Finland och EU:s beslutsprocess
Finland blev medlem av Europeiska unionen 1995 och deltar som fullvärdig medlem i unionens beslutsprocesser. Därmed är EU-besluten bindande för Finland. EU har övernationell beslutanderätt på de områden, som noggrant anges i unionens grundfördrag. De viktigaste lagstiftningsinstrumenten är förordningar och direktiv, men unionen antar också beslut och rekommendationer. EU-förordningar är direkt tillämpliga i Finland, medan direktiven kräver att vi nationellt uppfyller uppnår de uppställda målen i direktivet. I praktiken innebär detta ofta att den nationella lagstiftningen behöver ändras.
I och med EU-medlemskapet blev en del av den nationella behörigheten beslutsmakt som utövas gemensamt inom unionen. Behörighet som riksdagen hade haft utövas nu inom Europeiska unionens råd (ministerrådet), där medlemsstaternas regeringar finns representerade. Det fanns ändå en önskan om att inte överföra makt från riksdagen till regeringen, och därför skapades här en ordning där riksdagen bestämmer Finlands ståndpunkt i de frågor som före medlemskapet hörde till riksdagens beslutsbehörighet.
Riksdagen har rätt – och skyldighet – att uttrycka sin hållning i alla frågor som ministerrådet fattar beslut i, förutsatt att de sakligt sett hör till riksdagens behörighet (lagstiftning, större finansieringsbeslut och viktiga yttre åtgärder).