Det allra viktigaste är att få vara frisk och må bra. Att få komma till läkare och få vård när man behöver det ger en känsla av säkerhet.

Regeringen Katainen och Urpilainen har nu i drygt ett år haft ansvar för vår känsla av säkerhet.

Redan nästa vecka börjar finländarna rösta i kommunalvalet. Klarar regeringen av att garantera hälso- och sjukvården? Allmänheten har rätt att få veta det. Vi väntar fortfarande på ert förslag.

Ni tvingar nu människor att rösta utifrån vad de föreställer sig. Reformering, ansvar, en stark primärkommun — bara retorik! Tomma ord ger ingen vård. Medan ni tvistar köar människor till läkare. Var dröjer ert förslag om hur hälso- och sjukvården ska ordnas?

Regeringen får ingenting gjort, och då försätts kommunerna — som ska se till att vården fungerar — i en belägenhet som är smärtsam för gemene man och dyr för kommunerna. Arbetet med att utveckla servicen har stannat upp i många kommuner och landskap. Kommunerna väntar på att regeringen ska lägga fram sina förslag. Regeringspartiernas divergerande åsikter försvårar läget. För att dölja sin oförmåga tillsätter regeringen arbetsgrupper och utredningar.

Statsminister Katainen inledde regeringsperioden med att meddela att ändring av kommunindelningen är valperiodens största strukturreform och ett sparprojekt i miljardklassen. Sedan dess har talet om besparingar avtagit. Social- och hälsovården är det viktigaste för människorna, men kommunminister Virkkunen har gjort den servicen till en underordnad del av sin kartritningsövning.

Regeringen gav sken av att höra kommunerna i våras. Kommunerna tvingades då yttra sig bara om kartorna utifrån ledande frågor och bristfällig information. Ingen frågade kommunerna hur de vill ordna sin social- och hälsovård. Däremot fick de främst svara på frågan om vilket år de ville bli del av en storkommun. Dessutom var remisstiden fullständigt otillräcklig. Detta är att ringakta demokratin och de kommunala beslutsfattarna.

Kommunerna gjorde tummen ned för kommunkartan. I stället för gränser ville kommunerna tala om hur servicen skulle ordnas. Också justitiekanslern kritiserade regeringen, som i det närmaste tvingad lovade samråda med kommunerna en gång till. Var dröjer ett förslag om social- och hälsovården som kommunerna kan ta ställning till?

I meddelandet i juni upprepade regeringen bara sin storkommunsideologi, samtidigt som den meddelade att sjukvårdsdistrikten ska läggas ned. Dessa distrikt driver centralsjukhus och sysselsätter flera tio tusen människor. Ni sade ingenting om vad vi ska ha i stället.

Den sågade kommunkartan fick nya kläder: nu talar regeringen om kriterier för en stark primärkommun. Ett krav på minst 20 000 invånare och arbetspendlingskriteriet leder till samma slutresultat, dvs. 70 storkommuner. Kriterierna för en stark kommun byggde inte på utredningar, och minst av allt garanterar de läkartid och god vård.

Våra vårdproffs runt om i landet skakade klentroget på huvudet. Folk var förskräckta: hur ska det gå för närservicen och min hemkommun?

Centern har från första början sagt att hälso- och sjukvården ska skötas i samarbete. Regeringen har velat förbjuda samarbete och först de senaste veckorna har den erkänt att inte heller storkommunerna klarar sig ensamma. Det krävs samarbete.

Centern har ett tydligt förslag om hur hälso- och sjukvården kan tryggas. Vi har föreslagit en modell med hemkommun och landskap. De människonära hemkommunerna kan ordna den service som hänger samman med boendetrivsel och det dagliga livet. Hälso- och sjukvården kan sedan ordnas i samarbete på landskapsnivå. Hälsovårdscentralerna kommer självfallet att finnas kvar i hemkommunerna, men när gränsen mellan primärvård och specialiserad sjukvård försvinner kommer människor inte längre att kastas hit och dit.

Det är i synnerhet den offentliga sektorn som ställvis lider av stor läkarbrist. Det råder också brist på sjukskötare och annan vårdpersonal. Detta gäller städer och kommuner i alla storleksklasser. Det allra viktigaste för tillgång och placering av arbetskraft är att de anställda får uppbackning och den offentliga sektorn blir mer attraktiv. Det räcker knappast med större kommuner för att göra kommunerna mer lockande som arbetsplatser. Hur tänker regeringen se till att det finns tilläckligt med yrkesfolk inom vårdsektorn i framtiden?

Jyrki Katainens regering vägrar lyssna på experter. Storkommunsprojektet är ingen lösning när det gäller tillgång till hälso- och sjukvård, och det sparar heller inga pengar. Servicen försämras och folk skyfflas hit och dit. Det finns risk för att servicen försvinner ännu längre bort.

Det står nu klart att statsministern sitter vid Senatstorget och ritar upp landets nya kommungränser med passare. Blir köerna kortare i centralorterna om er passare klipper av självstyret för kranskommuner som ordnar bra service? Tvärtom, servicen blir sämre både i centralorterna och på den kringliggande landsbygden när ni slår ihop och förlänger vårdköerna.