Undervisningsminister Tuula Haatainen (översättning): De frågor gällande förskolans och den grundläggande utbildningens kvalitet och tillgodoseendet av elevernas grundläggande rättigheter som tas upp i interpellationen är av central betydelse för nationens framtid. I Oecd:s två senaste Pisa-undersökningar placerar sig våra 15-åringar i världstoppen. Vi kan vara stolta över dem. Förutom att inlärningsresultaten är de bästa i världen visar de tydligt att de sociala och regionala skillnaderna och skillnaderna skolorna emellan i fråga om inlärningsresultaten är exceptionellt små i Finland.

Att möjligheterna att få utbildning, från förskoleundervisning ända upp till högskoleutbildning, i internationell jämförelse är mycket goda visar också att vi lyckats med att skapa jämlikhet på detta område. Reformen av den grundläggande utbildningen, den subjektiva rätten till dagvård och den avgiftsfria förskoleundervisningen är det finska civiliserade samhällets grundpelare. Vi måste hålla fast vid dessa element och vidareutveckla dem för att säkerställa att kunskaperna bibehålls på en tillräckligt hög nivå. Finlands framgång bygger på kunnande, kvalitet och högteknologi. Här har vårt jämlika offentliga utbildningssystem en nyckelroll.

Ett av regeringens viktigaste mål är att skapa en trygg och sund uppväxt- och inlärningsmiljö för barn och unga. Uppnåendet av detta mål stöds av den omfattande morgon- och eftermiddagsverksamhet som ordnats för små skolelever. I förskoleundervisningen deltar i dag 96 procent av alla sexåringar. Siffran är internationellt sett hög. Förskoleundervisningens tillgänglighet har ytterligare förbättrats genom att kommunerna anvisats anslag till ordnandet av skoltransporter för förskoleeleverna. Regeringen har också skapat förutsättningar för genomförandet av elevvården i skolorna.

Samtidigt som utländska sakkunniga besöker Finland för att beundra den grundskola som rankas högst i internationella utvärderingar hävdar interpellanterna att kvaliteten på undervisningen sjunkit dramatiskt.

Den grundläggande utbildningen i Finland är av mycket hög klass. Undervisningen har ordnats så att den mycket väl täcker hela landet, vilket framgår av en färsk utvärdering av basservicen som länsstyrelserna låtit göra. Av elever i åldern 7—12 år bodde 94 procent på högst fem kilometers avstånd från skolan. Interpellanternas påstående att de regionala skillnaderna ökat markant är mer än överdrivet, och grundar sig inte på fakta.

Regeringens mål är att se till att inte ett enda barn eller en enda ung människa slås ut. Man har satt in effektivare åtgärder för att förhindra utslagning och i ett tidigt skede ingripa i problem. Undersökningar visar att t.o.m. 25 procent av våra barn och ungdomar har allvarliga psykosociala symptom. Detta avspeglar sig också i skolarbetet och elevvården har också ett allt mer krävande arbetsfält. Den lagstadgade elevvården är ett viktigt stöd för framgångsrika studier. Elevens rätt att få de elevvårdstjänster han eller hon behöver kommer att vidareutvecklas. Enligt en utredning som gjorts av länsstyrelserna är inställningen till utvecklandet av elevvården positiv i skolorna även om det finns brister när det gäller tjänsternas tillräcklighet.

I samband med utredningen konstaterades att antalet barnskyddsanmälningar från skolornas sida ökat, vilket är ett tecken på att eleverna inte mår bra. Samtidigt är det ett tecken på att skolorna har bättre möjligheter än tidigare att i god tid identifiera och ta tag i problem. Detta tyder på att skolornas sektorövergripande samarbete med andra parter förbättrats. Det är särskilt viktigt att det finns en flexibilitet som säkerställer att barn som behöver hjälp får social- och hälsovårdstjänster i tid. Regeringen har ökat finansieringen till kommunerna via det nationella hälsoprojektet och utvecklingsprojekt inom det sociala området. Social- och hälsovårdstjänsterna utvecklas också i anslutning till kommun- och servicestrukturreformen. Målet är framför allt att social- och hälsovårdens tjänster fungerar så att man så tidigt som möjligt kan ingripa i problem. Detta är speciellt viktigt i fråga om barn och unga. Samtidigt besparas samhället betydande merkostnader under kommande år.

Regeringen ser allvarligt på uppgifter om att antalet elever som flyttas till klasser med specialundervisning ökat. Interpellanternas påstående att antalet barn med behov av särskilt stöd skulle ha fördubblats under de senaste åren är inexakt. Det väsentliga är att man identifierar orsakerna till problem bland barn och unga. Det måste också utredas varför antalet barn som ges specialundervisning ökat och varför antalet varierar betydligt mellan kommunerna. Dessa frågor kommer att utredas och sådana lösningar tas fram som säkerställer enhetliga förfaranden så, att alla elevers rättigheter och förutsättningar för inlärning förbättras. I synnerhet här behövs det gott samarbete över kommungränserna.

Tillgången till utbildning på andra stadiet är täckande i Finland. Inom EU är målet att minska antalet elever som slutar skolan efter den grundläggande utbildningen till 10 procent. I Finland är antalet elever som slutar skolan i detta skede 5,5 procent. Det konkreta målet just nu är att 2008 minst 96 procent av dem som avslutar grundskolan under samma år skall inleda studier i gymnasiet, i yrkesutbildning, i grundskolans påbyggnadsundervisning eller i verkstadsverksamhet. Vi är bara i medeltal 1,5—2 procentenheter från detta mål. I syfte att uppnå målet inför regeringen bl.a. en utbildningsgaranti för unga genom vilken man försöker förhindra att unga människors utbildning stannar vid den grundläggande utbildningen. Regeringen har också startat ett delaktighetsprojekt för ungdomar, som består av 38 lokala projekt som sammanlagt 70 kommuner deltar i. Delaktighetsprojektet för ungdomar skall med hjälp av sektorövergripande samarbete se till att ungdomar fortsätter studera efter grundskolan. Dessutom utreds verkningarna av förlängd läroplikt och andra alternativ.

Regeringen överlämnade i slutet av 2004 till riksdagen en framtidsredogörelse där man utredde de utmaningar befolkningsstrukturen medför under de kommande åren. Det är ett faktum att vi när det gäller befolkningsutvecklingen nu befinner oss i ett historiskt brytningsskede. Finland har alltsedan 1970-talet haft en åldersstruktur som gynnar ekonomisk tillväxt och den offentliga ekonomin: antalet människor i arbetsför ålder har varit stort i proportion till antalet äldre och barn. Men ungdomsåldersklasserna har redan under en längre tid minskat. Enligt befolkningsprognosen kommer den åldersgrupp som omfattas av den grundläggande utbildningen att minska med cirka 50 000 elever före årtiondets slut. Detta innebär att skolnätet måste utvecklas så, att alla barn kan garanteras en högkvalitativ och mångsidig utbildning.

De viktigaste orsakerna till att skolnätet blivit glesare är sjunkande elevsiffror, flyttningen inom landet samt ändringar i kommunernas elevsiffror. Under de senaste tio åren har antalet skolor minskat med 600. I framtiden måste kommunerna utveckla sina skolnät på längre sikt än för närvarande och med beaktande av elevernas intressen och de lokala förhållandena. Kommunerna måste intensifiera sitt samarbete och öka kommuninvånarnas delaktighet. Kommunerna har inte alltid lyckats med att i tillräckligt god tid informera kommuninvånarna om sakernas tillstånd och fatta de beslut som krävs.

I ställningstagandet "Kokoomuslainen kunta—turvallinen elämä eri vaiheissa" från sin senaste partistämma konstaterar det största oppositionspartiet samlingspartiet att vi måste bevara systemet med nätverk av närskolor, ifall detta är pedagogiskt motiverat. Detta linjebeslut från samlingspartiets sida visar tydligt att samlingspartiet är fullständigt ense med regeringen om vikten av att utveckla skolnätet. I största delen av kommunerna är samlingspartiet i ansvarig ställning och partiets kommunalpolitiker är med och fattar beslut om utvecklandet av skolnätet. Oppositionen försöker nu ensidigt stämpla regeringen i denna fråga. I Finland fattas besluten om skolnätet i kommunerna och lokala kommunfullmäktige.

Det är klart att man ifall barnantalet i en kommun kraftigt minskar måste fatta beslut om skolnätet. Vad man än beslutar måste dock i första hand barnets intresse betonas. Skolnätet i kommunerna bör utvecklas så, att kvaliteten på utbildningen och elevernas inlärningsresultat kan förbättras. Samhället måste sörja för att kvalitativ undervisning finns tillgänglig.

I syfte att utveckla undervisningens kvalitet och tillgången till undervisning har regeringen avsevärt ökat undervisningsväsendets resurser. Under den nuvarande regeringsperioden har kommunerna anvisats en lagstadgad statsandel för alla nya uppgifter som orsakar medkostnader. Sålunda har exempelvis statsandelen för morgon- och eftermiddagsverksamhet i syfte att stärka barnens välbefinnande och underlätta samordningen av arbete och familj höjts med 45 miljoner euro och stödet för skolresor i anknytning till förskoleundervisningen med 10 miljoner euro. Regeringen har också startat ett projekt som skall skapa goda inlärningsförutsättningar för barn som har olika utgångsläge.

Kvaliteten på undervisningen har förbättrats genom att anslaget för tilläggsutbildning och fortbildning av lärare under fem år ökas med sammanlagt 50 miljoner euro. Helt konkret märks tillläggen redan genom att det blivit lättare att få behöriga lärare till kommunerna. Åtgärder som tryggar en tillräckligt hög kunskapsnivå hos lärarna har verkningar långt in i framtiden.

Regeringen har inte fastställt eller fattat beslut om att de inbesparingar som uppstår till följd av att åldersklasserna minskar skall öronmärkas för användning inom något speciellt förvaltningsområde. De ökade anslag som regeringen riktat till utbildningssektorn är dock betydligt större än de besparingar som gjorts under regeringsperioden till följd av att årsgrupperna minskat.

Interpellanterna vill ha mera pengar till utbildningsväsendet. I början av 90-talet gjordes kraftiga nedskärningar i statsandelarna till utbildningsväsendet. I slutet av 90-talet började man medvetet höja statsandelarna till den nivå de hade före nedskärningarna. Beloppet av statsandelarna för utbildningsväsendet har under denna valperiod fortsatt att utvecklas i positiv riktning. Ökningen i fråga om statsandelarna har påverkats förutom av tillägg som föranleds av kommunernas åtaganden också av tillägg som beror på justering av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna. Dessutom görs enligt regeringens beslut indexhöjningar nu till 75 procent när de ännu under 2001—2003 gjordes till endast 50 procent. Denna nivåhöjning har redan i sig medfört en ökning om cirka 35 miljoner euro i statsandelarna för den grundläggande utbildningen under denna regeringsperiod.

Samlingspartiet lovade 2003 i sitt partiprogram att höja pengarna till skolan med 60 miljoner euro. Regeringen har sammanlagt fått till stånd en ökning på 93 miljoner euro till finansieringen av skolorna, vilket överstiger samlingspartiets löfte med cirka 33 miljoner euro på nästa års nivå. Dessutom har regeringen riktat cirka 50 miljoner euro i tilläggsfinansiering till vuxenutbildningssektorn. Regeringen har alltså ökat insatserna när det gäller finansieringen av skolorna med 93 miljoner euro. Man kan fråga vilken situationen skulle vara i skolväsendet i dag om man hade följt samlingspartiets linje och anvisat finansieringen av skolorna 33 miljoner euro mindre.

Inom hela undervisningsministeriets förvaltningsområde var det sammanlagda beloppet av justeringen av kostnadsfördelningen cirka 135 miljoner euro. En periodisering till senare år måste genomföras eftersom kalkylerna över det slutliga beloppet av justeringen var tillgängliga först under det senare halvåret.

Finansieringen som beviljas driftskostnaderna för den grundläggande undervisningen bestäms enligt antalet elever och det enhetspris som fastställs per elev. För varje kommun fastställs ett eget enhetspris per elev för den grundläggande undervisningen. Enhetspriset är beroende av befolkningstätheten i kommunen, skolnätverkets struktur, antalet elever, antalet elever som får specialundervisning och antalet elever som får undervisning på svenska.

Behovet av tillägg till statsandelarna har varit större än väntat, vilket beror på att styckkostnaderna för undervisningen stigit, något som också visar att betingelserna för anordnandet av tjänster i väsentlig grad förändrats. Ett tecken på detta är den accelererande ökningen av styckkostnaderna. Från 1997 till 2003 ökade styckkostnaderna med närmare en tredjedel. Nästan hälften av denna stegring skedde 2000—2003. Eftersom stegringen var så kraftig kan man anta att skolnätverket inte anpassats till det minskande antalet elever. Samtidigt berättar det att kommunerna också har riktat mer resurser än tidigare till undervisningen.

De problem som befolkningsutvecklingen medför gäller inte enbart glest bebodda kommuner utan också många stora städer. I vissa städer har elevantalet minskat med mer än 10 procent utan att man vidtagit åtgärder för att förändra servicestrukturerna. Om servicebehovet minskar medan servicestrukturen och även kostnadsstrukturen bibehålls oförändrade är det uppenbart hur kostnaderna kommer att utvecklas.

I interpellationen konstaterades att statsandelsprocentsatsen sjunkit från 57 till 45. Enligt statsandelslagstiftningen är procentsatsen 57. Denna procentsats har inte gradvis sjunkit till 45, utan har varit omkring 45 under hela den tid lagen varit i kraft, d.v.s. från 1997. Genom ett beslut som fattades 1997 fortsatte en del av sparåtgärderna från 90-talets början att vara i kraft, vilket i praktiken sänkte statsandelsprocenten till cirka 45. Vid den tidpunkt då lagen stiftades och beslutet fattades var både landets finansminister och undervisningsminister samlingspartister.

Frågeställarnas påstående att anslagen för anläggningsprojekt inom skolsektorn skulle ha minskats är gripet ur luften. För projekt inom den allmänbildande utbildningen beviljades 2000—2003 i genomsnitt 42 miljoner euro och 2004—2005 i genomsnitt 50,4 miljoner euro i statsandelar. Regeringen höjde också i tilläggsbudgeten för 2003 anslagen för anläggningsprojekt inom den allmänbildande utbildningen med 5 miljoner euro och bevillningsfullmakten för statsandelar med 10 miljoner euro, vilka belopp ingår i ovan nämnda siffror. Regeringen har alltså i betydande grad utökat finansieringen till anläggningsprojekt inom den allmänbildande utbildningen.

I början av regeringsperioden var sysselsättningsutvecklingen svagare än vi väntat. Detta berodde i stor utsträckning på den internationella ekonomiska utvecklingen. Interpellanterna tycks dock också i fråga om sin uppföljning av sysselsättningen leva kvar i den situation som rådde för ett år sedan. Sysselsättningen sköt fart redan i fjol våras och trenden har stärkts ytterligare.

Regeringens linje för att främja sysselsättningen ger resultat. Antalet sysselsatta har klart börjat öka. När två år av regeringsperioden hade förflutit var närmare 40 000 fler personer sysselsatta än vid den tidpunkt då regeringen inledde sitt arbete. Under de senaste sex månaderna har antalet sysselsatta överstigit motsvarande fjolårsnivå med i genomsnitt 33 000. Efterfrågan på arbetskraft genom arbetskraftsbyråernas förmedling har under regeringsperioden ökat med nästan 20 procent.

Regeringen är medveten om de utmaningar den internationella ekonomin medför för såväl ekonomin som sysselsättningen inom den närmaste framtiden. Därför satsar vi på att stärka Europeiska unionens gemensamma strategi för tillväxt och sysselsättning, främja ekonomisk tillväxt i Finland och vidta åtgärder genom vilka vi kan förstärka de omedelbara positiva verkningarna av tillväxten på sysselsättningsgraden. Regeringens främsta mål är fortfarande att förbättra sysselsättningen.

Regeringens åtgärder har stärkt den kommunala ekonomin. År 2005 är effekten av de statliga åtgärderna på den kommunala ekonomin 159 miljoner euro plus. I slutet av valperioden 2007 kommer nivån på statsandelarna för driftsekonomin att vara 1,3 miljarder euro högre än vad den var när denna regering inledde sitt arbete 2003.

Kommunernas ekonomiska problem kan i ett land som Finland där befolkningens medelålder stiger lösas på ett hållbart sätt bara genom att man håller igen utgiftsökningarna. I den kommun- och servicestrukturreform som regeringen inlett, och där också oppositionspartierna är företrädda, handlar det i själva verket också om att garantera att den kommunala basservicen är organiserad på en tillräckligt fast grund. Det väsentliga är att kvaliteten på och tillgången till tjänsterna tryggas. I fortsättningen krävs kommunsammanslagningar samt samarbete över kommungränserna.

Vi har ett högkvalitativt och välfungerande utbildningssystem. Att ungdomsåldersklasserna blir mindre och befolkningens medelålder stiger är realiteter som dagvården, utbildningstjänsterna och social- och hälsovårdstjänsterna står inför. Tryggandet av kommunal service förutsätter strukturella förändringar.

Regeringen bereder förslag för att man i tillräckligt god tid skall kunna förhindra utslagning bland barn och unga och stöda unga personers livskompetens bl.a. med hjälp av rehabilitering och utbildning. Också integreringen av invandrarbarn skall stärkas inom den grundläggande undervisningen. Besluten om detta fattas i samband med statsbudgeten. För att stärka jämlikheten när det gäller utbildningen utarbetas kvalitetsrekommendationer för den grundläggande undervisningen.

Regeringen anser det vara viktigt att kommunerna sörjer för en undervisning av hög kvalitet och för en trygg uppväxtmiljö för barnen. Vi har ett gemensamt ansvar för barnens framtid.