Förslagets huvudsakliga innehåll
Europeiska gemenskapernas kommission har den 4 oktober 2005
lagt fram ett förslag till rådets rambeslut om
skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete
och straffrättsligt samarbete (KOM (2005) 475 slutlig).
I det föreslagna rambeslutet fastställs gemensamma
standarder för behandlingen av personuppgifter i anslutning
till polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Syftet är
att säkerställa att skillnaderna mellan medlemsstaterna
i nivån på dataskyddet inte försvårar
utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna och att de grundläggande
fri- och rättigheterna, särskilt rätten
till integritet och rätten till skydd av personuppgifter
respekteras, i synnerhet vid tillämpningen av tillgångsprincipen.
Tillgångsprincipen innebär att om en brottsbekämpande
myndighet behöver vissa uppgifter för att fullgöra
sina åligganden enligt lag, bör den kunna få tillgång
till dessa från en annan medlemsstat och den medlemsstat
som innehar uppgifterna är skyldig att lämna ut
dem för det angivna ändamålet. Tillgångsprincipen
kommer att i väsentlig grad öka informationen
mellan brottsbekämpande myndigheter. Rambeslutet om tredje
pelarens dataskydd bör godkännas och verkställas
före tillgångsprincipen tillämpas.
Målet för förslaget till rambeslut
har varit att så långt som möjligt respektera
andan och strukturen i första pelarens dataskyddsdirektiv
med beaktande av de särskilda behoven i anslutning till
polissamarbete och straffrättsligt samarbete samt proportionalitetsprincipen.
De grundläggande principerna i Europarådets ministerkommittés
rekommendation R(87) 15 om användningen av personuppgifter
inom polisväsendet har också beaktats med siktet
inställt på att de ska göras juridiskt
förpliktande på EU-nivån.
Kapitel I i kommissionens förslag till rambeslut innehåller
bestämmelser om mål, definitioner och tillämpningsområde.
I kapitel II ingår bestämmelser om allmänna villkor
för behandlingen av personuppgifter. Bestämmelserna
har utsträckts till att också gälla behandling
av personuppgifter enbart för nationella syften.
I kapitel III ingår bestämmelser om överföring
av personuppgifter till och ställande till förfogande
av personuppgifter för behöriga myndigheter i
andra medlemsstater. Vidare ingår i kapitlet bestämmelser
om fortsatt behandling av uppgifter som fåtts av behöriga
myndigheter i andra medlemsstater och i synnerhet vidarebefordran
av dylika uppgifter till andra behöriga myndigheter i andra
medlemsstater och till behöriga myndigheter i ett tredje
land eller till ett internationellt organ. Däremot innehåller
kommissionens förslag inte bestämmelser om vidarebefordran
av medlemsstaternas egna, nationellt insamlade uppgifter till ett
tredje land eller till ett internationellt organ.
I förslaget ingår dessutom bestämmelser
om den registrerades rättigheter, om sekretess och säkerhet
vid behandling, om rättslig prövning och ansvar
samt om tillsynsmyndighet och en arbetsgrupp för dataskydd.
I statsrådets andra kompletterande skrivelse ingår
ståndpunkter som gäller det senaste förslaget
till rambeslut.
Regeringens ståndpunkt
Rambeslutets tillämpningsområde
Beslut har inte fattats huruvida rambeslutets tilllämpningsområde
endast ska omfatta gränsöverskridande informationsutbyte
eller om det ska utvidgas till att även täcka
strikt nationell behandling av personuppgifter. Enligt kommissionens
ursprungliga förslag ska de allmänna villkoren
för behandlingen av personuppgifter också tillämpas
på strikt nationell behandling.
Regeringen understöder förslaget att rambeslutet även
ska täcka den strikt nationella behandlingen av personuppgifter.
Ifall rambeslutet endast täcker gränsöverskridande
informationsutbyte leder det till att två olika dataskyddssystem
ska tillämpas på uppgifter i samma dokument eller
uppgifter som används i en och samma utredning. I praktiken
skulle det vara besvärligt att tillämpa två olika
dataskyddssystem. Regeringen anser dessutom att det stärker
medlemsstaternas förtroende för att uppgifter
som lämnats av en annan medlemsstat har behandlats korrekt
och också för att uppgifter som överlämnas
till en annan medlemsstat behandlas enligt adekvata dataskyddsprinciper
om rambeslutet tillämpas på nationell behandling.
Regeringen konstaterar att en utvidgning av rambeslutet till
att täcka nationell behandling inte borde föranleda
ett betydande behov att lindra regleringen i rambeslutet, eftersom
man redan nu tillämpar Europarådets datasekretesskonvention
inom tredje pelaren och i stor utsträckning också principerna
i det mera detaljerade första pelarens dataskyddsdirektiv.
De undantag som medlemsstaterna gjort från tredje pelarens
dataskyddsdirektiv avviker emellertid från varandra.
Regeringen ser det inte som problematiskt att tillämpningsområdet
för rambeslutet utvidgas till att också täcka
verkställandet av straffrättsliga sanktioner.
Allmänna bestämmelser om när personuppgifter
får behandlas
Enligt artikel 4.1.d i rambeslutet får medlemsstaterna
föreskriva att behandlingen av uppgifter kan ske utifrån
olika krav med avseende på graden av uppgifternas exakthet
och tillförlitlighet. Enligt det ursprungliga förslaget
måste medlemsstaterna då se till att uppgifterna
kategoriseras efter hur exakta och tillförlitliga de är,
och särskilt att sådana uppgifter som grundar
sig på fakta skiljs från uppgifter som baserar
sig på åsikter eller personliga bedömningar.
Enligt den nya versionen kan medlemsstaterna föreskriva att
uppgifterna ska skiljas i den mån det är möjligt
(as far as practicable) och den sista meningen har strukits. Regeringen
anser att bestämmelserna bör ha den ursprungliga
formuleringen.
Regeringen förhåller sig reserverad till att
enbart den registrerades samtycke kan berättiga till att
uppgifter behandlas inom tredje pelarens tilllämpningsområde.
Ur det ursprungliga förslaget har ur artikel 4.4 strukits
de bestämmelser enligt vilka medlemsstaterna ska föreskriva
att behandling av personuppgifter endast är nödvändig
om— det på grundval av fastställda fakta
finns skälig grund att anta att personuppgifterna i fråga
skulle möjliggöra, underlätta eller påskynda förebyggandet,
utredningen, avslöjandet eller lagföringen av
ett brott, och— det inte finns något annat alternativ
som är mindre ingripande för den registrerade,
och— behandlingen av uppgifterna inte är oproportionell
i förhållande till det brott som begåtts.
Regeringen anför att innehållet i bestämmelserna
bör återinföras i förslaget
till rambeslut.
Överföring av personuppgifter till behöriga myndigheter
i tredjeländer eller till internationella organ
Bestämmelser om överföring av personuppgifter
till behöriga myndigheter i tredjeländer eller till
internationella organ bör ingå i rambeslutet och
inte strykas, såsom en del medlemsstater har föreslagit,
menar regeringen. Regeringen finner det eftersträvansvärt
att rambeslutet täcker överföringen av
alla uppgifter till tredjeländer eller till internationella
organ, också sådana uppgifter som endast behandlas
nationellt.
Regeringen kan dock även godkänna kommissionens
ursprungliga förslag och det nya förslaget om
att rambeslutet endast ska reglera överföring
av uppgifter från andra medlemsstater.
Regeringen påpekar att förutsättningen
för överföring av uppgifter bör
vara att det finns ett tillräckligt uppgiftsskydd i det
tredjeland eller vid det internationella organ som uppgifterna skall överföras
till. Regeringen kan emellertid godkänna att personuppgifter
som mottagits från den behöriga myndigheten i
en annan medlemsstat undantagsvis i enlighet med artikel 15.4 får överföras
vidare till behöriga myndigheter i tredjeländer
eller till internationella organ som saknar uppgiftsskydd på en
tillräcklig nivå. Det bör emellertid
tydligt framgå av rambeslutet att överföringen
i detta fall bör uppfylla alla andra krav som nämns
i artikel 15.1.
Den registrerades rättigheter
Ur rambeslutets nuvarande artikel 21.1 har man strukit de registrerades
rätt att begära att den registeransvarige lämnar
besked om ändamålen med behandlingen, de berörda
uppgiftskategorierna, den rättsliga grunden för
behandlingen samt tillgänglig information om varifrån
dessa uppgifter kommer. Regeringen anser att bestämmelsen
om de registrerades rätt att få besked om ändamålen
med behandlingen, de berörda uppgiftskategorierna samt
tillgänglig information om varifrån dessa uppgifter
kommer bör återinföras i rambeslutet.
Ur förslaget till rambeslut har man strukit den sista
meningen i artikel 21.2 i det ursprungliga förslaget enligt
vilken åtgärder som den registrerade är
berättigad till kan vägras, utom i fall då sådana överväganden
måste stå åt sidan för behovet
av att skydda den registrerades intressen eller grundläggande
rättigheter. Regeringen konstaterar att den strukna bestämmelsen
bör återinföras i rambeslutet.
Formulering av artikel 21.2 gör det möjligt
att den registeransvarige i de fall som avses i stycket också kan
vägra att rätta uppgifter som inte behandlats
i enlighet med bestämmelserna i detta rambeslut och som är
ofullständiga eller felaktiga. Enligt regeringen bör
formuleringen i stycket ändras så att den registeransvarige
inte har rätt att vägra rätta uppgifter
som med hänsyn till ändamålen med behandlingen är
ofullständiga eller felaktiga.
Enligt artikel 21.2.a i förslaget till rambeslut kan
den registeransvarige vägra varje åtgärd
som den registrerade är berättigad till, om det är
nödvändigt "för att den registeransvarige
skall kunna fullgöra sina åligganden enligt lag
på ett korrekt sätt". Regeringen finner regleringen
alltför generell och menar att punkt a bör strykas.
Det samma gäller artikel 19.2.a i rambeslutet som reglerar
den registeransvariges rätt att neka den information som
anges i punkt 1.b. Däremot anser regeringen att rättten
att neka information i ovan nämnda fall är motiverad
om det är nödvändigt för att
bekämpa brott. I enlighet med grundlagsutskottets ställningstagande
(GrUU 27/2006 rd) anser regeringen att
de undantagsbestämmelser som gäller artikel 19
och artikel 21 bör kompletteras med en hänvisning
till att medlemsstaterna kan bestämma om den registeransvariges
rätt att vägra, varvid verkställigheten
av de begränsningar som gäller den registrerades rättigheter
och deras omfattning bestäms i medlemsstatens nationella
lagstiftning.
Regeringen har ingenting att anmärka mot det nya stycket
i artikel 34.3 enligt vilket rambeslutet inte ska påverka
medlemsstaternas eller Europeiska unionens redan existerande skyldigheter
och åtaganden enligt bilaterala och/eller multilaterala
avtal med tredjestater.