Allmän motivering

Sammanfattningsvis anser utskottet propositionen vara nödvändig och lämplig. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Allmänt

De gällande bestämmelserna i strafflagen om fosterfördrivning behöver revideras både till innehåll och till innebörd. De är stränga och återspeglar en tid då villkoren för laglig abort var rigida. Strafflagsbestämmelserna sågs inte över när lagen om avbrytande av havandeskap reviderades (, nedan abortlagen) och villkoren luckrades upp. Med liberaliseringen av abortlagen har aborterna minskat markant.

I propositionen förs de straffbestämmelser i lagen om medicinsk forskning (, nedan forskningslagen) och lagen om assisterad befruktning () som innebär fängelsestraff över till strafflagen i överensstämmelse med koncentrationsprincipen i övergripande revideringen av strafflagen. Därmed verkställer propositionen det mål som lagutskottet har framfört i flera sammanhang tidigare, nämligen att koncentrationsprincipen ska vara huvudregeln (se t.ex. LaUB 27/2006 rd). Redan i samband med lagen om assisterad befruktning påpekade utskottet att det är ett avsteg från koncentrationsprincipen inom strafflagsreformen att straffbestämmelser som innebär fängelsestraff ingår i speciallagstiftning och ansåg det viktigt att det läggs fram ett förslag som lyfter över de straffbestämmelser i forskningslagen och lagen om assisterad befruktning som innebär fängelsestraff till strafflagen (LaUB 12/2006 rd).

Abort som kvinnor gör själva

Enligt de gällande strafflagsbestämmelserna om fosterfördrivning straffas kvinnor med fängelse om de fördriver eller låter fördriva foster. Straffet är fängelse i högst åtta år. Propositionen avser att göra kvinnans gärning mindre klandervärd genom att avskaffa straffet enligt strafflagen. Vid abort ska kvinnor ändå kunna dömas till böter för brott mot abortlagen.

De sakkunniga hade delade meningar om det straffbara i att kvinnor själva utför abort. Merparten ställde sig bakom förslaget i propositionen, men en del ansåg att straffet bör avskaffas helt och hållet. I både fallen kan tungt vägande skäl anföras, anser utskottet.

Straffeftergift kan försvaras bland annat på följande grunder. Strafflagsbestämmelserna om fosterfördrivning har praktiskt taget inte alls tilllämpats de senaste decennierna. Det beror till stor del på att abort i stor utsträckning har varit tillåten på lagliga grunder. Det är sannolikt mycket sällsynt att en kvinna själva avbryter sin graviditet och beror i så fall på att hon av en eller annan anledning inte kan ta till abort på lagliga grunder. Läget kan var ytterst problematiskt för kvinnan och det kan förefalla orimligt att hon till råga på allt ska bli straffad för det och för att ha satt sin hälsa på spel. Det är dessutom tvivelaktigt om straff i sådana situationer har någon preventiv effekt rent allmänt eller i den särskilda situationen. Dessutom kan det hända att risken för att bli straffad medverkar till om kvinnan söker vård eller inte efter ingreppet. Förslaget att avskaffa straffet kom ursprungligen från den straffrättskommitté som arbetade med den genomgripande revideringen av strafflagen (Kommittébetänkande 1976:72). Också i de övriga nordiska länderna, utom på Island, kan kvinnor själva göra abort utan att bli straffade.

Utskottet har vägt för och emot i frågan och har gått in för att förorda bötesstraff som i propositionen. För detta talar i första hand behovet av att skydda fostret, ett behov som ökar i takt med att graviditeten fortskrider. Även om ofödda foster i Finland inte skyddas av de grundläggande och mänskliga rättigheterna, erbjuder vårt rättssystem olika former av skydd redan före födelsen. De straffrättsliga bestämmelserna om abort kan ses som ett av de medel som vårt rättssystem erbjuder.

Om straffet avskaffas helt och hållet kan det tolkas som att det är tillåtet för kvinnor att själva göra abort, påpekar utskottet. Det finns ingen anledning att ge en sådan signal. Dessutom är det värt att notera att abortmetoderna har utvecklats, särskilt de farmakologiska metoderna. Enligt uppgifter till utskottet skriver man hos oss inte ut recept på abortpiller utan pillret ges på det sjukhus där aborten utförs. Men det går att köpa abortpiller från utlandet, till exempel över webben. I och med att det fortfarande kommer att vara straffbart att själv framkalla abort, kan man sätta fokus på de lagliga metoderna. Det är viktigt eftersom utvecklingen har gått framåt inom området.

Att ta hänsyn till skälighetsaspekterna kring kvinnans person leder vanligen till att åtal inte väcks, inget straff utdöms eller att straffet blir lindrigare. Följaktligen kan man utgå från att straffbestämmelsen av denna anledning främst kommer att ha ett symboliskt värde. Trots detta anser utskottet att hotet om straff ger en signal om att handlingen är klandervärd. Dessutom får myndigheterna lättare reda på fallen och kan undersöka dem.

Utskottet förordar också förslaget att abort som kvinnor utför själva ska bestraffas enligt abortlagen. Därmed kan man ge en signal att gärningen är mindre klandervärd än illegala aborter som utförs av andra, liksom att straff är en exceptionell åtgärd.

Samtycke

Den som utan tillstånd enligt abortlagen eller annars obehörigen avbryter någon annans havandeskap kan dömas för olagligt avbrytande av havandeskap (22 kap. 1 § 1 mom. i lagförslag 1). Enligt motiven till paragrafen riktar man sig med uttrycket "annars obehörigen" mot det primära tillämpningsobjektet för straffbestämmelsen, det vill säga någon annan än en legitimerad läkare (kvacksalvare) som utför abort. För tydlighetens skull påpekar utskottet att aborter utförda av kvacksalvare är olagliga också när de utförs på begäran av kvinnan eller med hennes samtycke. Det ligger i linje med det rådande rättsläget.

Enligt motiven i propositionen avser uttrycket "annars obehörigen" aborter som utförs utan tillstånd av en kvinna som är kompetent att ge sitt samtycke. Om brottet begås "mot kvinnans vilja" kan gärningsmannen dömas för grovt avbrytande av havandeskap (22 kap. 2 § 2 mom. i lagförslag 1). Vid bedömningen av om kvinnan har gett sitt samtycke eller uttryckt sin vilja på behörigt sätt och i ett sådant sinnestillstånd att man kan relatera till det, måste strafflagens allmänna läror om samtycke beaktas, påpekar utskottet.

I propositionen nämner regeringen exempel på fall då ett havandeskap avbryts mot kvinnans vilja. Det sägs bland annat att det är mot kvinnans vilja att döda ett foster om kvinnan är medvetslös. Enligt vad utskottet har erfarit avser exemplet situationer då det inte går att få kvinnans samtycke och man inte kan åberopa ett antaget samtycke. I detta sammanhang vill utskottet också peka på abort i nödsituationer enligt 9 § i abortlagen. Då får en legitimerad läkare utföra abort för att rädda moderns liv eller hälsa utan att behöva följa vissa bestämmelser i abortlagen. I sådana fall krävs det inte att aborten utförs på begäran kvinnan. Abort får alltså utföras i nödsituationer också om kvinnan är medvetslös och därmed inte kan uttrycka sin vilja. I ett nödläge handlar man på sätt vis utifrån en samtyckespresumtion. Att väga motstridiga intressen mot varandra i en nödsituation anses leda till att det är viktigare att rädda kvinnans liv eller hälsa än att exakt ta reda på om det är hennes vilja. Också den allmänna lagen om patientens ställning och rättigheter () föreskriver att patienten måste få skyndsam vård också när det inte går att ta reda på hans eller hennes vilja vid medvetslöshet eller av någon annan orsak. För tydlighetens skull framhåller utskottet att en legitimerad läkare som handlar enligt 9 § i abortlagen inte gör sig skyldig till det föreslagna brottet i 22 kap. 1 eller 2 § i strafflagen eller till förseelsen enligt 13 § i abortlagen.