Allmän motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning finner utskottet propositionen behövlig och ändamålsenlig. Utskottet tillstyrker lagförslaget med följande anmärkningar och ändringsförslag.

EU:s strategi om förebyggande och materialåtervinning av avfall syftar till att utveckla EU till ett återvinningssamhälle där uppkomsten av avfall undviks och avfallet nyttiggörs som en tillgång. Utskottet framhåller att detta är viktigt för att vi ska kunna använda naturtillgångar effektivare, minska negativa miljökonsekvenser och försöka få kontroll över klimatförändringen. Avsikten är nu att med hjälp av ett producentansvarssystem låta producenterna, dvs. den privata sektorn, överta hela ansvaret för avfallshanteringen av vissa avfallskomponenter. Målet är att effektivisera återanvändning av produkter, återanvändning och återvinning av kasserade produkter plus annan avfallshantering. Dessutom ska mängden deponerat avfall minska.

Den gällande avfallslagen trädde i kraft den 1 januari 1994. Sedan dess har det skett stora omprioriteringar inom avfalls- och miljöpolitiken som tar sikte på att övergå till ett återvinningssamhälle och förebygga uppkomsten av avfall. Materialeffektivitet finns också bland prioriteterna. Producentansvar är ett nytt tillägg till ett system där producenter och importörer allt mer tar över det ansvar som offentliga aktörer tidigare haft. Det har uppkommit en marknad för avfallskomponenter som material återvinns globalt. Efterfrågan på avfallsmaterial har ökat och priset har stigit samtidigt som det uppstått konkurrens och lönsam affärsverksamhet på området.

Utskottet noterar att producentansvarssystemen i regel fungerat bra och bildat en grund som återvinningssamhället kan byggas på. I bästa fall är systemen mycket effektiva och förebygger avfall genom att kostnaderna för produktens hela livscykel ingår i produktpriset och avfallet materialåtervinns enligt en avfallshierarki. Men det har också kommit fram vissa problem med att genomföra producentansvaret. Det rör sig om motstridiga synpunkter dels på omfattningen av olika parters ansvar, dels på rätten till avfall. Dessutom förekommer det oklarheter i definitionerna. Birkalands miljöcentral är riksomfattande tillsynsmyndighet och bör ha tillräckliga resurser att leda och övervaka verkställigheten i hela landet. Producenterna bör vara kapabla till konstruktivt och välfungerande samarbete. Det bör finnas ett funktionellt och effektivt system med sanktioner för att förebygga problem med fripassagerare.

Största delen av problemen och utvecklingsbehoven gäller alla producentansvarssektorer och kan därför inte lösas med hjälp av lagstiftning om någon enskild sektor. Utskottet är bekymrat över problemen med att omsätta producentansvaret i praktiken. Ett sådant problem är att få med alla företag i producentansvarssystemet för batterier och ackumulatorer. Men utskottet framhåller i alla fall att problemen med systemets grundläggande strukturer endast kan lösas i totalreformen av avfallslagen så att lösningarna gäller alla producentansvarssektorer. Samtidigt hänvisar utskottet till flera av sina tidigare ståndpunkter om behovet att omarbeta avfallslagen (se t.ex. MiUB 4/2004 rd, MiUB 10/2006 rd och MiUU 25/2006 rd). Det rör sig bl.a. om att definitionen av avfall är otydlig, att andra begrepp i regleringen av producentansvaret är oklara och att genomförandet inte blivit etablerat.

Syftet med bestämmelserna om batterier och ackumulatorer är att det ska bli förbjudet att på marknaden släppa ut batterier och ackumulatorer som innehåller vissa farliga ämnen (kvicksilver och kadmium) och att förbrukade batterier och ackumulatorer ska samlas in och material återvinnas i större utsträckning. Mängden förbrukade bärbara batterier och små ackumulatorer har ökat snabbt och största delen hamnar på deponier där de ökar belastningen på miljön. För att miljökonsekvenserna ska minska är det därför viktigt att ackumulatorer och batterier i möjligast stor utsträckning materialåtervinns.

Regeringens mål för insamlingen bygger på direktivet. Den lägsta insamlingsnivån för bärbara batterier och ackumulatorer är alltså 25 % senast 2012 och 45 % senast 2016. Dessutom ska återvinningssystemet fr.o.m. den 26 september 2009 uppnå en återvinningsgrad (50—75 %) som är specifik för respektive typer av batterier och ackumulatorer. För insamlingen av förbrukade industri- och bilbatterier ställs det inte upp några kvantitativa mål, men återvinningen är redan nu ganska effektiv eftersom den här typen av batterier är värdefulla i det avseendet. Däremot blir det enligt direktivet förbjudet att bränna dem och att bortskaffa dem i deponier. Utskottet ser det som viktigt att regleringen leder till en högre insamlingsnivå än vad direktivet kräver för bärbara förbrukade batterier och ackumulatorer. Insamlingsnivån bör bevakas och möjligheterna att höja kravnivån över minimimålen bör utredas snarast möjligt efter att systemet har införts.

Det är viktigt att informera konsumenterna och styra deras beteende i den riktningen att det blir möjligt att nå insamlingsmålen. Vid sidan av informationen är det väsentligt att insamlingsnätverket är tillräckligt omfattande.

I fråga om producentansvarssystemen framhäver utskottet också kommunernas roll och myndighetstillsynen även om ansvaret i princip övergår till de privata aktörerna. Utgångspunkten är att kommunerna inte har någon roll i producentansvarssystemet. Men de kan avtala med producenterna om organisering och underhåll av insamlingsställen plus ersättning för kostnader. Om kommunerna inte aktivt är med eller inte ställer sig positivt till att ordna insamlingsställen kan det bli svårt för producenterna att bilda ett rikstäckande insamlingsnätverk. Det är ekonomiskt motiverat att använda befintlig infrastruktur. Kommuninvånarna känner i regel till var avfall tas emot i kommunen. Därför kan samma insamlingsställen lämpligen användas i producentansvarssystemet.

Det är viktigt att den nationellt behöriga myndigheten tillförsäkras tillräckliga tillsynsresurser så att producentansvaret säkert blir omsatt i praktiken och problemet med fripassagerare minskar. När avfallslagen omarbetas bör det fördomsfritt bli klarlagt om en felavgift eller ett slags ordningsbot kan påföras för försummelse att uppfylla skyldigheter. Men då behövs det en ny typ av reglering och en noggrann översyn av grunderna för straffrättsliga och administrativa påföljder.

I oktober 2007 tillsatte miljöministeriet en arbetsgrupp som ska revidera avfallslagstiftningen. Mandattiden löper ut den 30 april 2010. Reformen går bl.a. ut på att se över regleringen kring att förebygga uppkomsten av avfall och främja återvinning, utvärdera regleringen av producentansvar och utreda om tillsynen över avfallshanteringen är tillräcklig. Utskottet lyfter fram behovet av en totalreform och vill påskynda arbetet med att tydliggöra aktörernas ansvar och rättigheter i olika faser och förbättra och effektivisera tillsynen. Det är viktigt att arbetsgruppen behandlar problemen med producentansvaret ur många olika synvinklar så att systemet kan förbättras och de olägenheter som kommit fram kan minskas. Samtidigt bör det klarläggas om nya grupper kan tilldelas producentansvar.