genomför. På sådana projekt tillämpas enligt specialmotiveringen vad den föreslagna lagen och den statsrådsförordning som utfärdas med stöd av den även i övrigt säger om stödformerna och projekten i fråga. Självgenomförda projekt ska behandlas av myndigheten på samma sätt som projekt där en utomstående är stödmottagare. I fråga om dem ska stödmottagarens till genomförandet kopplade uppgifter anges separat från den finansierande myndighetens uppgifter i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning. Krav på åtskiljande av uppgifter hör till de grundläggande principerna för förvaltnings- och kontrollsystemet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitik. Bestämmelser om medlemsstaternas skyldighet att se till att principen om åtskiljande av uppgifter iakttas mellan och inom de myndigheter som ansvarar för programmet finns i artikel 71.4 i den allmänna förordningen. Bestämmelser om åtskiljande av uppgifter i samband med projekt som förvaltningsmyndigheten genomför själv finns dessutom i artikel 74.3 i förordningen. Om förvaltningsmyndigheten nationellt har delegerat uppgifterna vidare på det sätt som avses i artikel 71.3 i den allmänna förordningen, gäller skyldigheterna enligt den allmänna förordningen till dessa delar också det förmedlande organet. 

Enligt utredning har självgenomförda projekt av hävd finansierats med både nationella medel och EU-medfinansierade medel. Genom den nya ordalydelsen i paragrafen har regeringen velat betona projektegenskapen och åtskillnaden från den finansierande myndighetens övriga verksamhet. Även dessa projekt ska omfattas av alla bestämmelser i finansieringslagen, och ordalydelsen i den gällande lagen har i detta avseende varit mångtydig. Men utskottet anser att åtskiljandet av verksamheten och fastställandet av vilken lag som ska tillämpas på självgenomförda projekt inte ska vara beroende av motiveringen, utan att frågan ska regleras i lag. För enhetlighetens skull är det nödvändigt att motsvarande krav också gäller stöd som beviljas helt och hållet med nationella medel. Utskottet föreslår därför att slutet av 3 mom. kompletteras med bestämmelser om detta. 

12 §. Närings-, trafik- och miljöcentralernas behörighet.

Enligt 3 mom. får den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen bevilja stöd också för sådana projekt som den själv genomför och som avses i paragrafen. På sådana projekt tillämpas enligt specialmotiveringen vad den föreslagna lagen och den statsrådsförordning som utfärdas med stöd av den även i övrigt säger om stödformerna och projekten i fråga. Självgenomförda projekt ska behandlas av myndigheten på samma sätt som projekt där en utomstående är stödmottagare. I fråga om självgenomförda projekt ska stödmottagarens till genomförandet kopplade uppgifter anges separat från det förmedlande organets uppgifter i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning. Krav på åtskiljande av uppgifter hör till de grundläggande principerna för förvaltnings- och kontrollsystemet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitik. Bestämmelser om medlemsstaternas skyldighet att se till att principen om åtskiljande av uppgifter iakttas mellan och inom de myndigheter som ansvarar för programmet finns i artikel 71.4 i den allmänna förordningen. Bestämmelser om åtskiljande av uppgifter i samband med projekt som förvaltningsmyndigheten genomför själv finns dessutom i artikel 74.3 i förordningen. Om förvaltningsmyndigheten nationellt har delegerat uppgifterna vidare på det sätt som avses i artikel 71.3 i den allmänna förordningen, gäller skyldigheterna enligt den allmänna förordningen till dessa delar också det förmedlande organet. 

Enligt utredning har självgenomförda projekt av hävd finansierats med både nationella medel och EU-medfinansierade medel. Enligt propositionen handlar det i fråga om NTM-centralerna om beviljande av stöd för projekt som NTM-centralen själv genomför och som medfinansieras av EU. Genom den nya ordalydelsen i paragrafen, som föreslås i propositionen, har man velat betona projektegenskapen och åtskillnaden från den finansierande myndighetens övriga verksamhet. Även dessa projekt ska omfattas av alla bestämmelser i finansieringslagen, och ordalydelsen i den gällande lagen har i detta avseende varit mångtydig. Utskottet anser att åtskillnaden av verksamheten och fastställandet av vilken lag som ska tillämpas på självgenomförda projekt inte ska vara beroende av motiveringen, utan att frågan ska regleras i lag. Utskottet föreslår därför att slutet av 3 mom. kompletteras med bestämmelser om detta. 

15 §. Livsmedelsverkets behörighet.

Enligt 1 mom. får Livsmedelsverket bevilja stöd också för sådana projekt som det självt genomför och som avses i paragrafen. På sådana projekt tillämpas enligt specialmotiveringen vad den föreslagna lagen och den statsrådsförordning som utfärdas med stöd av den även i övrigt säger om stödformerna och projekten i fråga. Självgenomförda projekt ska behandlas på samma sätt som projekt där en utomstående är stödmottagare. I fråga om dem ska stödmottagarens till genomförandet kopplade uppgifter anges separat från den finansierande myndighetens uppgifter i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning. Krav på åtskiljande av uppgifter hör till de grundläggande principerna för förvaltnings- och kontrollsystemet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitik. Bestämmelser om medlemsstaternas skyldighet att se till att principen om åtskiljande av uppgifter iakttas mellan och inom de myndigheter som ansvarar för programmet finns i artikel 71.4 i den allmänna förordningen. Bestämmelser om åtskiljande av uppgifter i samband med projekt som förvaltningsmyndigheten genomför själv finns dessutom i artikel 74.3 i förordningen. Om förvaltningsmyndigheten nationellt har delegerat uppgifterna vidare på det sätt som avses i artikel 71.3 i den allmänna förordningen, gäller skyldigheterna enligt den allmänna förordningen till dessa delar också det förmedlande organet. 

Enligt utredning har självgenomförda projekt av hävd finansierats med både nationella medel och EU-medfinansierade medel. I propositionen föreslås en motsvarande möjlighet också för Livsmedelsverket, som är ett nytt förmedlande organ och som kan bevilja stöd för projekt som det självt genomför och som medfinansieras av EU. Genom den nya ordalydelsen har regeringen velat betona projektegenskapen och åtskillnaden från den finansierande myndighetens övriga verksamhet. Också dessa projekt ska omfattas av alla bestämmelser i finansieringslagen. Utskottet anser att åtskillnaden av verksamheten och fastställandet av vilken lag som ska tillämpas på självgenomförda projekt inte ska vara beroende av motiveringen, utan att frågan ska regleras i lag. Utskottet föreslår därför att slutet av 1 mom. kompletteras med bestämmelser om detta. 

16 §. Arbets- och näringsministeriets behörighet att bevilja stöd.

I 2 mom. föreslås bestämmelser om arbets- och näringsministeriets möjlighet att bevilja regionalt utvecklingsstöd av nationella medel för regionutveckling också för projekt som ministeriet självt genomför. Ordalydelsen avviker från de övriga paragraferna i lagförslag 2, där det föreskrivs om motsvarande befogenheter för andra myndigheter, och skillnaden motiveras inte i propositionsmotiven. Utskottet föreslår att bestämmelsen om arbets- och näringsministeriet i 16 § 2 mom. omformuleras på samma sätt som 9 § 3 mom., 12 § 3 mom. och 15 § 1 mom. 

Utskottet konstaterar att specialmotiveringen här är ganska kortfattad. På de projekt som avses här och som ministeriet genomför självt ska enligt utredning tillämpas vad den föreslagna lagen och den statsrådsförordning som utfärdas med stöd av den även i övrigt säger om stödformerna och projekten i fråga. Självgenomförda projekt ska behandlas av myndigheten på samma sätt som projekt där en utomstående är stödmottagare. På arbets- och näringsministeriets verksamhet som finansierande myndighet är det nödvändigt att tillämpa bestämmelser om åtskiljande av uppgifter i analogi med vad utskottet föreslår i kapitlets övriga paragrafer. Detta trots att arbets- och näringsministeriets behörighet att bevilja stöd endast gäller nationella medel, vars förvaltning inte direkt berörs av kravet på åtskillnad av uppgifter, som hör till de grundläggande principerna för förvaltnings- och kontrollsystemet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitik. 

Enligt utredning har självgenomförda projekt av hävd finansierats med både nationella medel och EU-medfinansierade medel. Genom den nya ordalydelsen i paragrafen, som föreslås i propositionen, har man velat betona projektegenskapen och åtskillnaden från den finansierande myndighetens övriga verksamhet. Även dessa projekt ska omfattas av alla bestämmelser i finansieringslagen, och ordalydelsen i den gällande lagen har i detta avseende varit mångtydig. Utskottet anser att åtskillnaden av verksamheten och fastställandet av vilken lag som ska tillämpas på självgenomförda projekt inte ska vara beroende av motiveringen i betänkandet, utan att frågan ska regleras i lag. Utskottet föreslår därför att slutet av 2 mom. kompletteras med bestämmelser om detta. 

22 §. Ändringsansökan.

Utskottet föreslår att ordalydelsen i 1 och 2 mom. preciseras så att den skiljer sig från den vanliga formuleringen i bestämmelser om egentligt ändringssökande. 

Dessutom föreslår utskottet att "säännöksiä” stryks i 3 mom. i den finska versionen, eftersom avsikten är att endast närmare bestämmelser om förutsättningarna för ändringsansökan ska utfärdas genom förordning av statsrådet. Ändringen påverkar inte den svenska texten. Bestämmelser om de grundläggande förutsättningarna för ändringsansökan finns i 1 och 2 mom. i samma paragraf. 

45 §. Tidsfrist för återkrav av stöd som beviljats av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program.

Utöver vad som i 35 § föreskrivs om tidsfristen för återkrav av stöd som beviljats med stöd av denna lag föreslås beslut om återkrav av stöd som beviljats av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program kunna fattas även efter tidsfristen, om det förutsätts i Europeiska unionens lagstiftning. Den tidsfrist som föreskrivs i den paragrafen tillämpas inte på återkrav av stöd om en rättegång pågår eller om det finns skäl att misstänka bedrägeri. 

Numreringen av de artiklar i den allmänna förordningen som det hänvisas till i specialmotiveringen till de enskilda bestämmelserna i den föreslagna 45 § har ändrats sedan propositionen lämnades. Europeiska kommissionen kan med stöd av artikel 70.2 i den allmänna förordningen genomföra revisioner inom tre kalenderår efter det att de räkenskaper som innefattar de berörda utgifterna har godtagits. Tidsfristen ska inte gälla för insatser där det finns misstanke om bedrägerier. I artikel 82 i den förordningen finns bestämmelser om bevaring av verifikat och om avbrytande av bevaringstiden vid rättsliga förfaranden eller på begäran av kommissionen. Det innebär att beslut om återkrav kan fattas även efter den nämnda tidsfristen på tio år. Förfarandet motsvarar det tidigare förfarandet i enighet med Europeiska unionens lagstiftning. 

I skäl 70 i ingressen till den allmänna förordningen konstateras vidare att proportionella åtgärder bör fastställas, som genomförs av medlemsstaterna och av kommissionen för att skydda unionens ekonomiska intressen och unionens budget. Medlemsstaterna bör enligt skäl 71 också förebygga, upptäcka och effektivt beivra eventuella oriktigheter, inklusive bedrägeri som begås av ekonomiska aktörer. I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordningarna (Euratom, EG) nr 2988/95 och nr 2185/96 får dessutom Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra utredningar, inbegripet kontroller på plats och inspektioner, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I enlighet med rådets förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och annan brottslig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371. 

Utskottet föreslår att ordet ”rättegång” i andra meningen ändras till ”rättsligt förfarande” i enlighet med den senaste formuleringen i förordningen. Dessutom föreslår utskottet att uttrycket ”om det finns skäl att misstänka bedrägeri” i bestämmelsen ändras till ”om bedrägeri misstänks i ett projekt” för att det inte ska begränsas till endast förundersökning enligt förundersökningslagen (805/2011). 

47 §. Inspektion av användningen av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program.

Enligt det föreslagna 3 mom. ska bokföringsfunktionen på grundval av artiklarna 76 och 98 i den allmänna förordningen ha rätt att i anslutning till användningen av medel från Europeiska unionens fonder för regional- och strukturpolitik göra inspektioner av den förvaltande myndigheten och förmedlande organ. Av bestämmelsen får man intrycket att bokföringsfunktionen är en självständig och fristående myndighet. Med stöd av 9 § i den föreslagna genomförandelagen är bokföringsfunktionen dock en uppgift som anförtrotts en myndighet. Utskottet föreslår därför att bestämmelsen i det föreslagna 3 mom. preciseras så att den hör till ”den myndighet som sköter bokföringsfunktionen”. Enligt 9 § 1 mom. 8 punkten i genomförandelagen är arbets- och näringsministeriet den myndighet som sköter bokföringsfunktionen för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program enligt artikel 76 i den allmänna förordningen. 

48 §. Inspektionsbefogenhet avseende användningen av medel från Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program.

Av de skäl som nämns i samband med 47 § föreslår utskottet att ordet ”bokföringsfunktion” i 1 mom. ersätts med ”myndighet som sköter bokföringsfunktionen”. 

De myndigheter som anges i 1 mom. får själva göra en sådan inspektion som avses i 47 § eller bemyndiga en annan myndighet eller revisor att för dess räkning göra inspektionen. Det kan vara motiverat med ett sådant bemyndigande för att inspektionen ska kunna utföras ändamålsenligt och kostnadseffektivt, står det i specialmotiveringen. I förslaget avgränsas det vilka revisorer som får bemyndigas att göra inspektioner. Revisorn ska vara en sådan revisor eller revisionssammanslutning som avses i revisionslagen (1141/2015) eller i lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin (1142/2015). Utskottet anser att det också är bra att precisera bestämmelsen om bemyndigande av en annan myndighet. Utskottet föreslår att uttrycket omformuleras till ”annan myndighet som gör inspektioner”. 

I specialmotiveringen konstateras det i fråga om andra inspektioner än de som utförs av myndigheter att den offentliga förvaltningsuppgiften i fråga överförs på någon annan än en myndighet och därför har det ansetts nödvändigt att i 3 mom. ta in hänvisningsbestämmelser om bland annat förvaltningsförfarande och annan allmän förvaltningsrätt. I det föreslagna 3 mom. hänvisas det bland annat till förvaltningslagen, lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och språklagen. Till de allmänna förvaltningslagarna räknas dock bland annat också lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003), samiska språklagen (1086/2003), teckenspråkslagen (359/2015), dataskyddslagen (1050/2018), lagen om tillhandahållande av digitala tjänster (306/2019) och lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019). 

I sin tolkningspraxis har grundlagsutskottet ansett att det för att kraven på rättssäkerhet och god förvaltning ska anses vara uppfyllda i den bemärkelse som avses i 124 § i grundlagen krävs att ärendena behandlas i enlighet med de allmänna förvaltningslagarna och att de som behandlar ärendena handlar under tjänsteansvar (t.ex. GrUU 33/2004 rd, GrUU 46/2002 rd). Enligt grundlagsutskottets uppfattning kräver grundlagens 124 § inte att det i lag alltid hänvisas till de allmänna förvaltningslagarna, eftersom dessa med stöd av de i dem ingående bestämmelserna om tillämpningsområde, definition på myndighet eller enskildas skyldighet att ge språklig service också tillämpas på enskilda när de utför en offentlig förvaltningsuppgift (GrUU 42/2005 rd). Hänvisningar behövs ändå, om det annars råder oklarhet om lagarnas tillämplighet. Om det är nödvändigt med hänvisningar bör dessa vara uttömmande för att kontradiktoriska slutsatser ska kunna undvikas (GrUU 11/2006 rd och GrUU 42/2005 rd). 

Utskottet noterar att de allmänna förvaltningslagarna blir tillämpliga på sådan inspektion som utförs av andra än myndigheter och att det därmed är onödigt att hänvisa till de allmänna förvaltningslagarna. För att undvika kontradiktoriska slutsatser föreslår utskottet att hänvisningarna i 3 mom. till förvaltningslagen, offentlighetslagen och språklagen stryks. Statstjänstemannalagen (750/1994) innehåller bestämmelser om statliga tjänsteförhållanden, varför det i den föreslagna bestämmelsen i stället är nödvändigt att hänvisa till 14 och 15 § i statstjänstemannalagen för att bestämmelserna i dem ska tillämpas på en bemyndigad revisor och en utomstående expert som avses i 2 mom. 

50 §. Informationssystemet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program.

I 1 mom. anges enligt förslaget också bland annat att arbets- och näringsministeriet är den informationshanteringsenhet för informationssystemet som avses i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019). Som ägare av systemet ansvarar ministeriet enligt specialmotiveringen för att systemet uppfyller de lagstadgade kraven på medlemsstaterna enligt den allmänna förordningen och kraven enligt den föreslagna lagen. Förvaltningsutskottet konstaterar att arbets- och näringsministeriet är systemets informationshanteringsenhet med stöd av den allmänna lagen om informationshantering, informationshanteringslagen (906/2019). Eftersom de projekt- och stödärenden som ingår i Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program enligt 1 mom. förvaltas av flera myndigheter i informationssystemet, anser utskottet dock att det för tydlighetens skull är motiverat att arbets- och näringsministeriets ansvar fastställs särskilt i lagen. Utskottet föreslår att bestämmelsens ordalydelse preciseras till ”Arbets- och näringsministeriet svarar för informationssystemet enligt lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019)”. 

Det informationssystem som avses i paragrafen innehåller uppgifter av vilka en del också bildar ett personregister. I paragrafen finns det skäl att ha kvar bestämmelsen om att arbets- och näringsministeriet är personuppgiftsansvarig för det informationssystem som avses i paragrafen. Utskottet föreslår dock att denna grundläggande bestämmelse flyttas från 3 mom. till 1 mom. Samtidigt föreslår utskottet att ordalydelsen för tydlighetens skull ändras så att ministeriets status som personuppgiftsansvarig gäller hela informationssystemet inklusive det personregister som det innehåller. 

Informationsresursen definieras i informationshanteringslagen. Utskottet anser att det är klart att de uppgifter som nämns i 2 mom. utgör en informationsresurs och att det därför inte är nödvändigt att upprepa det i detta sammanhang. Enligt en utredning som utskottet fått kommer man att söka tillstånd gällande det informationssystem som avses i paragrafen för att elektroniskt lagra handlingar som ska förvaras varaktigt. Lagrandet av arkivuppgifter elektroniskt grundar sig således på arkivlagen (831/1994) och på ett beslut enligt Sähke2-normen som söks hos Riksarkivet. Därför behöver inte heller arkivets elektroniska form regleras i lag. Däremot föreslår utskottet att det till 2 mom. fogas en bestämmelse om arbets- och näringsministeriets ansvar att sörja för arkiveringen av uppgifterna, vilket innebär att man till exempel ansöker om ett beslut om elektronisk lagring. 

I informationssystemet lagras som en separat informationsresurs de personuppgifter som avses i 56 § 1 mom. för personer som deltar i projekt inom Europeiska socialfonden eller Fonden för en rättvis omställning, står det i 3 mom. Utskottet anser att informationssystemet och de personuppgifter som ingår i det ska ses som en helhet i lagen och inte separat för varje informationsresurs, och därför föreslår utskottet att omnämnandet av en separat informationsresurs stryks. Dessutom anser utskottet att det med stöd av dataskyddsförordningen är klart att de personuppgifter som nämns i 3 mom. bildar ett personregister, och detta bör inte upprepas i bestämmelsen i speciallagen. Utskottet föreslår därför att meningen om personregistret stryks. Utskottet har redan tidigare föreslagit att bestämmelsen om personuppgiftsansvarig flyttas till 1 mom. 

53 §. Tillgång till och lämnande av uppgifter med hjälp av ett tekniskt gränssnitt i informationssystemet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program.

Av de skäl som nämns i samband med 47 § föreslår utskottet att ordet ”bokföringsfunktion” i 1 mom. ersätts med ”myndighet som sköter bokföringsfunktionen”. 

54 §. Offentlighet för och offentliggörande av uppgifter som lagrats i informationssystemet för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program.

Enligt 2 mom. ska den förvaltande myndigheten på en sådan webbplats som avses i artikel 49.1 i den allmänna förordningen offentliggöra de uppgifter i anslutning till genomförandet av programmet som avses i artikel 42 i den förordningen och som har överförts till Europeiska kommissionen samt de uppgifter om projekt, stödmottagare, leverantörer inom offentlig upphandling och stödbelopp som avses i artikel 49.3 i den förordningen. På webbplatsen publiceras dessutom de resultat av utvecklingsprojekt enligt 5 § 1 mom. 4 punkten som kan tillgodogöras allmänt och som har planerats i stödansökan och rapporterats i slutrapporten. 

I skäl 40 i ingressen till den allmänna förordningen betonas att de förvaltande myndigheterna bör offentliggöra strukturerad information om utvalda insatser och stödmottagare på webbplatsen för det program som ger stöd till insatsen, under iakttagande av kraven på skydd av personuppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679. Detta är viktigt och därför har det i 1 mom. tagits in en informativ hänvisning till EU:s dataskyddsförordning och den nationella dataskyddslagen (1050/2018) som kompletterar och preciserar den. 

Utskottet konstaterar att en motsvarande informationstjänst som ordnats av förvaltningsmyndigheten har använts som webbtjänst under programperioden 2014—2020. De uppgifter som publiceras är offentliga uppgifter om projekten och de innehåller enligt utredning inga andra personuppgifter än namnet på och kontaktuppgifterna till projektets kontaktperson. Utöver de ovannämnda artiklarna i den allmänna förordningen hänvisar utskottet dessutom till artikel 46 i den allmänna förordningen, där medlemsstaterna bland annat åläggs att genom en gemensam webbportal informera unionsmedborgarna om den roll fonderna spelar och resultatet av dem. 

55 §. Den förvaltande myndighetens och revisionsmyndighetens rätt att få personuppgifter för personer som deltar i projekt inom Europeiska socialfonden eller Fonden för en rättvis omställning.

Den förvaltande myndigheten ska enligt 1 mom. för skötseln av sina uppgifter enligt artiklarna 37 och 66 i den allmänna förordningen och artikel 15 i ESF-förordningen och artikel 12 i FRP-förordningen för uppföljningen och utvärderingen av Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program ha rätt att få i 56 § 1 mom. avsedda personuppgifter för personer som deltar i projekt inom Europeiska socialfonden eller Fonden för en rättvis omställning. Artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen föreskriver att behandling av personuppgifter är tillåtet om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Grunden för behandling av uppgifter följer direkt av artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen och det ska inte föreskrivas särskilt om detta i lag. Utskottet föreslår därför att omnämnandena av registrering och behandling av uppgifter stryks i 1 mom. 

Utskottet konstaterar i detta sammanhang att behandlingen av personuppgifter enligt dataskyddsförordningen är ett mycket brett begrepp. Enligt artikel 4.2 i dataskyddsförordningen avses med behandling en åtgärd eller kombination av åtgärder beträffande personuppgifter eller uppsättningar av personuppgifter, oberoende av om de utförs automatiserat eller ej, såsom insamling, registrering, organisering, strukturering, lagring, bearbetning eller ändring, framtagning, läsning, användning, utlämning genom överföring, spridning eller tillhandahållande på annat sätt, justering eller sammanförande, begränsning, radering eller förstöring. 

Med beaktande av de ändringar som föreslås i 50 § föreslår utskottet ytterligare att ordet ”personregister” ersätts med ordet ”informationssystem” i 2 mom. 

56 §. Registrering och bevaring av personuppgifter för personer som deltar i projekt inom Europeiska socialfonden eller Fonden för en rättvis omställning.

Till följd av de ändringsförslag som gjorts i 50 § är det också nödvändigt att ändra denna paragraf. Informationssystemet och de personuppgifter som det innehåller ska ses som en helhet i lagen. Därför behöver det i 1 mom. hänvisas till informationssystemet och till hela 50 § i stället för till 3 mom. 

I 2 mom. föreskrivs också att en person som deltar i ett projekt och som ska registreras inte har rätt att få sina uppgifter i personregistret rättade eller raderade efter den dag då personen slutade i projektet. Bestämmelser om den registrerades rätt att få sina uppgifter rättade finns i artikel 16 i dataskyddsförordningen och bestämmelser om rätt att få uppgifter raderade finns i artikel 17 i dataskyddsförordningen. Enligt en bedömning som lagts fram för utskottet finns det dock inte tillräckliga skäl för att avvika från den registrerades rättigheter på det sätt som avses i artikel 23 i dataskyddsförordningen. Utskottet föreslår därför att andra meningen i 2 mom. stryks. 

Det föreslagna 3 mom. gäller radering av uppgifter i informationssystemet. Den personuppgiftsansvarige ska radera de uppgifter som avses i denna paragraf senast fem år efter det att Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program har avslutats. Personuppgifter får dock inte raderas, om det är nödvändigt att bevara uppgifterna för skötseln av en lagstadgad uppgift eller för att en inspektion av en EU-institution eller någon annan lagstadgad inspektion ska kunna utföras eller om en rättegång pågår eller det finns skäl att misstänka bedrägeri i projektet. 

Förslaget grundar sig på artikel 82.1 i den allmänna förordningen, där det står att utan att det påverkar bestämmelserna om statligt stöd ska den förvaltande myndigheten se till att alla verifikat som rör en insats som får stöd av fonderna bevaras på lämplig nivå under fem år räknat från den 31 december det år då den förvaltande myndigheten gjorde den sista utbetalningen till stödmottagaren. Enligt artikel 82.2 ska den tidsfrist som avses i punkt 1 avbrytas antingen till följd av rättsliga förfaranden eller på begäran av kommissionen. 

Enligt artikel 63 i den allmänna förordningen ska medlemsstaterna bland annat vidta alla nödvändiga åtgärder för att förebygga, upptäcka och korrigera samt rapportera oriktigheter, inklusive bedrägerier. Dessa åtgärder ska omfatta insamling av uppgifter om verkliga huvudmän i enlighet med bilaga XVII. Reglerna för insamling och behandling av sådana uppgifter ska vara förenliga med tillämpliga dataskyddsregler. Kommissionen, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning och Europeiska revisionsrätten ska ha tillgång till dessa uppgifter. 

I artikel 70 i den allmänna förordningen föreskrivs om kommissionens befogenheter och uppgifter. Europeiska kommissionen kan med stöd av artikel 70.3 genomföra revisioner inom tre kalenderår efter det att de räkenskaper som innefattar de berörda utgifterna har godtagits. Tidsfristen ska inte gälla för insatser där det finns misstanke om bedrägerier. 

I skäl 70 i ingressen till den allmänna förordningen konstateras vidare att proportionella åtgärder bör fastställas, som genomförs av medlemsstaterna och av kommissionen för att skydda unionens ekonomiska intressen och unionens budget. Medlemsstaterna bör enligt skäl 71 också förebygga, upptäcka och effektivt beivra eventuella oriktigheter, inklusive bedrägeri som begås av ekonomiska aktörer. I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordningarna (Euratom, EG) nr 2988/95 och nr 2185/96 får dessutom Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra utredningar, inbegripet kontroller på plats och inspektioner, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I enlighet med rådets förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och annan brottslig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371. 

Behandlingen av personuppgifter omfattas av de principer som anges i artikel 5 i dataskyddsförordningen. Exempelvis ska personuppgifterna enligt artikel 5.1 c vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas (uppgiftsminimering). Personuppgifter får enligt artikel 5.1 e inte förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas. Personuppgifter får lagras under längre perioder i den mån som personuppgifterna enbart behandlas för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1, under förutsättning att de lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder som krävs enligt denna förordning genomförs för att säkerställa den registrerades rättigheter och friheter (lagringsminimering). 

Enligt artikel 6.1 i dataskyddsförordningen är behandling av personuppgifter laglig bland annat om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige (led c), eller om behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning (led e). Enligt punkt 3 ska grunden för den behandling som avses i leden c och e fastställas antingen i unionsrätten eller i en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. Unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt ska uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. 

Utskottet anser att den i 3 mom. föreslagna skyldigheten för den personuppgiftsansvarige att bevara uppgifter är nödvändig för fullgörandet av den skyldighet som föreskrivs i den allmänna förordningen. Den föreslagna maximala lagringstiden på fem år följer av den allmänna förordningen. Utskottet anser att bestämmelsen i momentets andra mening om fortsatt lagring av uppgifter i de situationer som anges i bestämmelsen är nödvändig för att medlemsstaterna ska kunna fullgöra sina skyldigheter och för att säkerställa att också unionens behöriga institutioner och organ kan utföra sina uppgifter. Genom den föreslagna regleringen skyddas unionens ekonomiska intressen och budget samt säkerställs att principen om sund ekonomisk förvaltning iakttas i fråga om programmet. 

Utskottet föreslår dock att uttrycket ”för skötseln av en lagstadgad uppgift” i andra meningen i 3 mom. preciseras så att det blir mer noggrant avgränsat: ”för skötseln av en uppgift som grundar sig på den allmänna förordningen eller en nationell lag som kompletterar den”. På motsvarande sätt som i samband med 45 § föreslår utskottet att ordet ”rättegång” ändras till ”rättsligt förfarande” i enlighet med den senaste formuleringen i förordningen. Dessutom bör uttrycket ”om det finns skäl att misstänka bedrägeri” i bestämmelsen ändras till ”om bedrägeri misstänks i ett projekt” för att det inte ska begränsas till endast förundersökning enligt förundersökningslagen (805/2011). 

57 §. Personuppgiftsbiträde i fråga om personer som deltar i projekt inom Europeiska socialfonden eller Fonden för en rättvis omställning och personuppgiftsbiträdets uppgifter.

Bestämmelser om personuppgiftsbiträdet, dess uppgifter och ansvar finns i dataskyddsförordningen (bl.a. artikel 28) och den nationella lagen ska inte föreskriva om detta. Enligt dataskyddsförordningen omfattar behandling av personuppgifter bland annat lagring, sökning och användning av uppgifter, varför heller inte dessa ska upprepas i bestämmelsen, utan det är nödvändigt att i 1 mom. föreskriva endast om stödmottagarens rätt att behandla personuppgifter i informationssystemet i enlighet med villkoren i stödbeslutet. Även den informativa hänvisningen till EU:s allmänna dataskyddsförordning och dataskyddslagen i sista meningen i 1 mom. kan strykas som onödig. Utskottet föreslår anknytande ändringar i 1 mom. 

I paragrafens 1 mom. och 2 mom. behövs också en ändring som föranleds av ändringarna i 50 §. Informationssystemet och de personuppgifter som ingår i det ska ses som en helhet i lagen, varvid det i momenten ska hänvisas till informationssystemet och till 50 § som gäller hela systemet i stället för till 3 mom. 

Dessutom föreslår utskottet att bestämmelsen om tystnadsplikt i sista meningen i 2 mom. komprimeras så att där endast föreskrivs om skyldigheten att inte röja personuppgifter för utomstående. Detta yppandeförbud inbegriper enligt vedertagen praxis också till exempel vidareutlämnande av personuppgifter. 

Till följd av dessa ändringar behöver också paragrafens rubrik ändras. Utskottet föreslår att rubriken ändras till ”Stödmottagarens skyldigheter och rätt att behandla personuppgifter i projekt inom Europeiska socialfonden och projekt inom Fonden för en rättvis omställning”. 

58 §. Utlämnande av uppgifter ur personregistret.

Också i 3 och 4 mom. i denna paragraf är det nödvändigt att göra en ändring som föranleds av ändringarna i 50 §. Informationssystemet och de personuppgifter som det innehåller ska ses som en helhet i lagen, varvid det i momenten ska hänvisas till informationssystemet i stället för till personregistret. 

Med beaktande av ovannämnda ändringsförslag föreslår utskottet att paragrafens rubrik ändras till ”Utlämnande av personuppgifter”. 

68 §. Tidsfrist för återkrav av nationell medfinansiering av Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna.

Utskottet hänvisar till vad som ovan i samband med 45 § konstateras om EU-regleringen. Utskottet föreslår att ordet ”rättegång” ändras till ”rättsligt förfarande” i enlighet med den senaste formuleringen i förordningen. Dessutom bör uttrycket ”om det finns skäl att misstänka bedrägeri” i bestämmelsen ändras till ”om bedrägeri misstänks i ett projekt” för att det inte ska begränsas till endast förundersökning enligt förundersökningslagen (805/2011). 

71 §. Inspektion av användningen av medel inom Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna.

Av de skäl som nämns i samband med 47 § föreslår utskottet att ordet ”bokföringsfunktion” i 2 och 3 mom. ersätts med ”myndighet som sköter bokföringsfunktionen”. Bestämmelser om skötseln av bokföringsfunktionen för Interregprogrammen och Interregprogrammen vid de yttre gränserna finns i 34 § 1 mom. i genomförandelagen. 

73 §. Inspektionsbefogenhet avseende användningen av medel inom Interregprogram och Interregprogram vid de yttre gränserna.

Enligt 1 mom. får de myndigheter som avses i lagens 70–72 § själva göra en inspektion som avses i de paragraferna eller bemyndiga en annan myndighet eller revisor att för myndighetens räkning göra inspektionen. Det kan vara motiverat med ett sådant bemyndigande för att inspektionen ska kunna utföras ändamålsenligt och kostnadseffektivt, står det i specialmotiveringen. I förslaget avgränsas det vilka revisorer som får bemyndigas att göra inspektioner. Revisorn ska vara en sådan revisor eller revisionssammanslutning som avses i revisionslagen (1141/2015) eller i lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin (1142/2015). Utskottet anser att det också är bra att precisera bestämmelsen om bemyndigande av en annan myndighet. Utskottet föreslår att uttrycket omformuleras till ”annan myndighet som utför inspektioner”. 

I specialmotiveringen konstateras det i fråga om andra inspektioner än de som utförs av myndigheter att den offentliga förvaltningsuppgiften i fråga överförs på någon annan än en myndighet och därför har det ansetts nödvändigt att i 3 mom. ta in hänvisningsbestämmelser om bland annat förvaltningsförfarande och annan allmän förvaltningsrätt. I det föreslagna 3 mom. hänvisas det bland annat till förvaltningslagen, lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och språklagen. Till de allmänna förvaltningslagarna räknas dock bland annat också lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003), samiska språklagen (1086/2003), teckenspråkslagen (359/2015), dataskyddslagen (1050/2018), lagen om tillhandahållande av digitala tjänster (306/2019) och lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019). 

I sin tolkningspraxis har grundlagsutskottet ansett att det för att kraven på rättssäkerhet och god förvaltning ska anses vara uppfyllda i den bemärkelse som avses i 124 § i grundlagen krävs att ärendena behandlas i enlighet med de allmänna förvaltningslagarna och att de som behandlar ärendena handlar under tjänsteansvar (t.ex. GrUU 33/2004 rd, GrUU 46/2002 rd). Enligt grundlagsutskottets uppfattning kräver grundlagens 124 § inte att det i lag alltid hänvisas till de allmänna förvaltningslagarna, eftersom dessa med stöd av de i dem ingående bestämmelserna om tillämpningsområde, definition på myndighet eller enskildas skyldighet att ge språklig service också tillämpas på enskilda när de utför en offentlig förvaltningsuppgift (GrUU 42/2005 rd). Hänvisningar behövs ändå, om det annars råder oklarhet om lagarnas tillämplighet. Om det är nödvändigt med hänvisningar bör dessa vara uttömmande för att kontradiktoriska slutsatser ska kunna undvikas (GrUU 11/2006 rd och GrUU 42/2005 rd). 

På samma sätt som i 48 § anser utskottet det vara klart att de allmänna förvaltningslagarna blir tillämpliga på sådan inspektion som utförs av andra än myndigheter och att det därmed är onödigt att hänvisa till de allmänna förvaltningslagarna. För att undvika kontradiktoriska slutsatser föreslår utskottet att hänvisningarna i 3 mom. till förvaltningslagen, offentlighetslagen och språklagen stryks. Statstjänstemannalagen innehåller bestämmelser om statliga tjänsteförhållanden, varför det i den föreslagna bestämmelsen är nödvändigt att hänvisa till 14 och 15 § i statstjänstemannalagen för att bestämmelserna i dem ska tillämpas på en bemyndigad revisor och en utomstående expert som avses i 2 mom. 

75 §. Myndigheters rätt att få och lämna ut information.

Av de skäl som nämns i samband med 47 § föreslår utskottet att ordet ”bokföringsfunktion” i 1 och 3 mom. ersätts med ”myndighet som sköter bokföringsfunktionen”. I enlighet med 9 § 1 mom. 8 punkten i genomförandelagen är arbets- och näringsministeriet den myndighet som sköter bokföringsfunktionen för Europeiska unionens regional- och strukturpolitiska program. Bestämmelser om skötseln av bokföringsfunktionen för Interregprogrammen och Interregprogrammen vid de yttre gränserna finns i 34 § 1 mom. i genomförandelagen. 

Enligt 2 mom. i den föreslagna paragrafen ska de myndigheter som anges i 1 mom. trots sekretessbestämmelserna ha rätt att avgiftsfritt av Skatteförvaltningen få de uppgifter om fysiska personer, de som ansöker om stöd och stödmottagare som är nödvändiga för att bevilja, betala ut eller övervaka stödet. Syftet med bestämmelsen har varit att trygga möjligheten att få den fullgöranderapport som Skatteförvaltningens enhet för utredning av grå ekonomi producerar. Bestämmelser om möjligheten att få rapporten för finansieringsverksamheten med stöd av de nya föreslagna lagarna utfärdas också genom ändringar i lagförslag 7. 

I samband med utskottsbehandlingen har det framkommit att ordalydelsen i 2 mom. behöver ändras. Skatteförvaltningen samlar in uppgifter från olika myndigheter och är den tekniska sammanställaren och leverantören av fullgöranderapporten. Det är således inte enbart fråga om uppgifter som fås från Skatteförvaltningen. Enligt uppgift blir det tydligare att i 1 mom. föreskriva tillräckligt exakt om erhållande av uppgifter, varvid också uppgifterna från Skatteförvaltningen ingår i de uppgifter som avses i 1 mom. Utskottet föreslår således att 1 mom. preciseras på det sätt som nämns ovan och att 2 mom. stryks. Med stöd av det som konstateras ovan behöver 1 mom. dessutom preciseras så att det är möjligt att få uppgifter också om en sådan sökande eller stödmottagare som är en fysisk person. På detta sätt bereder man sig på möjligheten att också enskilda näringsidkare kan få stöd enligt finansieringslagen. 

Myndigheternas rätt att få och möjlighet att lämna ut uppgifter kan enligt grundlagsutskottets vedertagna tolkningspraxis gälla "behövliga uppgifter" för ett visst syfte, om lagen ger en uttömmande förteckning över innehållet i uppgifterna. Om innehållet däremot inte anges i form av en förteckning, ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att "informationen är nödvändig" för ett visst syfte (se t.ex. GrUU 17/2016 rd och de utlåtanden som nämns där). Grundlagsutskottet har ansett att grundlagen inte tillåter en mycket vag och ospecificerad rätt att få uppgifter, inte ens om den är knuten till nödvändighetskriteriet (GrUU 19/2012 rd, s. 4, och de utlåtanden som nämns där). 

Förvaltningsutskottet anser följaktligen att bestämmelsen i 1 mom. om uppgifterna från stödmottagaren måste preciseras. Utskottet föreslår att bestämmelsen ändras så att det tydligt framgår att man av stödmottagaren endast kan få sådana uppgifter om ”ekonomisk ställning, affärs- och yrkesverksamhet och finansiering som beviljats dem av offentliga medel och andra förhållanden som är av betydelse med tanke på stödet” som avses i 1 mom. och att dessa uppgifter ska vara nödvändiga. 

Av samma orsaker måste också andra meningen i 3 mom. och 4 mom. preciseras. På samma sätt ska rätten att lämna ut uppgifter till andra myndigheter, aktörer som sköter offentliga uppdrag eller till Europeiska unionens institutioner bara gälla uppgifter som är avsedda för skötseln av deras lagstadgade uppgifter. Utskottet föreslår att bestämmelserna preciseras ytterligare så att dessa uppgifter ska vara nödvändiga med tanke på användningsändamålet. Utskottet föreslår ovan att 2 mom. stryks, av vilket följer att 3 och 4 mom. blir 2 och 3 mom. 

78 §. Inspektionsbefogenhet avseende användningen av nationella medel för regionutveckling.

Enligt paragrafens 1 mom. får arbets- och näringsministeriet självt göra en inspektion som avses i 77 § eller bemyndiga en annan myndighet eller revisor att för dess räkning göra inspektionen. Det kan vara motiverat med ett sådant bemyndigande för att inspektionen ska kunna utföras ändamålsenligt och kostnadseffektivt, står det i specialmotiveringen. I förslaget avgränsas det vilka revisorer som får bemyndigas att göra inspektioner. Revisorn ska vara en sådan revisor eller revisionssammanslutning som avses i revisionslagen (1141/2015) eller i lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin (1142/2015). Utskottet anser att det också är bra att precisera bestämmelsen om bemyndigande av en annan myndighet. Utskottet föreslår att uttrycket omformuleras till ”annan myndighet som utför inspektioner”. 

I specialmotiveringen konstateras det i fråga om andra inspektioner än de som utförs av myndigheter att den offentliga förvaltningsuppgiften i fråga överförs på någon annan än en myndighet och därför har det ansetts nödvändigt att i 3 mom. ta in hänvisningsbestämmelser om bland annat förvaltningsförfarande och annan allmän förvaltningsrätt. I det föreslagna 3 mom. hänvisas det bland annat till förvaltningslagen, lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och språklagen. Till de allmänna förvaltningslagarna räknas dock bland annat också lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003), samiska språklagen (1086/2003), teckenspråkslagen (359/2015), dataskyddslagen (1050/2018), lagen om tillhandahållande av digitala tjänster (306/2019) och lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019). 

I sin tolkningspraxis har grundlagsutskottet ansett att det för att kraven på rättssäkerhet och god förvaltning ska anses vara uppfyllda i den bemärkelse som avses i 124 § i grundlagen krävs att ärendena behandlas i enlighet med de allmänna förvaltningslagarna och att de som behandlar ärendena handlar under tjänsteansvar (t.ex. GrUU 33/2004 rd, GrUU 46/2002 rd). Enligt grundlagsutskottets uppfattning kräver grundlagens 124 § inte att det i lag alltid hänvisas till de allmänna förvaltningslagarna, eftersom dessa med stöd av de i dem ingående bestämmelserna om tillämpningsområde, definition på myndighet eller enskildas skyldighet att ge språklig service också tillämpas på enskilda när de utför en offentlig förvaltningsuppgift (GrUU 42/2005 rd). Hänvisningar behövs ändå, om det annars råder oklarhet om lagarnas tillämplighet. Om det är nödvändigt med hänvisningar bör dessa vara uttömmande för att kontradiktoriska slutsatser ska kunna undvikas (GrUU 11/2006 rd och GrUU 42/2005 rd). 

På samma sätt som i 48 och 73 § anser utskottet det vara klart att de allmänna förvaltningslagarna blir tillämpliga på sådan inspektion som utförs av andra än myndigheter och att det därmed är onödigt att hänvisa till de allmänna förvaltningslagarna. För att undvika kontradiktoriska slutsatser föreslår utskottet att hänvisningarna i 3 mom. till förvaltningslagen, offentlighetslagen och språklagen stryks. Statstjänstemannalagen innehåller bestämmelser om statliga tjänsteförhållanden, varför det i den föreslagna bestämmelsen är nödvändigt att hänvisa till 14 och 15 § i statstjänstemannalagen för att bestämmelserna i dem ska tillämpas också på en bemyndigad revisor och en utomstående expert som avses i 2 mom. 

80 §. Sökande av ändring i landskapsförbundets beslut i projekt- och stödärenden som gäller nationella medel för regionutveckling.

I paragrafen föreslås bestämmelser om att omprövning får begäras i fråga om beslut som fattats av landskapsförbundets beslut med stöd av denna lag i projekt- och stödärenden som gäller nationella medel för regionutveckling och att på begäran om omprövning enligt denna paragraf och på sökande av ändring i beslut som meddelas med anledning av en sådan begäran tillämpas vad som föreskrivs om kommunalbesvär i kommunallagen (410/2015). 

Landskapsförbundet är en samkommun enligt kommunallagen. Bestämmelserna i 16 kap. i kommunallagen tillämpas enligt den lagens 133 § på begäran om omprövning och anförande av kommunalbesvär över beslut av kommunens och samkommunens myndigheter, om inte något annat föreskrivs särskilt genom lag. Enligt utredning har avsikten med bestämmelserna i denna paragraf inte varit att avvika från bestämmelserna i kommunallagen, utan att hänvisa till den. Utskottet föreslår att bestämmelsens ordalydelse justeras i detta syfte. 

Paragrafen kan i sig anses vara befogad i lagen för tydlighetens skull, eftersom förvaltningslagens omprövningsförfarande tillämpas på beslut som landskapsförbundet fattat till exempel i egenskap av förmedlande organ med stöd av 81 § i fondlagen och förvaltningsbesvär tillämpas på sökande av ändring.