Motivering

En fysisk persons ställning.

Regeringen föreslår att 4 § 2 mom. 2 punkten i den gällande lagen om domännamn upphävs. Där sägs att domännamn inte får bestå endast av namnet på en fysisk person, utom om det är ett registrerat namn eller varumärke som avses i 3 § 3 punkten. Därmed kan ett domännamn i större omfattning än nu också basera sig på en fysisk persons namn. Vidare föreslås 5 § 3 mom. bli kompletterat med en bestämmelse om rätt för en fysisk person att ansöka om domännamn. En finsk medborgare som fyllt 15 år eller den som fyllt 15 år och som har hemkommun i Finland och finländsk personbeteckning ska alltså kunna ansöka om domännamn.

Lagen om domännamn har stiftats med grundlagsutskottets medverkan (GrUU 54/2002 rd). Utskottet bedömde då lagstiftningen framför allt med tanke på den i grundlagens 12 § 1 mom. tryggade yttrandefriheten och ansåg att ett fungerande system för domännamn gör det möjligt att effektivt utöva yttrandefriheten på nätet. På grund av möjligheten att utöva yttrandefriheten ville utskottet påskynda en ändring av lagstiftningen i den riktning att ett domännamn också skulle kunna basera sig på en fysisk persons namn. Dessutom tillstyrkte utskottet kraftfullt att lagstiftningen också ska ge en fysisk person rätt att ansöka om och få ett domännamn som uppfyller villkoren i lagen (GrUU 54/2002 rd).

De nu aktuella förslagen till ändring av lagen om domännamn följer utskottets tidigare ståndpunkter. De gynnar utövandet av yttrandefriheten på nätet. Till denna del kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning.

Enligt grundlagens 6 § 2 mom. får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av bl.a. ålder. Utskottet anser att kommunikationen i datanät är förknippad med frågor som är i den grad betydelsefulla med tanke på det straffrättsliga ansvaret och det juridiska ansvaret över lag att de utgör en godtagbar grund för att bestämma att rätten att få ett domännamn inte ska omfatta dem som är under 15 år. Ett domännamn är inte ett villkor för att utnyttja datanätet och därmed inskränker bestämmelsen inte i nämnvärd grad möjligheten för barn under 15 år att utöva sin yttrandefrihet på datanäten. Bestämmelsen inverkar inte på lagstiftningsordningen.

Ikraftträdande.

Enligt 1 mom. i ikraftträdandebestämmelsen regleras lagens ikraftträdande genom förordning av statsrådet. Förslaget är betydelsefullt med tanke på 79 § 3 mom. i grundlagen. Där sägs att det av en lag ska framgå när den träder i kraft. I en lag kan det av särskilda skäl anges att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms genom förordning.

Enligt motiven till grundlagspropositionen bör tidpunkten för när en lag träder i kraft i första hand framgå av själva lagen. Särskilda skäl kan det enligt motiven föreligga t.ex. om de olika delarna av ett större lagstiftningskomplex ska träda i kraft vid samma tidpunkt och då det när lagen stiftas ännu inte är möjligt eller ändamålsenligt att fastställa tidpunkten (RP 1/1998 rd, s. 131/I). Grundlagsutskottet har i sin praxis också sett det som ett särskilt skäl att tidpunkten för ikraftträdandet hänger samman med att Finlands internationella åtaganden eller t.ex. Europeiska unionens lagstiftning träder i kraft (GrUU 43/2000 rd, GrUU 1/2004 rd, GrUU 5/2004 rd, GrUU 14/2004 rd).

I motiven till den föreliggande propositionen framhålls att det är nödvändigt att föreskriva om ikraftträdelsetidpunkten genom förordning för att ge myndigheter och tjänstetillhandahållare tillräckligt med tid för genomförandet. Det behövs vissa åtgärder i samband med nästan all lagstiftning och då kan den nödvändiga tiden för dem avsättas i samband med att tidpunkten för lagens ikraftträdande fastställs. Genomförandet brukar dessutom påskyndas genom en bestämmelse om att åtgärder för att verkställa lagen kan vidtas redan innan lagen slutligt träder i kraft. Utskottet anser att kravet på särskilda skäl i grundlagens 79 § 3 mom. därmed inte uppfylls och att det inte kan bestämmas bara genom förordning av statsrådet när lagen träder i kraft. Ikraftträdandebestämmelsen måste därför formuleras på normalt vis för att lagförslaget på denna punkt ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.