Inrikesminister Ville Itälä (översättning): I fredags, den 12 oktober 2002, inträffade ett upprörande och för finländska förhållanden helt exceptionellt brott i affärscentrumet Myyrmanni i Vanda. Vi stod öga mot öga med något som vi aldrig hade kunnat föreställa oss. Det vanliga är att nyheter om liknande händelser når oss fjärranifrån, nu stod vi själva inför faktum. Det var fråga om en grym och överlagd gärning av väldiga proportioner som drabbade oskyldiga. Både förnufts- och känslomässigt är det svårt att förstå den.

En 19-årig studerande, bosatt i Vanda, sprängde en egenhändigt tillverkad bomb mitt i en folksamling, varvid inte bara han själv utan också sex utomstående omkom: tre kvinnor, två män och en sjuårig flicka. Vid explosionen skadades dessutom över 80 personer, av vilka omkring 30 ännu vårdas på sjukhus. Enligt sjukvårdspersonalen är läget inte längre kritiskt för någon av dem.

Brottet begicks fredag kväll kl. 19.35. Alarmeringscentralen underrättades kl. 19.36. Den första räddningsenheten var på plats redan 2 minuter efter larmet. 16 minuter efter det inträffade var 10 sjuktransportenheter på plats. Både räddningsåtgärderna och sjukvårdsinsatserna genomfördes raskt och väl, med beaktande av händelsens proportioner. Den allra sista patienten nådde sjukhuset mindre än en timme efter det att räddningsverket i Vanda hade informerats om explosionen.

Patienterna dirigerades till olika sjukhus på ett sätt som var rationellt och framför allt riktigt med hänsyn till vårdbehovet. Tack vare detta kunde människoliv räddas. Avgörande för den medicinska räddningsverksamheten var sjukvårdens beredskap inför storolyckor i området samt det faktum att de skadade omedelbart kunde börja få läkarledd akutvård. Också tjänsterna inom ramen för det psykiska stödet kom i gång på ett snabbt och lyckat sätt. Det är förståeligt att offren kunde tycka att väntan på hjälp var lång.

Pejas sjukhus organiserade myndigheternas och de frivilligas krisfunktioner och resurser. Kriscentralen i Vanda trädde i funktion redan samma kväll som explosionen inträffade, och den har hittills tagit emot över ettusen samtal. De psykiatriska enheterna inom HNS är i beredskap ända till fredagen. För närvarande är de anhöriga till offren samt de skadade och deras anhöriga delaktiga av omfattande psykiatriska tjänster. Särskild uppmärksamhet ägnas de hundratals barn som var på plats i Myyrmanni när explosionen inträffade. De är i behov av särskilt stöd. Det är viktigt att barnen inte lämnas ensamma med dessa erfarenheter.

Räddningsverksamheten måste anses ha löpt väl i detta tragiska fall. Trots det, och särskilt för att erfarenheterna av det inträffade skall tas till vara, har inrikesministeriet redan i lördags tillsatt en arbetsgrupp för undersökning av räddningsåtgärderna i Myyrmanni. Arbetsgruppen reder ut alarmerings- och räddningsåtgärderna i anslutning till det inträffade samt samarbetet mellan myndigheter och övriga instanser. Särskild uppmärksamhet ägnas också kommunikationerna samt planeringen och genomförandet av fastigheternas säkerhetsarrangemang.

I det öppna samhället går det inte att fullständigt förhindra dåd av det slag som nu inträffade i Vanda. Detta innebär dock inte att vi skulle stå rådlösa inför ens de mest oförutsedda hoten. Tvärtom.

Polisens agerande i samband med utredningen av fallet har varit exemplariskt. Flera polispatruller från Vanda, Helsingfors, Esbo, Träskända och rörliga polisen anlände till platsen för explosionen. Den första patrullen var på plats 8 minuter efter det inträffade.

Polisens främsta uppgift var att trygga transporten av skadade genom att göra det möjligt för räddningsenheterna att köra ända fram och garantera att de fick arbeta ostört. Förutom att räddningsverksamheten tryggades avskärmades området på grund av risken för explosivt material som eventuellt fanns kvar på platsen.

Undersökningen av orsaken till explosionen inleddes omedelbart efter det att räddningsåtgärderna avslutats. Även om de första uppgifterna tydde på att det var fråga om en olycka räknade polisen från första början med möjligheten att det kunde röra sig om ett brott. Därför höjde också gränsbevakningsväsendet sin beredskap vid landets gränser genast efter det att explosionen inträffat.

Gärningsmannen bakom detta allvarliga brott kunde utpekas inom mindre än ett dygn. Det var viktigt att personen identifierades. Polisen fortsätter dock att undersöka motivet till gärningen. Det är särskilt viktigt att drivfjädrarna till dådet klarläggs så noga som möjligt, så att man kommer underfund med vad som i själva verket ligger bakom den uppskakande handlingen.

Inrikesministeriets ledningsgrupp för säkerhetsfrågor sammanträdde tidigt på lördag morgon för att behandla det som skett och samordna det fortsatta arbetet. Samma morgon sammankallades regeringen till ett extra sammanträde för att höra sakkunniga redogöra för det inträffade.

Inrikesministeriets ledning kunde i realtid följa de åtgärder som vidtogs efter explosionen. För att få en helhetsbild av situationen besökte jag brottsplatsen så snart den tekniska undersökningen tillät detta. Spåren efter dådet var av den arten att jag aldrig hade velat bli vittne till någonting sådant. Vanmakt och bestörtning var de dominerande känslorna. Dådet kommer säkert att sätta sina spår hos alla finländare.

Trots att regleringen gällande explosiva ämnen är mycket rigorös i vårt land, har jag gett polisens högsta ledning i uppdrag att med det snaraste tillsammans med övriga myndigheter utreda de frågor som hänför sig till tillgången till och förvaringen av explosiva ämnen.

I och med att undersökningen framskridit har det visat sig att gärningsmannen med all sannolikhet hade fått information om framställning av bomben på bl.a. Internet. Han hade också diskuterat framställning av sprängämnen på Internets diskussionssidor. Polisen har gripit två personer som aktivt utbytt information med gärningsmannen. Dessa personers andel i brottet utreds. För närvarande tyder dock allting på att gärningsmannen handlade ensam.

Enligt grundlagens bestämmelse om yttrandefrihet har var och en rätt att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta. Å andra sidan har var och en, enligt samma grundlag, rätt till liv och till personlig frihet, integritet och trygghet. Det allmänna skall se till att dessa grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter tillgodoses.

Myndigheterna kan ingripa i information, åsikter och andra meddelanden som publiceras i olika media, förutsatt att publiceringen är straffbar. Straffbara handlingar är bl.a. spridning av rått våld och av barn-, vålds- och djurpornografi samt rasistisk hets mot folkgrupp och offentlig uppmaning till brott.

Riksdagen har förelagts en regeringsproposition med förslag till ny lag om yttrandefrihet i masskommunikation. Avsikten är att lagen skall gälla alla former av publikations- och programverksamhet, också nätkommunikation. Enligt den nya lagen kan en domstol bestämma att utgivaren eller den som bedriver programverksamhet skall ingripa i meddelanden som är olagliga i fråga om sitt innehåll. I och med lagen blir det möjligt att trygga jämvikten mellan yttrandefriheten och människornas trygghet.

Utöver de reformer som redan pågår inom lagstiftningen har jag idag tillsatt en arbetsgrupp vid inrikesministeriet med uppgift att utreda hur de nuvarande och framtida bestämmelserna skall kunna övervakas på ett effektivt sätt. I arbetsgruppens uppdrag ingår att kartlägga de eventuella behoven av lagändringar samt att utreda de tekniska förutsättningarna för begränsande eller förhindrande av spridningen av brottsligt material på Internet.

Var och en som deltog i räddningsarbetet och i utredandet av brottet har förtjänat allas vårt djupa tack. Räddningspersonalen fullgjorde sina uppgifter och skötte, trots svåra förhållanden, sitt arbete professionellt, målmedvetet och raskt. Huvudstadsregionens sjukhus och hälsovårdscentraler samt deras kunniga personal kunde genom sina insatser minimera offrens lidanden. Trots den förvirrade, kaotiska och ångestfyllda situationen kunde polisen snabbt skapa sig en bild av vad som inträffat. Frivilligorganisationerna gjorde en betydande insats i den eftervård som behövdes efter explosionen.

Avslutningsvis vill jag tacka alla de utomstående personer som befann sig i affärscentrumet och som hjälpte sina skadade medmänniskor på brottsplatsen. Den allmänna sammanhållningen visade sin styrka. I nödens stund både kan och vill finländarna hålla ihop och stå eniga. När Finlands Röda Kors meddelade att blodbanken hade underskott började människorna köa vid blodgivningen. Myrbacka kyrka blev scen för det gemensamma sorgearbetet och kyrkan fylldes av sörjande människor.

Jag är övertygad om att hela nationen tillsammans med riksdagen förenar sig i de kondoleanser som republikens president, regeringen under ledning av statsministern samt många andra har framfört till de anhöriga till dem som dog i Myyrmanni samt till de skadade och deras närstående.