Detaljmotivering

Behovet av en översyn

Den gällande lagstiftningen medger inte att lönerna för domarna vid de högsta domstolarna justeras på tillbörligt vis, trots att deras relativa lönestatus har försvagats jämfört med de högsta statliga tjänstemannalönerna. Snedvridningen hade uppstått redan när den gällande lagen trädde i kraft. Utskottet hänvisar till sin beskrivning av uppkomsten av detta system i sitt betänkande FvUB 22/1998 rd.

Riksdagen har i linje med förvaltningsutskottets ovan nämnda betänkande förutsatt att lönerna för presidenterna och ledamöterna i högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen justeras och ställs på den nivå i förhållande till de högsta tjänstemannalönerna inom statsförvaltningen som de hade innan den s.k. lönelagen trädde i kraft. Vidare har lagutskottet (LaUU 7/1999 rd, LaUU 11/2000 rd) och förvaltningsutskottet (FvUU 14/2000 rd, FvUU 15/2000 rd) i olika sammanhang uppmärksammat behovet av att rätta till lönerna för presidenterna och ledamöterna i de högsta domstolarna.

Grundlagsutskottets utlåtande

Av grundlagsutskottets utlåtande framgår att det första lagförslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning, men att det andra måste behandlas enligt 73 § grundlagen. I vanlig lagstiftningsordning kan dock i stället för lagförslagen i propositionen behandlas ett lagförslag med bestämmelser om lönerna och andra anställningsvillkor för de domare som avses i propositionen.

Generellt om den föreslagna regleringen

Med anledning av grundlagsutskottets utlåtande föreslår förvaltningsutskottet att lagen om anställningsvillkoren för presidenterna och ledamöterna i högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen () inte upphävs, utan att det precis som nu föreskrivs om lönerna för dessa domare och justering av deras löner i lagens 1 §, men med hänsyn till regeringens syfte med regleringen. Då kan det andra lagförslaget förkastas som obehövligt.

Lönerna för presidenterna och ledamöterna i de högsta domstolarna

Utskottet föreslår att det i 1 § 1 mom. i den så kallade lönelagen föreskrivs att lönen för presidenten i högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen är 52 705 mark i månaden och en ledamots lön 44 795 mark i månaden. Meningen är att dessa löner skall träda i kraft den 1 juli 2001.

Därmed svarar presidenternas löner mot lönen för justitiekanslern i statsrådet och ledamöternas löner mot statens löneklass A 34 jämte tillägg.

I paragrafens 2 mom. föreslår utskottet att lönerna enligt 1 mom. justeras i motsvarighet till vad statsrådet beslutar om grunderna för justering av månadslönerna för de tjänstemän inom statsförvaltningen som avses i 26 § statstjänstemannalagen (750/1994). Om deras löner har ingåtts ett avtal enligt 44 § i sagda lag. Meningen är att justeringsbesluten skall fattas à jour med de av statsrådet beslutade grunderna för justering av avtalslönerna. Utskottets förslag förenklar det nuvarande arrangemanget med justering i två steg av lönerna för domarna i de högsta domstolarna.

Utskottet föreslår att finansministeriet i 1 § 3 mom. dessutom ges i uppgift att ge akt på lönerna för domarna i de högsta domstolarna och deras löneutveckling i relation till lönerna för de högsta tjänstemännen på annat håll inom statsförvaltningen och deras löneutveckling samt att fatta beslut om sådana lönehöjningar för domarna som de iakttagna förändringarna ger anledning till. Uppföljningen täcker därmed både månadslönernas nivå och utvecklingen mellan olika nivåer och en jämförelse också med andra av de högsta tjänstemännen än de som avses i 2 mom. Uppföljningsförpliktelsen gäller tiden efter det att lönejusteringarna enligt 1 § 1 mom. i den nu aktuella lagen har trätt i kraft. Lagförslagets 3 mom. utgör ett slags säkringsmekanism för att domarlönerna inte skall släpa efter statens övriga högsta tjänstemäns löner ens i det fall att lönenivån för dessa tjänstemän utvecklas även på något annat sätt än vad som avses i 2 mom. Momentet avser att säkerställa att lönestatus för domarna i de högsta domstolarna håller sig på den nu föreskrivna nivån i relation till statens övriga högsta tjänstemän. Uppföljningen enligt detta moment bör vara regelbunden.

I det stora hela uppfyller den reglering som utskottet föreslår de nödvändiga kraven visavi domarnas oavhängighet.

Tekniska justeringar

Enligt 2 § 3 mom. i den gällande lagen tillämpas på kostnadsersättningar för tjänsteresor som presidenterna i högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen har företagit utomlands vad som i detta avseende skall iakttas i fråga om justitiekanslern i statsrådet och kommendören för försvarsmakten.

Bestämmelsen grundade sig en gång i tiden på att statens tjänstemän i statens resereglemente var indelade i två reseklasser beroende på sin ställning. Indelningen av tjänstemän i reseklasser har strukits i resereglementet och därmed kan 2 § 3 mom. strykas som obehövligt.

I 5 § lönelagen finns bestämmelser om extraordinarie ledamöter. I lagstiftningen om de högsta domstolarna har de extraordinarie ledamöterna blivit visstidsledamöter. Därför föreslår utskottet att 5 § ändras.

Vidare föreslår utskottet att 5 a § 1 mom. ändras i överensstämmelse med andan i det uttalande som riksdagen antog i samband med grundlagsreformen att ministeriets behörighet bör anges i lagförslagen genom att ministerierna nämns vid namn (RSv 262/1998 rd). Samtidigt föreslås att finansministeriet fastställer de löner som skall betalas utifrån 1 § 2 och 3 mom., när lönerna enligt 1 § 1 mom. träder i kraft direkt med stöd av lag.