Motivering
Allmänt om redogörelsen
Redogörelsen handlar om Finlands deltagande med ett
fartyg i EU:s militära krishanteringsinsats EUNAVFOR Atalanta
vid den somaliska kusten och närliggande havsområden.
Denna EU:s första marina krishanteringsinsats inrättades
den 10 november 2008 med gemensam åtgärd 2008/851/GUSP,
som senare ändrades med rådets beslut (2009/907/GUSP
och 2010/437/GUSP). Mandatet bygger på bindande resolutioner
som FN:s säkerhetsråd antog 2008 (1814, 1816,
1838, 1846 och 1851) och 2009 (1897). Rådet för
utrikes frågor beslutade den 14 juni 2010 att förlänga
mandatet till december 2012.
Utrikesutskottet har konsekvent lyft fram behovet av bättre
beredning av militära krishanteringsinsatser (UtUB
11/2007 rd, UtUB 3/2009 rd, UtUB
4/2009 rd) för att riksdagen ska få så exakt
rättidig information om planerna som möjligt.
Utskottet håller med försvarsutskottet (FsUU
10/2010 rd) om att det är bra att redogörelsen
innehåller en separat riskanalys med större bredd
och djup än de tidigare redogörelserna om militär
krishantering. Utskottet har i tidigare sammanhang (UtUB
3/2009 rd, UtUB 11/2007 rd)
poängterat hur viktigt det är med en riskanalys
med tanke på riksdagsbehandlingen då insatserna
klassificeras som militärt synnerligen krävande
respektive icke-krävande uppdrag. Regeringen tar i redogörelsen
inte ställning till hur krävande insatsen är,
men utskottet vidhåller sin tidigare ståndpunkt
(UtUB 1/2006 rd) att regeringen i fråga
om alla krishanteringsoperationer, när den så finner
för gott, kan höra hela riksdagen.
Med tanke på Finlands internationella status är
det oroväckande att vår deltagande i militära krishanteringsinsatser
krymper till ca 300 soldater vid utgången av 2010 i och
med att KFOR-styrkan i Kosovo minskas. Förutom medverkan
i EUNAVFOR Atalanta förbereder sig Finland att under första
hälften av 2011 sätta in ca 300 soldater i EU:s
snabbinsatsstyrkors beredskapsjour. Statsrådet utreder
möjligheterna att delta med styrkor i FN-ledd militär
krishantering från och med senare hälften av 2011.
Utskottet understryker nu som tidigare (UtUB 5/2009
rd) att Finland bör göra en adekvat
insats i FN-ledda fredsbevarande operationer i enlighet med vår traditionella
roll i FN.
Finlands deltagande i militär krishantering måste
i den mån det är möjligt planeras med
lång framförhållning och utifrån
en sammantagen politisk bedömning. Utskottet går
närmare in på frågan i sitt betänkande
om försättande av en finländsk militär
avdelning i hög beredskap. Efter deltagandet i den aktuella
insatsen bör man enligt redogörelsen utvärdera
möjligheten att medverka i anda rotationer. Redogörelsen är
inte i alla delar tydligt skriven, menar utskottet. Utifrån
redogörelsen kan beslut fattas bara om ett engångsdeltagande
med fartyg i EUNAVFOR Atalanta. Det är viktigt att det
görs en noggrann utvärdering av de vunna erfarenheterna,
inklusive hur effektiv insatsen varit, och att riksdagen informeras
om resultatet, understryker utskottet.
Insatsens politiska och operativa ram
Säkerheten och det humanitära läget
i Somalia har försämrats stadigt. Inbördeskrig
ledde till att landet började falla sönder 1991
och det har inte funnits någon fungerande centralförvaltning
där på närmare tjugo år. Det
har skapat en ypperlig grogrund för sjöröveri.
Till följd av sjöröveriet och terrorismkopplingarna
har den somaliska krisen utvecklats till en global angelägenhet
under de senaste åren. Sjöröveriet har
allt mer börjat anta formen av organiserad brottslighet,
och piraterna har börjat operera allt längre ut
på Indiska oceanen. Detta har påverkat den internationella
handeln och säkerhetsläget över lag.
Den interimsregering som tillsattes 2005 backas upp av det internationella
samfundet och Afrikanska unionens fredsbevarande operation Amisom
(African Union Mission in Somalia) som inrättades 2007.
Interimsregeringen behärskar endast en liten del av huvudstaden
Mogadishu men också det bara tack vare Amisom-truppernas
närvaro. Södra Somalia kontrolleras av den islamistiska
organisationen Al-Shabab som stöds av al-Qaida. I Puntland
i mellersta Somalia och i Somaliland i norr, som utropat sig självständigt
men inte erkänts av det internationella samfundet, är
läget lugnare än i söder. Än
så länge har de här områdena
inte fått något stöd från vare
sig interimsregeringen eller det internationella samfundet.
Interimsregeringens mandat upphör 2011. Den har inte
lyckats främja fredsprocessen enligt avtalet i Djibouti
särskilt mycket, trots att den kommit överens
om maktfördelning med andra rörelser så som
Ahlu Sunna, en motståndsgrupp till Al-shabab. Det som nu är
avgörande med tanke på den snara framtiden är
om man tillsammans med en moderat opposition lyckas starta upp den
fredsprocess som stöds av UNPOS (United Nations Political
Office in Somalia). Finland har försökt hjälpa
UNPOS att knyta kontakter med grupper utanför fredsavtalet.
I det syftet arrangerades i Helsingfors i augusti i år
en konferens med somalisk diaspora, där också FN och
EU deltog. Det vore också viktigt att en fungerande kontakt
kunde etableras mellan interimsregeringen och Somaliland och Puntland.
Det humanitära läget i Somalia är
uselt. Biståndsorganisationer som WPF (World Food Programme)
har tvingat inskränka sin verksamhet i år på grund
av försämrad säkerhet. Våren 2010
tvingades WFP retirera från södra Somalia. Organisationen
uppger att 2009 omfattades omkring 3,3 miljoner somalier av dess
livsmedelsbistånd. Antalet tros minska till ca
2,5 miljoner 2010. Enligt redogörelsen räknar
FN med att i runt tal tre miljoner människor i Somalia är
i behov av humanitär hjälp.
Det dåliga säkerhetsläget i Somalia
beror delvis på att Afrikanska unionens insats Amisom är underdimensionerad
och att målsättningen om en insatsstyrka på 8 000
soldater inte uppnåtts trots de förstärkningar
som Afrikanska unionens statsöverhuvuden beslutade om i
juni 2010. I Amisoms mandat ingår förutom att
försöka stabilisera säkerhetsläget
också bl.a. att utveckla den somaliska säkerhetssektorn,
men resursbristen har hindrat måluppfyllelsen även
på denna punkt.
EU har valt en samordnad strategi för att stabilisera
Somalia, där politiska metoder kombineras med krishantering,
utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd. Unionen
har stött Amisom via Afrikanska fredsfonden. Den beslutade
den 25 januari 2010 lansera en militär insats, EUTM (European
Union Training Mission), som ska träna upp somaliska säkerhetsstyrkor
i Uganda. Finland medverkar med ett team bestående av tre
utbildare samt en rådgivare i människorätts-
och jämställdhetsfrågor (USP
7/2009 rd, UtUX 1/2010 rd).
Dessutom stöder EU reformerna inom den somaliska säkerhetssektorn
genom UNDP:s rättsstatsprojekt som bl.a. innefattar polisutbildning
i Puntland.
I utvecklingssamarbetet har Europeiska kommissionen och medlemsstaterna åtagit
sig att bidra med 215 miljoner euro till stöd för
Somalia 2008—2013 med prioriteten lagd på förvaltning,
utbildning och landsbygdsutveckling. EU gav ca 45 miljoner euro
i humanitärt bistånd till Somalia 2009. Dessutom
har EU stött diverse regionala utvecklingsprojekt bl.a.
inom rättsväsendet, drog- och brottsbekämpningen
och sjöspaningen. Det är angeläget med
mer internationell hjälp också för att
förbättra gränsbevakningen och öka
rättssektorns kapacitet bl.a. genom att utbilda domare
och åklagare och genom att förbättra
fängelseförhållandena för att
de som gör sig skyldiga till sjöröveri
och väpnade rån utanför Somalias kust
ska kunna lagföras och dömas på ett korrekt
sätt.
Finland har företrädesvis stött Somalia
med humanitär hjälp och bidrag som kanaliserats
till icke-statliga organisationer. År 2009 kanaliserades
hjälp av detta slag till program på Afrikas horn
och direkt till Somalia för mer än 10 miljoner
euro. Dessutom har Finland som ovan konstaterats aktivt drivit på den
somaliska fredsprocessen.
För att krisen ska kunna lösas på ett
hållbart sätt måste det internationella
samfundet ha tålamod och utnyttja hela skalan av krishantering, utvecklingssamarbete
och humanitärt bistånd. Det är helt klart
att man inte kan undanröja orsaken till sjöröveri
med militära medel utan för det krävs
insatser för att minska fattigdomen, öka den politiska
stabiliteten och skapa en god förvaltning. Observeras
bör att det skett vissa förändringar
i bedömningen av läget i Somalia. Det har lett
till att exempelvis Förenade kungariket och Danmark beslutat öka
sitt direkta stöd till Puntland och Somaliland för
att effektivare kunna påverka orsaken till sjöröveriet.
Insatsens mål och uppgifter
Insats EUNAVFOR Atalantas uppgift är att skydda Världslivsmedelsprogrammets
(World Food Programme, WFP) livsmedelstransporter till Somalia,
att skydda fartyg som rör sig i de somaliska kustvattnen
och närliggande havsområden och att förebygga
och avvärja sjöröveri och väpnade
rån. Dessutom ska Atalanta på begäran
från FN:s generalsekreterare från fall till fall
ge skydd åt sjötransporter för Amisom.
EU-stater har ställt till insatsens förfogande örlogsfartyg
och sjöspaningsflyg som patrullerar på Adenviken
och Indiska oceanen. Det är tänkt att Atalanta
ska omfatta 6—10 fartyg och 1—3 spaningsflyg åt
gången. I uppgiften att bekämpa sjöröveriet
har Atalanta sällskap av Nato-insatsen Ocean Shield, den
USA-ledda multinationella insatsstyrkan CTF-51 (Combined Maritime
Force, CMS) och fartyg från olika länder (bl.a.
Ryssland, Kina, Japan och Malaysia). Det internationella aktörssamarbetet
har löpt bra.
Atalanta har lyckats i sin primära uppgift, att ge
skydd åt humanitära transporter. Insatsen har i
görlig utsträckning också skyddat och
eskorterat andra fartyg. Att gripa pirater har inte varit insatsen
främsta uppgift. Enligt information till utskottet har
man inom ramen för Atalanta gripit 135 personer, av vilka
43 dömts och 79 överförts till Kenya,
11 till Seychellerna och 2 till Spanien för rättegång.
I några fall har personer som gripits misstänkta
för sjöröveri avväpnats och återbördats
till den somaliska kusten.
Läget i krisområdet och användning
av våld
När det gäller aktioner på öppet
hav bedömer redogörelsen att Atalanta är
förenad med en risk på medelnivå. Det
uppges inte finnas något som tyder på attacker
mot patrullerande fartyg. Men i hamnarna i området varierar
risknivån och kan t.o.m. vara hög.
Enligt 27 § 1 mom. i lagen om militär krishantering har
en militärperson som tjänstgör i militär
krishantering vid utförandet av tjänstgöringsuppdrag
rätt att använda sådana maktmedel som är
nödvändiga med tanke på uppdraget. Maktmedel
får enligt 2 mom. i samma paragraf användas endast
i den omfattning och så länge de är nödvändiga
med tanke på uppdraget, står i ett godtagbart
förhållande till målsättningen
för operationen och stämmer överens med
de regler för användning av maktmedel som fastställts
för operationen. Dessutom tillåts excess i samband
med användningen av maktmedel i vissa fall.
Europeiska unionens råd har antagit regler för våldsanvändning
i insats Atalanta. Enligt reglerna kan våld normalt användas
vid handhavandet av uppgifter, för att skydda egendom och
för att hindra gripna att fly men också med operationschefens
tillstånd för att preja ett piratfartyg. I extrema
fall får våld tillgripas i dödande syfte
för att förhindra en piratattack. Men i alla aktioner måste
hänsyn tas till nödvändighetsprincipen, principen
om minimalt våld och proportionalitetsprincipen. Alla som
deltar i militära krishanteringsuppdrag måste
få adekvat utbildning i reglerna för våldsanvändning,
understryker utskottet.
Rättslig ram för insatsen
I sitt yttrande den 20 maj 2009 förutsatte utrikesutskottet
att när Finlands medverkan i insatsen med ett eget fartyg
prövas ska förfarandena kring utlämnande
av gripna pirater för lagföring säkerställas
så att de är förenliga med de internationella
avtalen om mänskliga rättigheter och 9 § 4
mom. i Finlands grundlag.
Propositionen med förslag till lag om handläggningen
av brottmål som gäller personer som i samband
med Europeiska unionens militära krishanteringsinsats EUNAVFOR
Atalanta misstänks för sjöröveri
eller väpnat rån (RP 117/2010
rd) avser att säkerställa att de nationella
förfarandena är korrekta på det sätt
utrikesutskottet avsett. I den föreslagna lagen föreskrivs det
om villkoren för att inleda förundersökning enligt
finsk lag och anknytande beslutsförfarande när
Finland överväger om det önskar utöva straffrättslig
jurisdiktion. Dessutom finns det i lagen bestämmelser om
när en person som gripits på ett finskt fartyg
får överföras från insats Atalanta
till en stat utanför Europeiska unionen.
Riksdagen remitterade den 8 september 2010 lagförslaget
till lagutskottet för beredning. I enlighet med riksdagens
beslut har grundlagsutskottet lämnat utlåtande
i ärendet (GrUU 33/2010 rd).
Lagutskottet blev klart med sitt betänkande (LaUB
22/2010 rd) den 11 november 2010. Därmed
har en ingående bedömning gjorts av de rättsliga
frågorna kring ett breddat finländskt deltagande.
EU-staterna, Finland inkluderat, utgår från att
det ska vara exceptionellt att åtala personer misstänkta
för sjöröveri någon annanstans än
i ett land nära insatslandet. För att möjliggöra
detta har EU till dags dato ingått avtal om villkoren för överföring
av personer misstänkta för sjöröveri
eller väpnat rån med Seychellerna och Kenya. Kenya
har sagt upp avtalet men har meddelat att landet efter fallspecifik
bedömning fortsätter ta emot personer som misstänks
för piratdåd. EU har fortsatt sonderingarna rörande
avtalsförhandlingar även med Tanzania, Mauritius,
Uganda, Sydafrika och Moçambique. EU:s ordförandeland
och rådets sekretariat tog hösten 2008 fram ett
modellavtal till underlag för förhandlingarna.
I de redan framförhandlade avtalen ingår principen
om rättvis rättegång och respekten
för de mänskliga rättigheterna. Ur finsk
synvinkel utgör avtalen enligt utskottets åsikt
en ram som borgar för en rättvis rättegång.
Den finländska truppens tilltänkta uppgifter och
hur de ska genomföras
Republikens president fattade den 5 augusti 2008 beslutet att
Finland ska delta i insats Atalanta med högst tio personer.
För närvarande finns en finsk officer stationerad
på det operativa huvudkvarteret i Northwood.
Enligt redogörelsen kommer det att föreslås att
Finland utökar sitt deltagande i insatsen med minfartyget
Pohjanmaa, en avdelning för fartygskontroll och
en nationell stödenhet förlagd till Djibouti.
Den finländska krishanteringsstyrkan skulle då uppgå till
ca 120 soldater och bestå av såväl stampersonal
som reservister (omkring 40 uppgifter). Deltagandet skulle vara
tidsbundet och pågå fyra till fem månader
och styrkan skulle befinna sig i insatsområdet ungefär tre
månader under tiden 1 februari—30 april 2011.
Marinen har satt i gång med att göra i ordning
och utrusta minfartyget och arrangerat utbildnings- och antagningstillfällen
för att rekrytera personal.
Utrikesutskottet tycker det är bra att Finland går
starkare in för att stävja konflikterna på den afrikanska
kontinenten. Finlands utvecklingspolitiska program och Afrikastrategi
har båda som mål att öka Finlands bidrag
till somaliska freds- och utvecklingsfrågor. Utskottet
poängterar att deltagandet i insats Atalanta bör
ses som ett led i denna samlade politik. Med hänsyn till
det svåra humanitära läget i Somalia
och för att trygga livsmedelstransporterna är
det motiverat att vi deltar i insatsen med ett örlogsfartyg,
menar utskottet. Marinen har utifrån riktlinjerna i tidigare
säkerhets- och försvarspolitiska redogörelser konsekvent
utvecklat sin kapacitet att delta i internationell krishantering.
Nato bedömde redan 2006 att minfartyget Pohjanmaa duger
att medverka i krishanteringsinsatser. Nu kommer marinen för
första gången att delta i ett krishanteringsuppdrag
med ett av sina fartyg.
Kostnader
Kostnaderna för Finlands medverkan 2011 uppgår
enligt redogörelsen till 6 125 000 euro i utrikesutskottets
huvudtitel och 4 450 000 euro i försvarsministeriets huvudtitel.
Sammantaget beräknas kostnaderna för operationen
bli 11 608 000 euro 2011, rotationsutbildningen
inräknad.
Utskottet anser i likhet med försvarsutskottet att
insatsen ställer sig ganska dyr i förhållande till
sin längd (FsUU 10/2010 rd).
Experter hävdar att tillgången på avlösande
personal och fartygets sjöduglighet i tropiska förhållanden är faktorer
som kan sätta käppar i hjulet för en längre
insats. När frågan om deltagande i andra rotationer
senare blir aktuell, bör man titta på hur kostnaderna
förhåller sig till andra fredsbevarande insatser,
menar utskottet.
Nationellt beslutsfattande
Enligt 2 § 1 mom. i lagen om militär krishantering
fattas beslut om Finlands deltagande i eller utträde ur
militär krishantering i varje enskilt fall av republikens
president utifrån statsrådets förslag
till avgörande.
När beslut 2008 fattades om Finlands deltagande i insats
Atalanta med högst tio personer fick utrikesutskottet en
utredning från statsrådet i enlighet med 97 § 1
mom. i grundlagen (USP 26/2008 rd).
Utrikesutskottet ansåg i sitt utlåtande det vara
motiverat med hänsyn till insatsens syften och utvecklingen
av EU:s krishanteringskapacitet att Finland deltar i insatsen.
Enligt 3 § 2 mom. i lagen om militär ska statsrådet
höra riksdagen eller riksdagens utrikesutskott i enlighet
med 3 § 1 mom., i det fall att väsentliga förändringar
i de uppgifter som ålagts en finländsk krishanteringsstyrka
planeras under operationens förlopp. Utskottet konstaterar att
det sker en väsentlig förändring i den
finländska krishanteringsstyrkans uppgifter när
Finlands deltagande stärks med en fartygsenhet från marinen,
en fartygskontrollenhet och en nationell stödavdelning.