Motivering

Allmän bedömning av redogörelsen

På konferensen i Bonn i december 2001 fattade det internationella samfundet beslut om stöd för det interimistiska styret i Afghanistan och landets återuppbyggnad. FN:s säkerhetsråd antog den 20 december 2001 en resolution med ett beslut om ett mandat för den multinationella säkerhetsstyrkan Isaf. Operationen inrättades i början av 2002 och Finland fattade beslut om att delta i operationen i januari 2002.

Finlands deltagande i stabiliseringen och återuppbyggnaden av Afghanistan och i militär krishantering i Afghanistan har efter det första beslutet om deltagande debatterats regelbundet i riksdagen utifrån statsrådets redogörelser, utredningar och handlingsplan för Afghanistan (SRR 1/2010 rd, SRR 8/2008 rd, SRR 2/2007 rd, USP 19/2007 rd). Försvarsutskottet har lämnat utlåtanden till utrikesutskottet om statsrådets redogörelser om militär krishantering i Afghanistan (FsUU 1/2010 rd, FsUU 1/2009 rd, FsUU 5/2007 rd).

Meningen med den föreliggande redogörelsen är att informera riksdagen om läget i och Finlands totala stöd till Afghanistan och att höra riksdagen enligt proceduren i 3 § 1 mom. i lagen om militär krishantering () som ett led i besluten om att begränsa storleken på den finländska krishanteringsstyrkan. Generellt sett är redogörelsen klar och heltäckande, anser utskottet. I ett samlat perspektiv är läget i Afghanistan fortfarande skört och landet kommer att behöva det internationella samfundets stöd i många år framöver. Utskottet omfattar statsrådets bedömning att det militära deltagandet successivt kan trappas ner och insatserna för att utveckla det afghanska samhället genom biståndssamarbete och civil krishantering samtidigt höjas.

Läget i Afghanistan

Utskottet har hört sakkunniga som hävdar att säkerhetssituationen i Afghanistan fortfarande är svår, även om det också finns tecken på en positiv utveckling. Säkerhetsstyrkorna är uppe i fler än 300 000 man och utbildningssystemet förser regelbundet styrkorna med nya soldater och poliser. Säkerhetsstyrkornas förmåga att leda och genomföra operationer har förbättrats och kring 2014 bör de internationella styrkornas uppdrag kunna omvandlas till en utbildande och stödjande funktion. Men behovet av militärt stöd kommer att stå kvar även efter 2014.

Säkerhetsstyrkornas storlek är ett problem för den afghanska regeringen, för landets offentliga ekonomi klarar omöjligt av att ensam bära ansvaret för utgifterna för styrkorna. Frågan om hur säkerhetsstyrkorna ska finansieras kräver allt större uppmärksamhet ju mer överföringen av ansvaret närmar sig och efter 2014. Det kommer sannolikt att krävas utomstående finansiering av säkerhetsstyrkorna åtminstone till utgången av 2012, möjligen ännu längre. Frågan får sannolikt stor synlighet på Natos toppmöte i Chicago i maj 2012, där läget i Afghanistan även annars kommer att behandlas ingående.

Ansvaret har stegvis börjat föras över på Afghanistans egna säkerhetsstyrkor. Resultaten av den första och den pågående andra fasen har hittills varit positiva. Övergångsplanen har upprättats av Afghanistan och det internationella samfundet tillsammans och ambitionen är att den ska vara slutförd 2014. När ansvaret för säkerheten stegvis förs över ökar de civila aktörernas roll (inte minst FN:s och EU:s) relativt sett medan de militära aktörernas uppdrag minskar och förändras i motsvarande mån. Nato har redan börjat planera för läget efter 2014 och räknar med att om Isaf-operationen förlängs, kommer fokus att ligga på stöd, utbildning och rådgivning. Som försvarsutskottet ser det kommer en fortsatt operation sannolikt att behövas. Av sakkunnigutlåtandena att döma vill Finland vara med och planera en fortsatt operation tillsammans med sina nuvarande partners för att längre fram kunna bedöma och fatta beslut om ett eventuellt deltagande i militär krishantering i Afghanistan när ansvarsöverföringen är avslutad.

Det är angeläget inte bara att föra över säkerhetsansvaret utan också att inleda förhandlingar om försoning. Försvarsutskottet noterar att förhandlingstrevarna än så länge inte har lett till särskilt konkreta framsteg och att några snabba resultat inte är att vänta. Det omfattar regeringens syn att det bästa sättet att lösa säkerhetsproblemen i Afghanistan är genom förhandlingar. Finland bör aktivt stödja förhandlingssträvandena till exempel genom att ta upp frågan i förhandlingar med andra länder. Finland skulle i sitt eventuella medlemskap i säkerhetsrådet kunna prioritera en lösning av Afghanistanfrågan genom förhandlingar, menar försvarsutskottet.

Också med tanke på en försoning är relationerna mellan civilbefolkningen och Isaf-styrkorna en samlande faktor att räkna med. Utskottet ser med oro på det fortsatt stora antalet civila offer och vill att Finland tillsammans med likasinnade länder tar upp frågan på Isafs planeringsmöten.

Staterna i regionen spelar en betydelsefull roll för hur läget i Afghanistan utvecklar sig och för möjligheterna till försoning. Grannländernas ambitioner har inte alltid gått i samma riktning eller bidragit till att öka stabiliteten i Afghanistan. Pakistans skörhet är fortfarande en betydande osäkerhetsfaktor för stabiliteten i regionen. Pakistans strategiska tänk domineras fortfarande av misstro mot Indiens avsikter. Taleban kan fortfarande räkna med stöd i pakistanska klanområden trots att den pakistanska regeringen tidvis företagit ganska omfattande militära operationer i dem. Oavsett alla försök till närmande hittills har relationerna mellan Pakistan och Afghanistan inte heller utvecklats mot större förtroende. Samtidigt bör det påpekas att konsekvenserna av instabiliteten i Afghanistan har varit förödande för Pakistan. Minst tiotals tusen pakistanier har mist livet i oroligheter med upprinnelse till exempel i terrorism och narkotikahandel. Det internationella samfundet bör försöka påverka Pakistan så att det blir en del av lösningen på krisen i Afghanistan, inte en bestående del av problemet.

För att överföringen av säkerhetsansvaret ska lyckas krävs det fortsatta insatser och bestående resultat av att lindra fattigdom, stärka samhällsstrukturer och respektera mänskliga rättigheter inte minst under transitionsprocessen men också därefter, för utmaningarna är fortfarande så enorma att arbetet måste fortsätta i många år till. Utvecklingsmålen och de pågående utvecklingsprogrammen har befolkningens breda stöd, för det är en naturlig ambition att förbättra levnadsförhållandena. Finlands prioriteringar, demokrati, god förvaltning och rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter, jämställdhet och utbildning samt stöd för en starkare ekonomi, är rätt ställda och bör fortsatt vara ledstjärnan för Finlands insatser i Afghanistan. Försvarsutskottet anser det motiverat och nödvändigt att utvecklingsbiståndet till Afghanistan höjs på det sätt som föreslås i redogörelsen.

Finlands deltagande i militär krishantering i Afghanistan

I statsrådets redogörelse föreslås det att Finlands Isaf-trupp på 195 man reduceras 2012 genom hemförlovning av en extra trupp på 50 man enligt ett beslut som togs 2010. Minskningen betyder att tyngdpunkten i den militära krishanteringen småningom förskjuts mot utbildning och rådgivning av afghanska säkerhetsstyrkor. Verksamheten ska fortsätta i den nordliga regionen i samråd med de nuvarande partnerna Tyskland, Sverige och Norge.

Försvarsutskottets åsikt är att de förändringar i den finländska krishanteringsstyrkans sammansättning och uppgifter som föreslås i redogörelsen är motiverade. Det omfattar regeringens syn att deltagandet i Isaf-operationen fortsatt ska betraktas som ett militärt krävande uppdrag enligt 3 § i lagen om militär krishantering ().

Det är viktigt att de förändringar i Finlands deltagande i militär krishantering i Afghanistan som överföringen av säkerhetsansvaret medger ända fram till 2014 samordnas med de närmaste samarbetspartnerna. Finlands möjligheter att delta i en fortsatt Isaf-operation efter 2014 bör bedömas och planeras utifrån ett eventuellt fortsatt nordiskt samarbete. Inför ett eventuellt beslut om fortsatt deltagande bör man också så tidigt som möjligt försöka identifiera de kapaciteter eller delområden som det är mest meningsfullt för Finland att vara med om att utveckla.

Det är motiverat att även i fortsättningen vara med och finansiellt stödja separata frivilliga fonder för kapacitetsförstärkande och stabilisering i Afghanistan. Finland har till exempel sedan 2007 bidragit till en operationsfond som främst är avsedd för underhåll och utrustning av armén. Bidraget har sedan 2010 legat kring 600 000 euro per år. Inom den fonden upprättas en separat fond för att förbättra soldaters läskunnighet. Finland avsatte 100 000 euro för fonden 2011. Utskottet anser att man bör satsa på att skapa en god förvaltningskultur inom den afghanska försvars- och säkerhetsförvaltningen och minska korruptionen. Stödåtgärderna bidrar till Finlands övergripande insats för att stabilisera läget i Afghanistan.

Försvarsutskottet menar att regeringen nödvändigt måste informera riksdagen om eventuella planer på att delta i en fortsatt Isaf-operation med finländsk trupp, genom halvårsvisa krishanteringsöversikter och vid behov även annars.

De finländska truppernas fysiska och psykosociala välfärd

Försvarsutskottet vill att man ger akt på hur det är med den fysiska och psykosociala välfärden när det gäller yrkesmilitärer och reservister som frivilligt deltar i krävande krishanteringsuppdrag. Under de senaste åren har man arbetat systematiskt för att förbättra det psykosociala stödet för finländska trupper och för att ge dem samtalsterapi om risksituationer som de råkat ut för. Åtgärderna går i rätt riktning, men de behöver fortsatt utvecklas, inte minst det förebyggande arbetet vid rotationsutbildning och uppföljningen efter tjänstgöring. Det måste också finnas tillräckligt många och yrkesskickliga personer för debriefing om riskfyllda situationer i samband med operationer. I förekommande fall ska man ha kapacitet att ge stöd också från Finland.

I det här sammanhanget vill utskottet också ta upp tillgången till stödinsatser efter tjänstgöringen, som försäkringsskydd och ersättningspraxis. Statskontoret tillsatte i oktober 2011 en delegation för militära olyckor med uppgift att samla den medicinska, juridiska och militära sakkunskapen och uppfattningarna om vad som karaktäriserar militära olycksfallsärenden i ett brett perspektiv. Det är bra att delegationen finns, eftersom den möjliggör ett bättre samarbete med olika parter. Utskottet noterar att delegationen arbetar på en proposition om ändring av lagen om skada, ådragen i militärtjänst. Den färdiga propositionen kommer att utnyttjas som underlag för närmare lagberedning vid social- och hälsovårdsministeriet. Projektet är angeläget och motiverat, menar utskottet.