Allmän motivering

Sammantaget sett anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande kommentarer och ändringsförslag.

Ändringar till följd av skyddstidsdirektivet

Merparten av de föreslagna ändringarna är en följd av direktivet om ändring av direktiv 2006/116/EG om skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter. För deras vidkommande hänvisar utskottet till sitt utlåtande om beredningen av direktivet (KuUU 6/2010 rd — U 63/2008 rd) där utskottet konstaterade att de innehållsliga ändringar som gjorts ligger i linje med utskottets önskemål och att direktivet fått en större acceptans.

Utskottet anser det viktigt att skyddstiden för fonogram och framföranden som ingår i fonogram förlängs till 70 år. Den föreslagna förlängningen av skyddstiden ger i regel de utövande konstnärerna ett livslångt skydd och bidrar också till avsevärt bättre villkor för de finländska musikproducenterna. Men observeras bör att förlängningen inte har retroaktiv verkan. Ett fonogram som förlorat sitt skydd blir alltså inte skyddat i och med att propositionen godkänns.

Utskottet vill dock poängtera att de olika sektorerna av artistisk verksamhet bör likabehandlas. Därför gäller det att fokusera på rättigheterna för utövande konstnärer som uppträder i audiovisuella verk så att de motsvarar andra artisters rättigheter. Detta önskemål framställde utskottet redan i sitt utlåtande om statsrådets utredning med anledning av en grönbok om distribution av audiovisuella verk i Europeiska unionen: möjligheter och utmaningar med en digital marknad (KuUU 5/2011 rd — E 40/2011 rd). Utskottet föreslår ett uttalande om detta (Utskottets förslag till uttalande).

Genomförandet av direktivet om anonyma verk

Med lagförslag 2 genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/28/EU om viss tillåten användning av anonyma verk. Medlemsstaterna ska senast den 29 oktober 2014 sätta i kraft de ändringar i den nationella lagstiftningen som är nödvändiga för att följa direktivet.

Direktivet gäller viss användning av anonyma, dvs. föräldralösa verk vid bibliotek, utbildningsanstalter och museer som är tillgängliga för allmänheten, samt arkiv, institutioner för film- eller ljudarvet och radio- och televisionsföretag i allmänhetens tjänst, som är etablerade i medlemsstaterna. Materialet omfattar böcker och andra verk som utgivits som skrifter samt filmverk, audiovisuella verk och fonogram. I fråga om audiovisuella verk och fonogram tillämpas direktivet också på produktioner av radio- och televisionsföretag i allmänhetens tjänst.

När direktivet om anonyma verk bereddes uttryckte utskottet sin skepticism till direktivets behövlighet och huruvida det kommer att fungera (KuUU 4/2011 rd — U 24/2011 rd). I likhet med regeringen vill utskottet understryka att direktivet och den föreslagna lagen inte påverkar nationella bestämmelser som gäller förvaltning av rättigheter. Med det avses enligt direktivets skäl 24 t.ex. kollektiva avtalslicenser med utsträckt verkan, dvs. bestämmelser om avtalslicenser. Utskottets bedömning är att avtalslicens är en effektivare, enklare och för användarna snabbare metod än förfarandet enligt lagen om föräldralösa verk.

Ersättning för utlåning

År 2006 fick vi bestämmelser om rätt till ersättning för utlåning av exemplar av ett verk från allmänna bibliotek. Lagändringen resulterade i divergerande uppfattningar om hur 19 § 4 mom. i lagen om upphovsrätt ska tolkas, alltså om vem som har rätt till utlåningsersättning.

Under behandlingen av proposition RP 126/2006 rd vinnlade man sig särskilt om att utreda kretsen av berättigade till utlåningsersättning. Enligt information från undervisnings- och kulturministeriet var tanken med propositionen att endast den ursprungliga upphovsmannen till ett verk eller dennes arvingar ska kunna få ersättning för utlåning. Kulturutskottet preciserade ytterligare paragrafens lydelse i sitt betänkande (KuUB 15/2006 rd — RP 126/2006 rd). Men ändå har upphovsrättsrådets yttrandepraxis lett till att kretsen av dem som får ersättning för utlåning vidgats från vad som avsågs när lagen stiftades. Utskottet stöder den aktuella propositionen där regeringen preciserar 19 § 4 mom. i upphovsrättslagen för att det ska fylla sitt ursprungliga syfte.

Avtalslicensbestämmelse avseende sändarföretags och tidningsförläggares återanvändning av arkivmaterial

I propositionen ingår ett förslag till avtalslicensbestämmelse som gäller återanvändning av arkiverade televisions- och radioprogram samt tidningar och tidskrifter. Förslaget till ändring av 25 g § i upphovsrättslagen motsvarar till innehåll och motivering upphovsrättsrådets enhälliga förslag. Utskottet förordar förslaget, men understryker att avtalslicens bör användas endast i undantagsfall (t.ex. massanvändning) när det inte går att direkt avtala om individuell licensering.

Paragrafen innehåller även en bestämmelse om upphovsmannens förbudsrätt. För att kunna utöva sin förbudsrätt måste upphovsmannen meddela avtalslicensorganisationen om förbudet. Förbudet kan gälla antingen ett enskilt verk eller t.ex. upphovsmannens hela produktion. Med hänvisning till synpunktslämnarnas åsikter och annan utredning konstaterar utskottet att i fall av avtalslicens kan rättsinnehavarna sätta förbud på hela sin "katalog" utan att behöva specificera verken/fonogrammen.

Behövliga ändringar

Utskottet föreslår att bemyndigandet att utfärda förordning i lagförslag 2 ändras så att det bättre motsvarar nuläget i beredningen av den europeiska databasen för anonyma verk och det förmodade resultatet av beredningen.