Motivering
Allmänt
Enligt den allmänna motiveringen till budgetpropositionen
beräknas åtgärderna där sammantaget
sett förbättra kommunernas finansiella situation
jämfört med 2006 med 424 miljoner euro netto inklusive
indexförhöjningar. Sammanlagt 75 miljoner
euro föreslås för det nationella hälsovårdsprojektet
och utvecklingsprojektet inom det sociala området. Den
sista posten av översynen av kostnadsfördelningen
mellan stat och kommuner 2005—2008 tidigareläggs
och betalas ut till kommunerna 2007.
Syftet med kommun- och servicestrukturreformen är bland
annat att förbättra sättet att tillhandahålla
och organisera tjänster, revidera finansieringen och statsandelarna
för kommunerna och se över arbetsfördelningen
mellan kommuner och stat för att kommunerna ska ha en stark
strukturell och ekonomisk grund när de ordnar och tillhandahåller
obligatoriska tjänster och utvecklar sin verksamhet. Tanken är
således att förbättra produktiviteten
och dämpa kostnadsökningen i kommunerna samt att
skapa förutsättningar för bättre
styrning av de kommunala tjänsterna.
Kommunekonomin beräknas fortfarande uppvisa ett litet
underskott 2007. Den förväntade förbättringen
i ekonomin hänför sig till att skatteintäkterna
och statsandelarna ökar med ungefär 4,5 procent,
medan ökningen i de totala utgifterna beräknas
vara något långsammare, 3,5 procent.
Social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde
står för drygt 11 miljarder euro av hela beloppet
i budgetpropositionen. Det är cirka 3,4 procent mer än
i budgeten för i år. De största anslagsökningarna är
280 miljoner euro till statsandelarna för social- och hälsovården, omkring
67 miljoner euro till statsandelen för pensionsförsäkring
och cirka 54 miljoner euro till statsandelen för sjukförsäkringen.
Indexjusteringen av utgifterna för utkomstskydd ökar statens
utgifter med drygt 50 miljoner euro. Förmåner
och tjänster för att ge barn och pensionärer
bättre förhållanden föreslås öka
med inemot 40 miljoner euro.
Det är positivt att budgetpropositionen innehåller
vissa socialpolitiska insatser som styr stöden och tjänsterna
i synnerhet till barnfamiljer, funktionshindrade, företagare,
pensionärer och veteraner, framhåller utskottet.
I anknytning till budgetpropositionen har regeringen också lämnat
en proposition till riksdagen bland annat med förslag till
lag om ändring av lagen om service och stöd på grund
av handikapp (RP 166/2006 rd). Genom propositionen ges
gravt hörselskadade, hörsel- och synskadade och
personer med talskador bättre möjligheter att
få tolktjänster. Samtidigt utökas funktionshindrades
rätt att delta i dagverksamhet. Dessutom har regeringen
föreslagit förhöjningar i vissa handikappförmåner
(RP 164/2006 rd). Utskottet behandlar förslagen
i samband med utskottsbehandlingen av propositionerna.
Hälsofrämjande verksamhet
Anslaget för hälsofrämjande verksamhet
2007 uppgår till 7 800 000 euro. Det är
en ökning med 300 000 euro. Enligt uppgifter till
utskottet handlar det dock om interna överföringar
som i själva verket inte höjer anslaget för
hälsofrämjande verksamhet. I utlåtandena
om budgetpropositionerna på senare år har social-
och hälsovårdsutskottet understrukit att hälsofrämjande verksamhet
spelar en viktig roll för folkhälsan och anfört
kritik mot att anslaget nominellt sett legat på samma nivå.
Utskottet påpekar särskilt att de socioekonomiska
hälsoskillnaderna har ökat ytterligare. Alla befolkningsgrupper
har inte haft lika stor nytta av att det allmänna hälsotillståndet
bland oss finländare har blivit bättre och livslängden blivit
längre. I Finland är skillnaderna i dödlighet
mellan olika socialgrupper betydligt större än
i många andra länder i Europa. Rökning,
alkoholmissbruk och fetma har ökat i de lågutbildade
befolkningsgrupperna, och har således medverkat till större
hälsoskillnader. Särskilt oroväckande är
utvecklingen i hälsoskillnader bland barn. Genom att reducera
hälsoskillnaderna kan vi bland annat förebygga
social utsatthet och minska behovet av social- och hälsovård, men
också påverka tillgången till arbetskraft.
Hälsofrämjande insatser bör integreras
i allt samhälleligt beslutsfattande. Ett av målen
med Finlands EU-ordförandeskap är att EU beaktar konsekvenserna
för medborgarnas hälsa i alla beslut. I början
av året ändrades folkhälsolagen och lagändringen
förpliktar kommunerna att följa upp hur hälsotillståndet
utvecklas i alla befolkningsgrupper och vilka faktorer som påverkar
hälsotillståndet. Med hjälp av informationssystem
som enkom tagits fram för ändamålet går det
nu bättre att bedöma hur olika åtgärder
påverkar hälsoskillnaderna. Kommunerna intar en nyckelposition
i arbetet för att minska skillnaderna i hälsa.
Vi kan påverka befolkningens hälsa inom många
olika sektorer, inte bara inom hälso- och sjukvården,
utan också till exempel inom socialtjänsten, undervisnings-
och kulturverksamheten, markanvändningen, trafikplaneringen
och bostadspolitiken. Samarbetet mellan offentlig och privat sektor
spelar en framträdande roll i sammanhanget. Utskottet anser
att vi med adekvata anslag till utvecklingsverksamhet på det
nationella planet kan främja kommunernas och organisationernas
verksamhet och samarbetet mellan kommuner och organisationer.
Med hänvisning till det ovanstående föreslår utskottet
att finansutskottet ökar anslaget för
hälsofrämjande verksamhet under moment 33.53.50.
Utvecklingen inom det sociala området
Utvecklingsprojektet inom det sociala området startade
2003 och tar sikte på att trygga tillgången till
en högkvalitativ socialtjänst i hela landet. I
budgetpropositionen avser regeringen att med större anslag
till statsandelarna för social- och hälsovården
säkerställa att kommunerna kan genomföra
målen med utvecklingsprojektet inom det sociala området.
Bland annat servicen till handikappade, anhörigvården,
barnomsorgen och vården av barn utanför hemmen
ska förbättras med hjälp av lagändringar.
Vidare tillämpas informationsstyrning för
att förbättra möjligheterna att genomföra
målen med utvecklingsprojektet inom det sociala området.
Men i sista hand hänger det på beslutsprocesserna
på lokal nivå, om statsandelarna till social-
och hälsovården används för
de verksamheter som anges i utvecklingsprojekten. Informationsstyrning
ger bara begränsade möjligheter att påverka
kommunerna att budgetera tillräckligt stora anslag i relation
till invånarnas behov av tjänster och att anställa
så mycket personal inom socialvården att den räcker
till för att garantera hög kvalitet.
Utvecklingsprojektet inom det sociala området pågår
sista året 2007. En utredning vid social- och
hälsovårdsministeriet visar att det rikstäckande
projektet har genererat omfattande utvecklingsverksamhet på regional
nivå. Samtidigt har fler kommuner engagerat sig i utvecklingsverksamheten.
De regionala samarbetsstrukturerna har befästs tydligt
eftersom statsbidraget till projektet framför allt har
gått till förbättringar i det regionala
samarbetet, servicen till äldre och tjänster för
barn och barnfamiljer. Kommunerna har drygt 400 regionala projekt inom
ramen för det sociala projektet. Kompetenscentren inom
det sociala området har varit ett stort stöd för
kommunerna. De har dels organiserat det regionala utvecklingsarbetet,
dels tjänat som en pådrivande kraft.
Det finns fortfarande stora lokala och regionala skillnader
i tillgången till och kvaliteten på socialtjänsten.
Svårigheterna att få hjälp i tid kommer
fram inom många sektorer i socialtjänsten, till
exempel sluten vård och hemvård av äldre,
barnskyddet, missbrukarvården, mentalvården, handikapptjänsten
och utkomststödsfrågor. Även i riksdagens
justitieombudsman har uppmärksammat bland annat de oskäligt
långa handläggningstiderna för utkomststöd
i vissa kommuner. För klienterna är det ett stort
problem att de måste sköta sin sak skriftligt
i stället för att få komma till mottagningen
inom socialtjänsten. Det betyder samtidigt att ingen övergripande
utredning görs av klienternas situation. Det är
viktigt att målet med utvecklingsprojektet inom det sociala
området nås, det vill säga att tillgången till
och kvaliteten på tjänster tryggas, genom ändringar
i lagstiftningen, framhåller utskottet. Detta för
att klienternas rätt att få sitt servicebehov
bedömt och få tillgång till nödvändiga
tjänster inom en viss tid ska kunna garanteras. Via bedömningen
av servicebehovet kan man intervenera i problemen på ett
tidigt stadium och ge socialt utsatta och personer med de största
stödbehoven bättre resurser.
Inom socialvården måste fokus allt mer sättas på förebyggande
verksamhet. Då är det av största vikt
att social- och hälsovården samarbetar med utbildningssektorn,
arbetskraftsförvaltningen och myndigheterna med ansvar
för fritidsverksamheten. Det är av största
vikt att den sociala sektorn kan identifiera problem och intervenera
i ett tidigt stadium. Sett i ett preventivt perspektiv är
det dessutom viktigt att garantera god kvalitet på och
adekvat tillgång till universella tjänster som
omfattar alla barn och familjer, till exempel rådgivningsbyråer
för barnavård samt skolhälsovård.
Tidigare var den kommunala hemservicen till stor hjälp
för barnfamiljerna. När den har minskat får
familjerna hjälp först när det har krisat
till sig ordentligt. Antalet äldrehushåll som
får hemhjälp har visserligen minskat drastiskt,
men antalet barnfamiljer som får hemhjälp har
minskat ännu mer. Sett i ett preventivt perspektiv vore
det förnuftigt att satsa mer på att ge familjer
med småbarn kommunal hemtjänst.
Utvecklingen av socialtjänsten bromsas upp av att det
blivit betydligt svårare att få kvalificerad personal.
I dagsläget gäller rekryteringsproblemen särskilt
socialarbetare. Det råder brist på kvalificerade
socialarbetare och personalomsättningen är stor
eftersom arbetet är psykiskt påfrestande. Fram
till 2015 pensioneras var tredje av de nuvarande socialarbetarna.
Det finns all orsak att i snabb takt öka utbildningsplatserna
på socialarbetarlinjerna. Det är en stor fråga
hur studerande och personal ska kunna rekryteras till den sociala
sektorn. Vi måste kunna möta utmaningen med till
exempel förbättringar i utbildningsprogrammen,
mer fortbildning och större satsningar på handledning
för personalen. Än så länge
har bara en del av kommunerna satsat på att få behålla
sin personal och på att motarbeta utmattning, bland annat
genom att permanenta tillfälliga anställningar,
justera lönerna och öka fortbildningen. Vid sidan
av de kommunala åtgärderna behövs det
skyndsamt också rikstäckande insatser för
att få bukt med situationen. Det är viktigt att
göra något åt eftersläpningarna
i lönerna och förbättra innehållet
i arbetet för att göra den sociala sektorn mer
attraktiv.
Om personalen ska kunna fånga upp klienternas behov
behöver systemet reformeras och både arbetsmetoderna
och arbetsprocesserna utvecklas. Sektorsgränserna hindrar
ofta att tjänsterna ordnas rationellt och avbrotten i servicekedjan leder
till överlappande användning av resurserna, problem
med informationen och utdragna processer innan klienterna får
service. Det utvecklingsarbete som startat i och med utvecklingsprojektet
inom det sociala området bör få fortsätta,
anser utskottet och påpekar att staten också framöver
bör satsa medel på verksamheten. Samtidigt understryker
utskottet att utvecklingsverksamhet inte bara kan bestå av
projekt utan den måste förankras i den permanenta
verksamheten.
Kompetenscentrumen inom det sociala området
Åtta kompetenscentrum inom det sociala området
fick ett fast anslag 2002—2005, men det låg på samma
nivå hela tiden (3 miljoner euro). I budgetpropositionen
för 2007 föreslås anslaget ligga på samma
nivå som i år, 2,5 miljoner euro. Social- och
hälsovårdsministeriet föreslog att anslaget
höjs till 4 miljoner euro. Redan tidigare (ShUU
13/2004 rd och 12/2005 rd, FiUB 41/2004
rd och 45/2005 rd) har det i samband med behandlingen
av budgetpropositionerna påpekats att det uppstår
problem när basfinansieringen är otillräcklig
och anslagen stramas åt ytterligare. En studie om nuläget
inom utvecklingsverksamheten i socialvården visar att kompetenscentrumen
har mycket väl lyckats etablera kontakter med kommunerna.
Tack vare utvecklingsprogrammet inom det sociala området har
regionala samarbetsstrukturer kunnat byggas upp och stärkas.
Kompetenscentren spelar en framträdande roll som regionala
samarbetspartner i olika typer av utvecklingsprojekt inom det sociala
området. Utskottet påpekar att bland annat utvecklingsarbete
inom servicen till handikappade har ingått som lokala projekt
i utvecklingsprojektet inom det sociala området. Genom
projekten får man viktig information till exempel om servicen till
utvecklingsstörda och hur den behöver förbättras.
Det är viktigt att projekten får fortsätta och
att finansieringen är garanterad, framhåller utskottet.
Kompetenscentren har också en viktig uppgift i den
planerade kommun- och servicestrukturreformen. De kan bistå kommunerna
med nya strukturer och satsningar på regionalt samarbete.
Utskottet anser att anslaget för kompetenscentrumets omkostnader åtminstone
bör återgå till samma nivå som
2002 med tanke på att kostnaderna har ökat.
På grundval av det ovanstående föreslår
utskottet
att finansutskottet ökar anslagen till kostnaderna
för verksamheten vid kompetenscentra inom det sociala området
under moment 33.32.39.
Fattigdom och utsatthet
Människor som är beroende av sistahandsförmånerna
har relativt sett blivit mer utsatta. Det beror till stor del på att
de är mycket fattiga. Utsattheten drabbar allt tydligare
den del av befolkningen som är arbetslös och lever
på de allra lägsta sociala förmånerna.
Deras situation förvärras ofta av sjukkostnader,
skuldsättning, utdragna svåra livssituationer
och överraskande kriser.
I sin slutrapport föreslog utredningsmännen för
utvecklingsprojektet för det sociala området vissa
förbättringar av de sociala förmånerna, bland
annat för att lindra kriser i kommunernas sociala arbete. Över
hälften av alla som får utkomststöd lever
i första hand på arbetslöshetsbidrag.
Arbetslöshetsbidragen har mycket tydligt fått
rollen av grundtrygghet i stället för inkomstrelaterad
förmån. Med andra ord får mer än
hälften av alla arbetslösa antingen arbetsmarknadsstöd
eller grunddagpenning inom utkomstskyddet för arbetslösa.
Bidragen är mycket små och det har lett till att
en stor del av de långtidsarbetslösa måste
komplettera sin inkomsttrygghet med kommunalt utkomststöd.
Det är en klientgrupp som i mycket hög grad sysselsätter
den kommunala socialvården och det är en av orsakerna
till att arbetet vid socialbyråerna har hamnat i kris.
Under den pågående regeringsperioden har utskottet
flera gånger (ShUU 6/2003 rd, 9/2004 rd,
13/2004 rd, 6/2005 och 10/2006 rd) påpekat behovet
att höja de primära förmånerna. Även om
en återgång till arbetslivet är den primära faktorn
när det gäller att förebygga fattigdom och
utsatthet bland arbetslösa är det viktigt att den
sociala tryggheten vid arbetslöshet ligger på adekvat
nivå. Högre arbetsmarknadsstöd och högre
grunddagpenning skulle i avgörande grad minska människors
beroende av kommunalt utkomststöd.
Fattigdomen bland barnfamiljerna beror inte uteslutande på långtidsarbetslöshet
för jämfört med fattiga barnlösa
hushåll arbetar försörjarna i fattiga
barnfamiljer mycket. Bland orsakerna till fattigdomen märks
bristande yrkesutbildning bland föräldrarna, kortvariga
anställningar och bristen på heltidsanställningar.
Fattiga barnfamiljer har fler barn och barnen är oftare
under skolåldern än i andra barnfamiljer. Följaktligen är
familjerna betydligt mer beroende av inkomstöverföringar.
Därför medverkar åtgärderna
i budgetpropositionen, högre stöd för
hemvård i familjer med många barn och högre
underhållsstöd, till att minska fattigdomen i
barnfamiljer och deras beroende av utkomststöd.
Specialstatsandelarna
Anslaget för statlig ersättning till hälso-
och sjukvårdsenheter för kostnaderna för
läkar- och tandläkarutbildning föreslås
uppgå till ungefär 136 miljoner euro, vilket är
lika mycket som i budgeten för i år. I utlåtandet
om 2006 års budget påpekar social- och hälsovårdsutskottet
att statens ersättningar till forskning och utbildning under årens
lopp släpat efter inflationen. När de statliga
ersättningarna till utbildning minskar måste utbildningssjukhusen
täcka sina utgifter för utbildningen med prisjusteringar
för behandlingsingrepp. Det i sin tur medför problem
för kommunernas verksamhet och särbehandlar utbildningsenheterna
i konkurrenshänseende jämfört med andra
offentliga och privata tjänstetillhandahållare.
I sitt program vill regeringen Vanhanen höja ersättningarna
för kostnaderna för forskning och utbildning till
den faktiska kostnadsnivån.
Den arbetsgrupp som undersökt de statliga ersättningarna
till hälso- och sjukvårdsenheter för kostnaderna
för läkar- och tandläkarutbildning har
enhälligt föreslagit att ersättningarna
gradvis höjs för att motsvara kraven på en
utbyggnad och en omstrukturering av utbildningen (Sosiaali- ja terveysministeriön
työryhmämuistioita 2005:10). I budgeten för
i år höjde riksdagen utbildningsanslaget med 5
miljoner euro. Regeringen föreslår att anslaget
ska ligga på samma nivå nästa år.
I betänkandet om budgetmotionen för i år
framhöll finansutskottet att det faktiska utgiftsbehovet
måste beaktas i utgiftsramen för 2007—2011.
Social- och hälsovårdsutskottet anser att anslagsunderskottet
måste rättas till också i budgeten för
2007.
Med hänvisning till det ovanstående föreslår utskottet
att finansutskottet ökar anslagen under moment
33.32.33 för statlig ersättning till hälso-
och sjukvårdsenheter för kostnaderna för
läkar- och tandläkarutbildning.