Allmän motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning finner utskottet förslaget behövligt och lämpligt. Utskottet tillstyrker lagförslaget med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Utskottet ställer sig positivt till syftet med propositionen, nämligen att öka konsumenternas tilltro till utbudet av kommunikationstjänster genom en klar ekonomisk ansvarsfördelning i problemsituationer. Avsikten med propositionen är att förbättra konsumentens ställning som en av parterna i kommunikationstjänstavtal. Ändringarna kommer också att förtydliga rättsläget när det uppstår fel eller dröjsmål i tjänsterna. De nya bestämmelserna är mycket viktiga för konsumenten från avtalsrättslig synpunkt. Tanken är att regleringen genom de nya förslagen skall ligga på en nivå som marknadssituationen i informationssamhället kräver.

På lång sikt är konsumenternas förtroende för marknaden en viktig förutsättning för informationssamhällets utveckling. Utskottet understryker att konsumenten ska kunna lita på att servicen fungerar och att han eller hon bemötts rättvist som avtalspart. Särskilt viktigt är det att konsumenterna känner förtroende inför nya former av service.

Prisavdrag och skadestånd

När fel uppstår erbjuds kunden prisnedsättning som gottgörelse för uteblivna tjänster. Det är en allmän avtalsrättslig princip att man inte behöver betala för tjänster som inte levererats.

Begreppet standardgottgörelse används i lag. Med begreppet avses en standardiserad prisnedsättning när det förekommit avbrott i servicen såsom exempelvis ett en vecka långt avbrott i en bredbandsförbindelse. För att underlätta för alla parter har prisnedsättningen i sådana avbrottssituationer standardiserats till en gottgörelse av ett visst belopp. Prisnedsättning och standardiserad prisnedsättning, dvs. standardgottgörelse, är således ingen ersättning för felet i tjänsten utan en gottgörelse till kunden för tjänster som uteblivit. Standardgottgörelsen gäller därför inte materielfel.

Frågan om skadestånd ska hållas separat från standardgottgörelsen. Konsumenten kan orsakas skada av att han eller hon blivit utan kommunikationstjänster. För detta har konsumenten rätt till full ersättning. Denna skadeståndsrätt kan inte minskas till följd av en prisnedsättning, dvs. standardgottgörelse, som betalts på en annan grund.

Enligt förslaget svarar ett teleföretag även för indirekta skador om de har orsakats av oaktsamhet från teleföretagets sida. Den som orsakat en skada ansvarar enligt de skadeståndsrättsliga grundprinciperna alltid fullt ut för skadan, dvs. både för direkta och indirekta skador. Individens rätt till skadestånd omfattar sådan förmögenhet som avses i grundlagens bestämmelser om egendomsskydd. Utskottet anser att den ansvarsgrund som föreslås i propositionen är ändamålsenlig och motsvarar finländsk lagstiftning i övrigt.

Dröjsmål

Utskottet påpekar att teleföretagens skadeståndsansvar i fall av dröjsmål enligt förslaget baserar sig på ett s.k. kontrollansvar.

Skadeståndsplikt uppstår därmed inte om dröjsmålet beror på en omständighet som teleföretaget inte har inflytande över, som teleföretaget inte har kunnat beakta på förhand och vilkas följder det inte har kunnat undgå eller avvärja.

Ett teleföretag ansvarar för direkta skador som orsakats av dröjsmål endast om dröjsmålet eller skadan har berott på oaktsamhet från teleföretagets sida. Graden av oaktsamhet bör bedömas på samma sätt som i det finländska rättssystemet över lag. Måttstock i detta hänseende är de krav normal yrkeskompetens och omsorg ställer i näringslivet. Sådan oaktsamhet som avses i propositionen är exempelvis löfte om en orealistisk leveranstidpunkt när man redan vid avtalsslutet vet att leveransen sannolikt kommer att försenas.

Enligt normala skadeståndsrättsliga principer gäller ett teleföretags ersättningsansvar endast sådana skador som har ett adekvat orsakssamband med avtalsbrottet. På avtal ska även i övrigt tillämpas allmänna skadeståndsrättsliga principer. Vardera avtalsparten ska sålunda vid motpartens avtalsbrott agera på ett sätt som kan anses skäligt för att begränsa skadorna. Följden av underlåtelse i detta avsesende är att det skadestånd avtalsparten annars skulle få minskas med ett belopp som motsvarar den skada som avtalsparten hade kunnat undvika om han eller hon hade agerat på ett sakligt sätt.

Fel i leveransen

Enligt förslaget har användaren rätt till ersättning för skada som uppkommit till följd av ett fel i kommunikationstjänsten. Rätten till ersättning uppkommer endast om felet i tjänsten har orsakat en skada som går att ersätta och leda i bevis. Bevisbördan i detta hänseende vilar på användaren. Ett teleföretag ansvarar för indirekta skador endast om felet eller skadan har orsakats av oaktsamhet från teleföretagets sida. Ett fel kan inte anses ha orsakats till följd av oaktsamhet från teleföretagets sida på det sätt som avses i paragrafen, om felet exempelvis beror på anläggningar eller program som konsumenten själv har installerat eller på problem som uppkommit på grund av sådan utomstående installationsservice som konsumenten själv har skaffat.

Uppbindning

Utskottet uppmärksammar att vid uppbindning, dvs. kombinationsköp, ska teleföretaget enligt avtalet inte bara prestera kommunikationstjänsten utan också terminalen. Precis som i näringsverksamhet över lag ansvarar teleföretaget också i dessa fall för att hela den avtalade leveransen är klanderfri och fungerar väl. Det är fråga om samleverans av en tjänst och en vara där den som levererar produkten enligt de grundläggande principer som anges i 5 kap. i konsumentskyddslagen ansvarar för hela leveransen. Utskottet understryker emellertid att liksom i andra motsvarande situationer ansvarar teleföretaget inte för sådan skada som följer av användarens egna bristfälliga agerande.

Den nya bestämmelsen om avhjälpande av fel och 5 kap. i konsumentskyddslagen lämpar sig särskilt väl just för uppbindningsavtal, om felet i prestationen beror på brister i terminalen.

Om ett teleföretag blir tvunget att betala skadestånd för en bevisad skada som uppkommit exempelvis på grund av ett fel i en terminal, har teleföretaget självklart en sedvanlig regresssrätt i förhållande till sina egna avtalspartner. Regressrätten riktar sig i sådana fall exempelvis mot den som tillverkat eller levererat terminalen men även mot andra avtalspartner.