Statsminister
Matti Vanhanen (översättning): Statsrådet
har sammanställt en säkerhets- och försvarspolitisk
redogörelse för riksdagen. Den föregående
säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen
gavs till riksdagen sommaren 2001. Regeringen anser det viktigt
att de säkerhets- och försvarspolitiska linjerna
genom dessa redogörelser regelbundet tas upp till behandling
i riksdagen och att ett så brett politiskt samförstånd som
möjligt kan uppnås om dem. Riksdagen har redan
gjort en viktig insats för denna redogörelse via
den säkerhetspolitiska uppföljningsgruppen under
ledning av riksdagsledamot Ranta-Muotio.
Redogörelsen utgår från att Finlands
säkerhets- och försvarspolitiska linje tar sikte
på att trygga landets självständighet
och de grundläggande värderingarna i samhället
samt på att främja medborgarnas säkerhet
och välfärd med hjälp av en konsekvent
utrikespolitik, ett trovärdigt försvar och internationellt
samarbete och genom att Finland är en aktiv medlem i Europeiska
unionen. Detta är syftet med Finlands säkerhets-
och försvarspolitik.
Den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen
innefattar en analys av Finlands säkerhets- och försvarspolitiska
omvärld, en handlingslinje, utvecklande av den yttre handlingskapaciteten,
utvecklande av försvaret, utvecklande av den inre säkerheten
och tryggande av de grundläggande samhällsfunktionerna.
Redogörelsen är mera övergripande än
tidigare.
För Finland är säkerhets- och försvarspolitiken
uttryckligen politik. Vi utgår från att deltagande
i internationellt samarbete är det bästa sättet
att främja också vår egen säkerhet.
Säkerhet skapas inte i första hand med vapen.
Militära maktmedel är den sista utvägen,
som tillgrips först när alla andra metoder har
prövats utan resultat. I den internationella verksamheten är
det viktigt att ta tag i orsakerna till konflikterna och de omständigheter
som utgör grogrund för dem. Utvecklingssamarbete,
mänskliga rättigheter, utveckling av rättsstaten,
handelspolitik och ett starkare multilateralt internationellt system är den
bästa krishanteringen och det bästa fredsarbetet.
En trovärdig utrikespolitik är också i
fortsättningen fronten för vår säkerhetspolitik.
Det internationella samarbetet för att förhindra
spridning av massförstörelsevapen samt vapenkontroll är konkreta
exempel. Aktiv verksamhet i multilateralt samarbete inom Förenta
nationerna och som medlem i EU samt goda grannförhållanden
skapar säkerhet i Finland. Internationellt samarbete är
det bästa sättet att förebygga kriser
och förbättra vår säkerhet.
I och med globaliseringen har Finlands säkerhet blivit
allt mer beroende av den globala internationella utvecklingen. Med
sin öppna ekonomi har Finland dragit nytta av globaliseringen.
Vår levnadsstandard är i hög grad relaterad
till exporten och det internationella umgänget. Den internationella
handeln och den ekonomiska internationaliseringen ökar
välståndet globalt och ger också utvecklingsländerna
möjligheter. Samtidigt är det viktigt att den
internationella hanteringen av globaliseringen utvecklas i syfte
att öka säkerheten och rättvisan samt
minska utslagning och diskriminering.
Vi anser det viktigt att det internationella systemet utvecklas
till ett rättvist system som bygger på normer.
I detta arbete spelar FN en viktig roll. Vi är en aktiv
medlem i Europeiska unionen. Genom att agera aktivt via EU har Finland goda
möjligheter att tillsammans med de övriga medlemsländerna
arbeta för en stabil global utveckling. EU:s internationella
handlingskapacitet bör stärkas. Det är
i Finlands intresse att EU är en effektiv internationell
aktör och att EU:s roll som säkerhetsgemenskap
stärks.
I sin egen politik och i EU-politiken betonar Finland också betydelsen
av övergripande transatlantiskt samarbete i skötseln
av internationella frågor. Europeiska unionen och dess
säkerhetsdimension bör inte utvecklas till något
som konkurrerar med eller ersätter säkerhetssamarbetet mellan
Förenta staterna och Europa. Detta är viktigt
för säkerheten i Finland och i Europa samt i ansträngningarna
för att lösa internationella problem.
Vår säkerhets- och försvarspolitik är
alltid ett svar på de utmaningar som säkerheten
i vår omvärld ställer oss inför.
Vår näromgivning har utvecklats i en positiv riktning
efter den förra redogörelsen. EU:s utvidgning
har stabiliserat Europa. Natos utvidgning och de baltiska ländernas medlemskap
i Nato är också en positiv sak med tanke på stabiliteten.
Risken för krig i våra närområden är
liten. Samtidigt bär vi ansvar för att Finland
också i fortsättningen stöder säkerheten och
stabiliteten i Nordeuropa.
Insatser för att främja säkerheten
och stabiliteten i Nordeuropa är fortfarande ett primärt
mål för Finlands säkerhets- och försvarspolitik.
I de bilaterala relationerna med Ryssland satsar Finland på ett
fortsatt och stärkt samarbete på bred front och
deltar aktivt i genomförandet av EU:s Rysslandspolitik
och utvecklandet av dialogen mellan EU och Ryssland.
Sverige är en viktig samarbetspartner för
Finland. Finland understryker vikten av det ömsesidiga
nordiska samarbetet och av ett utökat samarbete med Estland,
Lettland och Litauen. I och med unionens utvidgning har Östersjöområdets och Östersjöländernas
betydelse ökat.
Trots den positiva utvecklingen i vår näromgivning
de senaste åren är det viktigt att vi förbereder
oss på olika militära krissituationer. Vi värnar
om ett trovärdigt försvar. På detta sätt
bibehåller Finland en trovärdig ställning
och beredskap att handla i krissituationer, vilket har en stabiliserande
inverkan på säkerheten i vår omvärld.
Vår försvarsmakt måste kunna avvärja återverkningarna
av en regional kris, t.ex. påtryckning som inbegriper hot
med militära maktmedel samt ett strategiskt överfall
eller ett militärt anfall som inleds med ett strategiskt överfall.
Samtidigt som den grundläggande stabiliteten i vår
näromgivning har utvecklats i en positiv riktning de senaste åren
har nya typer av hot, såsom terrorism, dykt upp. I redogörelsen
förutspås att denna trend fortsätter.
Tyvärr har detta varit fallet i vårt grannland
under redogörelsens sista beredningsfas. Terrorism, risk
för spridning och användning av massförstörelsevapen,
gränsöverskridande organiserad brottslighet och
miljöhot är exempel på nya typer av allvarliga
hot mot vårt samhälle. Karaktäristiskt
för dessa hot är att bekämpningen av
dem förutsätter ett omfattande internationellt
samarbete och samtidigt allt bättre samarbetsförmåga
av våra egna myndigheter. Dessa hot riktar sig inte nödvändigtvis
speciellt mot Finland, men vår beredskap att bekämpa dem
utgör en viktig del av upprätthållandet
av säkerheten. Vi vill inte att Finland blir ett mjukt mål
eller ett passivt transiteringsland.
I och med dessa nya hot är det allt viktigare att granska
säkerheten över lag. Ett hot som kommer utifrån
kan vara ett icke-militärt hot, varvid det bästa
sättet att svara på det är att använda medel
som faller inom området för inre säkerhet eller
internationellt samarbete. Det är viktigt att en för
situationen lämplig metodarsenal alltid står till
det allmännas förfogande. Redogörelsen utgår
från att den inre säkerheten är en organisk del
av vår säkerhetspolitik. Statsrådet har
också en strategi för tryggande av samhällets
livsviktiga funktioner i krissituationer.
Finland är inte medlem i någon militärallians, utan
försvaret har ordnats på basis av militär
alliansfrihet. Det finns inte några sådana orsaker inom
synhåll som skulle förutsätta en militär
allians. Ansökan om medlemskap i Nato kvarstår som
en möjlighet inom ramen för Finlands säkerhets-
och försvarspolitik. Det är viktigt att vi inom
vårt försvarssystem upprätthåller
beredskap att samarbeta med Nato. Det får inte uppkomma
några praktiska hinder för vår medlemskapsoption.
Finland deltar aktivt i det samarbete som Nato erbjuder, bl.a. partnerskapet
för fred. Finland engagerar sig också i det internationella militära
samarbetet, det allt intensivare europeiska och transatlantiska
säkerhetssamarbetet.
Regeringen anser det viktigt att EU:s säkerhets- och
försvarspolitiska beredskap höjs. EU måste
vara en trovärdig och ännu starkare aktör än
tidigare inom krishanteringen. De steg som tagits för utvecklande
av försvarsmaterielsamarbetet är välkomna.
Här har Finland och den finländska försvarsmaterielindustrin
något att vinna.
Den djupa politiska samhörigheten mellan EU-länderna
stärker Finlands säkerhet. Denna nära
politiska samhörighet kommer till uttryck i solidaritetsklausulen
och artikeln om s.k. säkerhetsgaranti i det nya konstitutionella
fördraget. EU är en solidarisk politisk gemenskap
som inte lämnar ett enskilt medlemsland i sticket i nödens stund.
Det är viktigt att också Finland har beredskap
att ta emot och ge sådant bistånd som avses i solidaritetsklausulen
och artikeln om säkerhetsgaranti.
EU:s krishantering utvecklas via s.k. permanent strukturerat
samarbete. I praktiken innebär detta bättre krishanteringsberedskap.
Inom EU håller man också på att sätta
upp snabbinsatsstyrkor som i krissituationer kan skickas ut med
betydligt kortare varsel än de nuvarande trupperna. Finland
bereder sig på att delta i denna verksamhet. Vi vill också på detta
sätt bära vårt ansvar för världsfreden
och stabiliteten. Krishanteringen måste vara mångsidig.
Regeringen anser det viktigt att den civila krishanteringsberedskapen
förbättras. Vid sidan av krishanteringen är
det också viktigt att förhindra konflikter.
Det är ett faktum att ett aktivt deltagande i krishanteringen
samtidigt också förbättrar säkerheten
i vårt eget land. Genom krishanteringen skapas den praktiska
samarbetsförmåga som också ett trovärdigt
mottagande av hjälp i en eventuell krissituation grundar
sig på. Utgångspunkten är att försvarsmaktens
beredskap när det gäller internationell krishantering
stöder vårt eget försvar.
I redogörelsen konstateras att det finns behov av att
bedöma hur tillämplig lagen om fredsbevarande
verksamhet är när det gäller krävande
krishantering. Det är viktigt att frågor som vilken
instans som kan ge det mandat som krishanteringsoperationerna kräver,
hurudan användning av maktmedel som kan komma i fråga
och hur snabbt beslutsfattande som väntas av oss behandlas.
Vad bedömningen kommer att resultera i har man inte velat
förutspå i redogörelsen.
Försvarsmakten i Finland hålls på en
tidsenlig nivå och beredskapen förbättras.
Försvaret av hela landet är utgångspunkten
och i Finlands förhållanden förutsätter
detta en försvarsmakt som bygger på allmän
värnplikt och som kan skydda hela landet. I framtiden kommer
de krigstida trupperna att omfatta 350 000 man, av vilka 250 000
i de territoriella trupperna och 100 000 i de operativa
trupperna. Truppernas rörlighet och eldkraft förbättras.
Flygvapnets prestationskapacitet höjs. En viktig tyngdpunkt
inom marinen är att skydda sjöförbindelserna.
Utvecklandet av lednings- och kontrollsystemet utgör
en viktig del av utvecklandet av försvarsmakten. Försvarsmakten
måste vara effektiv för att resurserna skall kunna
koncentreras till den grundläggande uppgiften, dvs. försvaret.
Genom att se till att verksamheten är effektiv kan en tillräckligt
stor del av de ekonomiska resurser som står till försvarsmaktens
förfogande anvisas för anskaffningsutgifter som är
väsentliga för försvarsförmågan.
Finland kommer att tillträda Ottawakonventionen om
förbud mot infanteriminor år 2012. Detta innebär
att användningen av infanteriminor upphör före
utgången av 2016. System som ersätter infanteriminorna
anskaffas 2009—2016. Redan i den föregående
säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen
drogs riktlinjerna upp för tillträde till Ottawakonventionen.
Nu anges en konkret tidpunkt för tillträdet och
fattas beslut om förutsättningarna för
genomförandet av det.
Jag hoppas riksdagen nu gör en aktiv insats i samband
med behandlingen av denna viktiga redogörelse.